Liberal åskådning

Frihet, öppenhet och solidaritet

Samhället måste kunna agera mot
etnoreligiös avsöndring och gruppegoism

Dålig behandling av personer i en utpekad grupp sker i flera former, till exempel hets mot folkgrupp, eller diskriminering. Detta är något som samhället självklart inte vill acceptera. Men det finns också ett omvänt problem, när en etnisk eller religiös grupp vänder taggarna utåt mot det omgivande samhället och isolerar sig från detta. Ordet avsöndring är en bra beteckning på en sådan utveckling, vare sig den sker spontant eller den drivs fram till exempel av gruppens ledning. Oberoende av hur och varför den sker riskerar avsöndring att bli ett problem för samhället som helhet, och detta är ämnet för den här artikeln.

Avsöndring kan observeras både i etnisk-religiösa grupper och i grupper med politisk extremism, men endast det förra fallet ska behandlas här. Den kan vara ett tecken på något slags missförhållande i gruppen ifråga, men den kan också orsakas av ett avvisande förhållningssätt från omgivningens sida.

Religiösa sekter är uppenbara exempel på avsöndring, men här vill jag diskutera ett bredare begrepp. Sekter karakteriseras bland annat av blind lydnad för en ledare, men avsöndring kan förekomma också i grupper som inte är totalitära.

Metoder för avsöndring

Ett uppenbart tillvägagångssätt, när en grupp eller dess ledning vill att gruppen ska avsöndra sig från det omgivande samhället, är att svartmåla detta samhälle. Därtill kommer andra och mer långsiktiga metoder, till exempel föreskrifter om att äktenskap måste ske inom gruppen, och att barn i sådana äktenskap ska uppfostras så att även de blir gruppmedlemmar. Ofta utformas sådana föreskrifter genom krav att om en medlem ska gifta sig med en icke-medlem så måste den senare acceptera gruppens regler och värderingar, i första hand genom att konvertera till den religion som gruppen företräder. Sådana regler finns till exempel inom katolicismen och inom judendomen. En svagare variant av samma regelverk är att den externa parten kan behålla sin tro men förbinder sig att eventuella barn ska uppfostras i den kravsättande religionen.

Islam har en annan variant på detta tema, nämligen att en muslimsk man må gifta sig med en icke-muslimsk kvinna, men det motsatta accepteras inte. Denna regel har förklarats med att mannen med sin auktoritet kan genomdriva att barnen får en muslimsk uppfostran. Vidare ingår det i regelverket att barnen då betraktas som muslimer, legalt sett, vilket betyder att de inte anses ha rätt att byta till annan religion.

Det är uppenbart att regler som dessa syftar till att den egna gruppen ska växa till, och i varje fall inte tunnas ut. Om andra grupper i samma miljö har liknande regler så blir äktenskap omöjliga över gruppgränser, och om det finns grupper som inte har motsvarande regler så kommer de att förlora i styrka.

Det finns också andra regler och åtgärder som syftar till att garantera återväxten. Separata skolor för barn i den egna gruppen är en sådan åtgärd vilken har underlättats genom det svenska friskolesystemet. Nyligen har det framförts propåer om konfessionella förskolor, vilket skulle innebära att barn redan från mycket tidig ålder skulle komma att indoktrineras i en specifik livsåskådning.

Ur det svenska samhällets synpunkt utgör allt detta en långsiktig utmaning som vi inte bör ta lätt på. Vårt samhälle karakteriseras både av solidaritet med samhället som helhet och av en utpräglad individualism där var och en ska kunna forma sitt eget liv. Det har ibland uttryckts som att: "Som förälder äger man inte sina barn, utan man har dem bara till låns under ett antal år". I detta ligger ett ansvar att ge barnen bästa möjliga start i livet, men där ligger också ett ansvar att de ska bli bra samhällsmedborgare. Man har varken rättighet eller skyldighet att se till att barnen blir medlemmar i ens egen grupp. Det är upp till varje barn självt, vid en viss ålder, att välja vart det vill höra.

Nu är det ju numera så att det finns starka krafter som verkar för avsöndring, speciellt när religiösa eller etnoreligiösa ledare predikar regler inom familjerätten som uppenbart gynnar avsöndring. Samma ledare kan också bidra till avsöndring på andra sätt, till exempel hatfyllda utspel mot, och felaktiga påståenden om seder och bruk i majoritetssamhället. Det nybildade partiet Nyans har som en av sina tre huvudfrågor att muslimer ska få status av nationell minoritet i Sverige, vilket nog skulle bidra till avsöndring av den muslimska gruppen eller delar av denna.

Avsöndringens effekter

Ur samhällets synpunkt riskerar avsöndring att leda till stora problem. I ett samhälle som består av flera skilda grupper vilka lever sida vid sida utan kontakt kan man förvänta sig sämre förståelse mellan grupperna, och därför en sämre förmåga till lösning av gemensamma uppgifter och gemensamma problem. Rättssamhället urholkas till exempel när personer som har en förtroendeposition sätter den egna gruppens intressen före det gemensamma bästa. På samma sätt förlorar demokratin i trovärdighet när grupptillhörighet och gruppintressen kan styra viktiga beslut.

