Liberal åskådning

Frihet, öppenhet och solidaritet

Värdeliberalismen, den sekulära humanismen,
och religiöst grundade moraluppfattningar

Den livsåskådning som företräds av organisationen Humanisterna betecknas ibland som Humanismen med stort H, och ibland som den sekulära humanismen. I bägge fallen görs det för att kunna skilja mot humanism i ordets allmänna bemärkelse. Den här artikeln granskar hur sådan Humanism kan vara relaterad till den värdeliberalism som jag har beskrivit i några tidigare artiklar.

Skälet för en denna granskning är följande. Efter förberedande arbete vill jag kunna granska hur olika varianter och tolkningar av islam förhåller sig liberalismen, alltså om dessa är förenliga eller oförenliga. Avsikten är att granska flera tolkningar var för sig, eftersom det finns så stora skillnader inom islam att det inte vore meningsfullt att försöka jämföra med "islam i allmänhet". För att sådana granskningar ska vara meningsfulla vill jag kunna utgå från en konkret och tillräckligt precis definition av liberalism, och definitionen av värdeliberalism är avsedd att kunna användas för detta ändamål.

Då finns det emellertid ett problem såtillvida att islam i sin egenskap av religion innehåller många ställningstaganden som saknar motsvarighet inom liberalismen. Islam innehåller synsätt på hur staten och samhället bör organiseras, vilket är det som kan jämföras med liberalism, men den innehåller också mycket annat, och framförallt en livsåskådning. Därför kunde det vara en fördel om man kunde kombinera liberalismen med en västerländsk livsåskådning, och använda den kombinationen som referenspunkt vid jämförelsen med varianter av islam.

För det ändamålet finns det i huvudsak två möjligheter, nämligen att kombinera liberalism med någon gren av kristendomen, eller att kombinera det med en sekulär livsåskådning. Bägge är tänkbara, men i den här artikeln väljer jag det senare alternativet, och närmare bestämt att granska möjligheter och lämplighet i att kombinera värdeliberalism med sekulär humanism.

Humanisterna och deras grundsatser

Under uppslagsordet Secular_humanism skriver Wikipedia följande:

Humanists International is the world union of more than one hundred humanist, rationalist, irreligious, atheist, Bright, secular, Ethical Culture, and freethought organizations in more than 40 countries. - - Those who call themselves humanists are estimated to number between four and five million people worldwide.

Storleken och bredden i denna organisation är tillräckliga skäl för att använda deras program för det ändamål som nämndes ovan. En lämplig utgångspunkt är då den beskrivning av sekulär humanism som framförs av American Humanist Association [pan-16013]:

Humanism is a progressive philosophy of life that, without theism or other supernatural beliefs, affirms our ability and responsibility to lead ethical lives of personal fulfillment that aspire to the greater good.

Samma organisation har specificerat denna livsåskådning (philosophy of life) i form av följande sex teser [pan-16014]. (Numreringen har införts här för att förenkla referens till varje tes).

1. Knowledge of the world is derived by observation, experimentation, and rational analysis. Humanists find that science is the best method for determining this knowledge as well as for solving problems and developing beneficial technologies. We also recognize the value of new departures in thought, the arts, and inner experience -- each subject to analysis by critical intelligence.

2. Humans are an integral part of nature, the result of unguided evolutionary change. Humanists recognize nature as self-existing. We accept our life as all and enough, distinguishing things as they are from things as we might wish or imagine them to be. We welcome the challenges of the future, and are drawn to and undaunted by the yet to be known.

3. Ethical values are derived from human need and interest as tested by experience. Humanists ground values in human welfare shaped by human circumstances, interests, and concerns and extended to the global ecosystem and beyond. We are committed to treating each person as having inherent worth and dignity, and to making informed choices in a context of freedom consonant with responsibility.

4. Life's fulfillment emerges from individual participation in the service of humane ideals. We aim for our fullest possible development and animate our lives with a deep sense of purpose, finding wonder and awe in the joys and beauties of human existence, its challenges and tragedies, and even in the inevitability and finality of death. Humanists rely on the rich heritage of human culture and the lifestance of Humanism to provide comfort in times of want and encouragement in times of plenty.

5. Humans are social by nature and find meaning in relationships. Humanists long for and strive toward a world of mutual care and concern, free of cruelty and its consequences, where differences are resolved cooperatively without resorting to violence. The joining of individuality with interdependence enriches our lives, encourages us to enrich the lives of others, and inspires hope of attaining peace, justice, and opportunity for all.

6. Working to benefit society maximizes individual happiness. Progressive cultures have worked to free humanity from the brutalities of mere survival and to reduce suffering, improve society, and develop global community. We seek to minimize the inequities of circumstance and ability, and we support a just distribution of nature's resources and the fruits of human effort so that as many as possible can enjoy a good life.

