Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Vi måste kunna tala sakligt om
den historiska kampen mellan Europa och Islam

Österrike och Frankrike har under många århundraden sett varandra som ärkefiender, men sedan omkring 1950 har de på alla sätt strävat att lägga den konflikten bakom sig. En nödvändig del av den utvecklingen har varit att så långt möjligt få ett gemensamt och balanserat perspektiv på de krig och konflikter som har varit mellan dem. Chauvinistiska historieskrivningar på den ena eller den andra sidan är inte längre gångbara. En liknande utveckling mot förståelse och försoning skulle vi behöva när det gäller berättelsen om den månghundraåriga konflikten mellan Europa och Islam. I det fallet skiljer sig situationen visserligen på flera sätt, men ändå: Även här finns det extremister på de bägge sidorna som har helt olika historieskrivningar och verklighetsuppfattningar, och som försöker få fler att anamma deras respektive "chauvinismer".

Högerextremister målar upp scenarier om hur Islam i reaktionär tappning kommer att ta över Europa före 2000-talets slut, och kombinerar det gärna med berättelser om muslimskt förtryck hela vägen från al-Andalus till Balkan, och om den senaste belägringen av Wien. Muslimska aktivister å sin sida uppehåller sig ofta vid hur europeiska kolonialmakter har tagit över muslimska länder både militärt, ekonomiskt och kulturellt, och hur samma koloniala beteende även drabbar den muslimska minoriteten i Sverige, enligt dem. Dessa synsätt ligger alltså mycket långt från varann. De har egentligen bara en sak gemensamt, nämligen att både högerextremister och islamister talar om att Islam kommer att ta över Europa. Men i övrigt -- hur skulle dessa synsätt kunna mötas? Eller finns det ett annat och mer sakligt förhållningssätt som vi borde intressera oss mer för?

Ett första steg måste då vara att se tillräckligt långt tillbaka i tiden. Man får gå tillbaka till den tid där det romerska riket hade delats i en östlig och en västlig del, och där Islam kom till, inte bara som en religion utan också som en världslig makt. Man måste vara klar på hur den muslimska stormakten successivt tog över Bysans, alltså romarrikets östliga del, och även försökte nagga dess västliga del i kanterna. Från denna början kan man sedan följa en mer än tusenårig historia som visserligen har kantats av krig, men också av kulturellt utbyte. Från ett sakligt perspektiv måste man kunna resonera om hur än den ena, än den andra sidan har varit den starkare, vilket betyder att expansion in på motsidans område har gått åt bägge hållen, vare sig man nu kallar det för kolonialism eller inte.

En mer gemensam förståelse av denna gemensamma historia är mycket angelägen idag, inte bara för relationerna mellan Europa och de muslimska länderna i dess närhet, utan väl så mycket för att få en öppnare diskussion bland annat i vårt land. Flera muslimska talespersoner använder gärna resonemang om europeisk kolonialism som en offerkofta vilket är orimligt om man ser längre tillbaka än till år 1800.

Tyvärr finns det också en stark blockering mot att tala öppet om denna gemensamma historia, nämligen en ovilja att alls tänka sig en motsättning mellan Europa och Islam, vare sig förr i tiden eller idag. Man tror kanske att sådana resonemang skulle bidra till att gamla motsättningar återuppstår, men jag vill hävda att det förhåller sig tvärtom: det är viktigt att prata sakligt och allsidigt om det som varit. Bara på det sättet kan vi uppnå en mer gemensam verklighetsuppfattning och en ömsesidig respekt på saklig grund. Precis som det har varit i konflikten mellan Frankrike och Tyskland.