Det förhållningssätt där man ger den egna gruppens intressen företräde framför det allmänna bästa kallas gruppegoism, och det torde vara en naturlig följd av att en grupp avsöndrar sig varigenom den kan uppträda som en samlad kraft gentemot sin omgivning. Denna fråga har studerats av Reinhold Niebuhr, främst genom hans klassiska bok Moral Man and Immoral Society: A Study in Ethics and Politics som kom ut 1932 [pan-13207]. Hans tes kan bäst sammanfattas med de inledande orden i boken:

The thesis to be elaborated in these pages is that a sharp distinction must be drawn between the moral and social behavior of individuals and of social groups, national, racial, and economic; and that this distinction justifies and necessitates political policies which a purely individualistic ethic must always find embarrassing.

Litet längre fram, efter att ha sammanfattat enskilda individers förmåga till empati och solidaritet, skriver han:

But all these achievements are more difficult, if not impossible, for human societies and social groups. In every human group there is less reason to guide and to check impulse, less capacity for self-transcendence, less ability to comprehend the needs of others and therefore more unrestrained egoism than the individuals, who compose the group, reveal in their personal relationships.

Om man accepterar Niebuhrs tes så ger den en god förklaring till varför samhällen som består av åtskilda grupper utgör en grogrund för svåra konflikter. Gruppegoism i sekter och i andra riktigt små grupper kan inte gärna föra med sig några väsentliga skadeverkningar, men om den också förekommer i större grupper kan den bli mycket destruktiv. Ur svenskt och västerländskt perspektiv gäller till exempel att sådan avsöndring och gruppegoism är ett allvarligt hot mot den nationella solidaritet som ligger till grund för vårt välfärdssystem.

Även på kort sikt kan man se påtagliga problem i samband med de processer som leder till avsöndring. Studier av kriminalitet bland invandrare har nyligen rapporterat en intressant observation: Sådan kriminalitet förekommer i första hand bland personer vars bägge föräldrar är invandrare. Däremot är den klart begränsad för den första generationen, och för barn där bara den ena föräldern är invandrare. Detta betyder alltså att samhället egentligen borde gynna blandäktenskap och missgynna äktenskap mellan två invandrare. I dag sker snarast motsatsen: samhället agerar inte i frågan, men avsöndrande regler motverkar äktenskap över gruppgränser.

Dessutom har vi också sedan många år haft rapporter om hot och om grovt våld mot bägge parterna i relationer mellan en svensk man och en kvinna från en invandrad grupp. Man kan anta att detta har avskräckt många från att alls ge sig in i sådana relationer.

Att motverka avsöndring och gruppegoism

Med hänsyn till de stora skadeverkningar som avsöndring och gruppegoism lätt för med sig så bör avståndstagande från dessa fenomen anses ingå i våra samhällsgrundande värderingar. En förteckning över föreslagna sådana värderingar finns i en tidigare uppsats [red-164] vilken nu har kompletterats med denna punkt.

Vad kan då göras i vårt samhälle för att motverka etnoreligiös avsöndring och dess konsekvenser? Eftersom den den långsiktiga avsöndringen i stor utsträckning baseras på att vinna den uppväxande generationen måste en uppenbar åtgärd vara att avskaffa alla religiösa friskolor, kanske med undantag för sådana som verkat sedan länge och som har en fläckfri historik. En annan åtgärd är förstås att avvisa alla propåer om konfessionella förskolor.

Därtill kommer frågan om hur samhället ska ställa sig till familjeregler som gynnar avsöndring. Det naturliga är att reagera mot de ledare och predikanter som hävdar sådana regler. Det borde betraktas som jämförbart med hets mot folkgrupp, så att det kan leda till åtal eller annan påföljd. Mot ett sådant förslag kan man visserligen invända att det skulle vara ett ingrepp mot yttrandefriheten, men det finns redan ett flertal sådana ingrepp, där förbudet mot hets mot folkgrupp också ingår. Det är inte något nytt att samhällsintresset kan sätta gränser för yttrandefriheten.

Så kallade shariadomstolar förekommer på olika håll i Europa och ägnar sig av allt att döma åt familjerättsliga problem (inklusive rådgivning och medling), varvid de ovannämnda muslimska reglerna ska vara vägledande. Eftersom dessa regler bidrar till avsöndring borde det ur svensk synpunkt vara viktigt att motverka förekomsten av informella shariadomstolar och att inte ge dem någon formell status. Istället måste det rimliga vara att samhällets familjerådgivning har en sådan kompetens att den också kan hantera ärenden där muslimska trosutövare ingår, och att den kompetensen förstärks om det skulle erfordras.

Nu kan man kanske invända att samlevnadsfrågor får en bättre behandling inom den egna kulturella gruppen, men det måste isåfall vägas mot hänsyn till som är viktigt för samhället. Det bör vara ett samhällsintresse att värderingar och förhållningssätt i familjefrågor är gemensamma i största möjliga utsträckning, inte minst för att motverka avsöndring. Det betyder att de bör betraktas som samhällsgrundande värderingar.

Refererade verk och artiklar

pan-13207    Moral Man and Immoral Society: A Study in Ethics and Politics.
Reinhold Niebuhr i Charles Scribner's Sons, 1932.

red-164   Första sammanställning av samhällsgrundande värderingar och förhållningssätt.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2019-08-10