I några av dessa teser anges först en uppfattning om verkligheten, till exempel "Humans are ... the result of unguided evolutionary change", eller "Humans are social by nature and find meaning in relationships". I huvudsak är teserna dock att betrakta som förhållningssätt, till exempel "we accept our life as all and enough". Schematiskt kan man väl säga att de tre första teserna uttrycker både rationalism och sekularitet och de tre sista uttrycker humanism i någon bemärkelse.

Jämförelse med grundsatser inom värdeliberalismen

Följande är omedelbara jämförelser av varje tes med motsvariga punkter inom definitionen av värdeliberalism enligt [red-194] .

1. Denna tes motsvarar värdeliberalismens autonomipremiss som lyder

En övertygelse om individens förmåga till självständigt tänkande och handlande med hjälp av kunskap och förnuft, och styrt av ansvarskännande värderingar och förhållningssätt.

2. Värdeliberalism tar inte ställning till denna fråga.

3. Överensstämmer med autonomipremissen och med punkt två som säger att

människors värderingar formas och utvecklas i och av det samhälle där de lever och verkar. Värderingarna kan inte ses som entydigt givna av naturen, och de förutsätts heller inte vara fastställda av någon högre makt.

Istället betonar värdeliberalismen förekomsten och betydelsen av värdegemenskaper, alltså grupper av individer där man utvecklar värderingar och förhållningssätt, och där dessa också kan tillämpas och revideras.

4 och 5. Motsvaras närmast av punkt fem som börjar

Människornas förmåga till ansvarskännande värderingar och förhållningssätt utövas ofta på individuell nivå och i konkreta situationer, men den bidrar också till tillit och solidaritet inom större eller mindre grupper.

6. Motsvaras närmast av punkt sju, gällande statens ansvar för att garantera medborgarnas friheter och rättigheter, där det bland annat står:

Här kan också ingå ansvar för omfördelning av egendom och av inkomster för att garantera att alla medborgares rättigheter tillgodoses, och för att motverka samhällsskadlig ojämlikhet i dessa avseenden.

Jämförelse med samhällsgrundande värderingar inom värdeliberalismen

Följande är omedelbara jämförelser med samhällsgrundande värderingar och förhållningssätt enligt [red-164] .

1. Motsvarar flera punkter i avsnittet med rubriken "Förhållningssätt som avser kunskap och förnuft".

2. Värdeliberalism tar inte ställning till denna fråga.

3. Motsvarar punkten "Värdighet" och punkten "Ansvarskänsla och solidaritet".

4, 5 och 6. Diskuteras inte bland de samhällsgrundande värderingarna.

Beröringspunkter med grundläggande teser inom monoteistiska religioner

Några av de nämnda teserna inom humanismen och punkterna inom värdeliberalismen berör grundläggande frågor inom de tre stora monoteistiska religionerna. Någon konkret jämförelse med dessa får komma senare, men inför en sådan fortsättning är det rimligt att redan här försöka vara mer precisa vad gäller hur vi vill tolka dessa teser och punkter. Vad gäller värdeliberalismen är då utgångspunkten att inte kompromissa med liberalismens grundläggande principer, men att heller inte skapa svårigheter genom att i onödan välja formuleringar som inte kan accepteras ur religiös synpunkt.

De två viktigaste beröringspunkterna förefaller vara dels humanismens formulering "without theism or other supernatural beliefs", dels synen på grunden för moral och värderingar. Den första frågan har ingen motsvarighet i beskrivningen av värdeliberalism. Humanismens formulering tycks i första hand beskriva en livsfilosofi som tar avstånd från tron på en Gud. Den kan emellertid också läsas på ett annat sätt, nämligen att den enbart hävdar "vår förmåga och vårt ansvar att leva enligt en etik som syftar till det gemensamma bästa", och att vi har denna förmåga och detta ansvar även utan att förutsätta en Gud eller något liknande.

Även denna svagare tolkning kan möta invändningar från religiöst håll, till exempel om man därifrån vill hävda att vi enbart har den nämnda förmågan tack vara att Gud har meddelat oss en viss helig skrift som fastställer en etik med de nämnda egenskaperna, eller tack vare Guds nåd. Sådana argument kan dock bemötas med att den etik som nämns i Humanismens formulering inte behöver vara en perfekt etik, som en av Gud föreskriven sådan väl får anses vara. Den sekulära humanismen hävdar ju bara att människan själv har förmåga att utforma en etik med den mer begränsade egenskapen att eftersträva det gemensamma goda.

Den andra beröringspunkten, alltså frågan om vad som är grunden för moral, värderingar och goda förhållningssätt, berörs både i Humanismens och i värdeliberalismens dokument. Det förra hävdar att dessa "härleds av mänskliga behov och instressen", och inkluderar då också en omsorg om det globala ekosystemet. Värdeliberalismen säger, enligt ovanstående citat, att "människors värderingar formas och utvecklas i och av det samhälle där de lever och verkar", och att "värderingarna ... förutsätts heller inte vara fastställda av någon högre makt". Även dessa formuleringar har agnostisk karaktär: de tar avstånd från tanken att människorna ska omfatta vissa värderingar därför att dessa har föreskrivits av Gud, men de avvisar heller inte möjligheten att individer var för sig anammar religiöst grundade värderingar och moralregler.

Utöver dessa två beröringspunkter kan det också finnas problem med inledningen till den första tesen vilken kanske inte ger utrymme för att kunskap om världen omkring oss skulle kunna komma direkt från Gud. Likaså kan man se problem med de teser som uttrycker empiriska påståenden vilka är grundade i modern vetenskap men ifrågasätts av en del religiösa strömningar. Det gäller till exempel den sekulära humanismens tes att "humans are ... the result of unguided evolutionary change". Sådana teser är tydliga nog och kan väl bara ändras om vetenskapen skulle ompröva sin nuvarande hållning.

Kan värdeliberalism vara samhällsgrundande i ett samhälle med religiös mångfald?

Värdeliberalismen betonar vikten av att identifiera en samling av samhällsgrundande värderingar som kan omfattas av en stor majoritet av befolkningen i ett land, även om där finns olika livsåskådningar. Genomgången i den här artikeln har inte identifierat några absoluta hinder för att åstadkomma detta i ett samhälle där det ingår både sekulär humanism och kristna eller muslimska bekännare, alltså ett samhälle med religiös mångfald. Samtidigt visar de nämnda beröringspunkterna att det mycket väl kan finnas ytterligare hinder beroende på vilka tolkningar som görs av de respektive religionerna.

Det finns emellertid ett ytterligare problem vilket har att göra med värdeliberalismens betoning på betydelsen av värdegemenskaper som miljöer där värderingar formas, diskuteras och vidareutvecklas. Denna punkt är viktig för att motivera giltigheten i de värderingar som utvecklas, och den är också viktig för att möta den kritik som beskyller sekulära åskådningar för att "sakna moral" eller för att acceptera "godtyckliga" förändringar av moralen i samhället.

Men diskussionen om samhällsgrundande värderingar i en värdegemenskap skulle bli omöjlig om några av deltagarna hävdade sina synpunkter med hänvisning till en högre makts vilja, eller till en religiös urkund. Sådana argument saknar ju giltighet för andra deltagare i gemenskapen vilka inte delar samma religiösa övertygelse.

För att ett värdeliberalt samhälle med religiös mångfald ska fungera bra måste man alltså där förutsätta inte bara att staten är sekulär, utan också att argumentationen i den samhälleliga värdegemenskapen begränsar sig till sekulära argument, det vill säga rationella, erfarenhetsbaserade och andra sakliga argument. Däremot bör inte argument utifrån en viss trosuppfattning ingå, eftersom de inte är meningsfulla för dem som inte delar samma tro. Det som sägs under rubriken "Förhållningssätt som avser kunskap och förnuft" i [red-164] borde kunna ge underlag för en sådan begränsning. Deltagarna i diskussionen kan självklart ha en religiöst grundad övertygelse var för sig, men den ska då ses som en privat angelägenhet vilken inte är relevant i den gemensamma diskussionen om samhällsgrundande värderingar.

De nu aktuella versionerna av [red-194] och [red-164] uttrycker inte denna begränsning på ett tydligt sätt. Den skulle lämpligen kunna föras in genom en revidering av punkt 14 i den förra artikeln, eller genom att föra in en punkt till i avsnittet "Mångfaldsrelaterade förhållningssätt" i den senare artikeln.

Slutsatser

Den gjorda jämförelsen har inte identifierat några motsägelser mellan de utpekade definitionerna av sekulär humanism och av värdeliberalism. Överensstämmelsen är starkast vad gäller Humanismens punkter 1 och 3, och betydligt svagare för övriga punkter. Både för Humanism och för värdeliberalism gäller att deras respektive definitioner också innehåller viktiga punkter som inte har någon motsvarighet i den andras definition, och vilka alltså varken instämmer eller motsäger den andra.

Slutsatsen blir att en kombination av dessa två förefaller vara fri från motsägelser, och att det därför inte ska finnas något hinder för att den kan tjäna som utgångspunkt för jämförelser med helt andra ideologier eller åskådningar.

Artikeln har vidare diskuterat beröringspunkter mellan sekulär humanism och värdeliberalism å ena sidan, och grundläggande föreställningar i de monoteistiska religionerna å den andra. På den basen diskuterades huruvida värdeliberalismen skulle kunna fungera som samhällsgrundande i ett samhälle med religiös mångfald. Slutsatsen var att vi inte kunnat identifiera några absoluta hinder, men att det vore lämpligt med en revision av en av punkterna i artikel [red-194] eller [red-164] .

Referenser

pan-16013    Definitions of Humanism.
i American Humanist Association.

pan-16014    Humanist Manifesto III.
i American Humanist Association, 2003.

red-194   En värdeliberal grundsyn. Utvidgad och reviderad version.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2020-07-06

red-164   Samhällsgrundande värderingar och förhållningssätt.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2020-07-20