Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Glöm 'vinterfest', skilj mellan 'jul' och 'helganatt'
 

Det finns en turbulens runt ordet 'jul'. Flera företag har i år lanserat produkter som betecknats med 'vinter', till exempel 'vinteröl' i stället för 'julöl'. Det som fått mest uppmärksamhet är att IKEA har introducerat en produktfamilj med beteckningen 'vinterfest' som bland annat innehåller typiska juldekorationer. Många har tolkat detta som ett försök att ta bort ordet 'jul' ur vårt ordförråd, antingen på grund av politisk korrekthet, eller som ett sätt att vädja till personer som värjer sig mot ordet 'jul' av religiösa skäl.

De berörda företagen har snabbt dementerat sådana tolkningar. Det är inte alls fråga om att avskaffa julen, enligt dem, utan enbart att man vill markera att produkterna ifråga har användning under hela vintern och inte bara under julhelgen.

Dessa förklaringar tycks dock inte ha övertygat alla, utan protesterna har fortsatt. Det kan också ha bidragit till misstankarna att det finns en liknande utveckling som är längre gången i engelskspråkiga länder, framförallt USA och Kanada [pan-14106]. Hur det än är med det kan man nog räkna med att tanken på ersättning av j-ordet kommer att dyka upp fler gånger.

Jag menar att det här inte enbart är en fråga om ordval, utan att det också har en viss betydelse i samband med vår kultur och med integrationsprocesserna i det svenska samhället. I den här artikeln ska jag redovisa mitt resonemang om detta.

Sakförhållanden och agendor i samband med julen

Det faktiska förhållandet är väl att ordet 'jul' har två skilda betydelser på svenska språket. Det betecknar dels en period från den 24 december och två-tre veckor framåt vilken karakteriseras av flera slags aktiviteter av social, kommersiell och religiös art. De sociala aktiviteterna är inriktade mot familj, släkt och nära vänkrets och de har det största deltagandet. De kommersiella och de religiösa aktiviteterna har också stor uppslutning, men inte lika stor. Därutöver betecknar ordet 'jul' också den kristna högtiden den 24-25 december.

En artikel i The Guardian nyligen [pan-14090]. beskriver hur den judiska högtiden Hanukah infaller under samma period och hur detta leder till en viss begreppsförvirring i författarens familj. De kombinerar gärna judiska och de kristna traditionerna men det blir oklart vad som är relationen mellan jul och Hanukah.

På svenska vore väl den naturliga lösningen på problemet att acceptera de två betydelserna av ordet 'jul', preciserade som 'julperioden' respektive 'julhögtiden' när det behövs. Då är julhögtiden skild från och jämförbar med Hanukah, och bägge dessa infaller under julperioden. På engelska kan problemet möjligen vara litet svårare genom att 'Christ' ingår i 'Christmas', och genom att julperioden inte är lika lång och innehållsrik i t.ex. Storbrittanien.

Propåerna om att byta namn på julen, eller närmare bestämt på julperioden beror dock knappast på situationer som i artikeln i The Guardian. Man kan istället urskilja två andra drivkrafter. En är när kristna företrädare hävdar att julen "till sitt väsen" är en kristen högtid och när de därför invänder, inte bara mot dess kommersialisering, utan också mot att man "glömmer" julens egentliga karaktär genom att enbart ägna sig åt julperiodens sociala innehåll. Övertygade förespråkare för strikt sekularisering kan då reagera genom att yrka på att vi behöver ett annat ord för julperioden, ett ord som inte ens innehåller stavelsen 'jul'.

Den andra drivkraften är när en del muslimska företrädare predikar att julen "är" en kristen högtid och att rättrogna muslimer inte ska delta i något julfirande eller på annat sätt befatta sig med något som har med jul att göra. Sådana budskap kan förstärkas av sekulära korrekthetsivrare som för fram att det skulle vara oartigt att uttrycka en God-Jul-hälsning till någon muslim, och att man därför inte ska göra det till någon vars trostillhörighet man inte känner till. Därifrån är det ett kort steg till att påyrka att man ska tala om Vinterfest istället, liksom det också kan vara ett naturligt steg för marknadsförare att använda ord som Vinterfest för att minimera risken för irritation.

Men för det svenska språkets och den svenska kulturens del skulle en sådan utveckling vara en riktigt dålig idé. Bättre isåfall att välja 'jul' som ett inkluderande namn för hela helgperioden fram till andra veckan i januari, och att välja ett annat ord för den kristna högtiden till åminnelse av Jesu födelse vilken ju firas natten mellan den 24 och 25 december. 'Helganatt' vore ett lämpligt val; det finns redan genom Jussi Björlings klassiska inspelning av 'O Helga Natt' 1959, och det är i linje med ordet 'Weihnachten' på tyska. Julen skulle då vara en sekulär helgtermin som kunde innehålla flera specifika helger i olika religioner, liksom icke-religiösa evenemang.

Ur kristen synpunkt skulle julen då innehålla både Helganatt och Trettondagen, där den senare ju firas till åminnelse av de tre vise männens ankomst till det nyfödda Jesusbarnet. De mellanliggande dagarna mellan juldagen och trettondagen har väl däremot inte någon särskild status för kristendomens del.

Det finns både principiella och praktiska skäl för denna lösning, givet att ordet 'jul' idag betecknar både en sekulär högtid för familj och kommers, och en kristen högtid. Ett praktiskt skäl för att låta 'jul' beteckna hela helgterminen är att det ordet är så rikt förekommande i så många icke-religiösa sammanhang, såsom i sånger och i namn på aktiviteter och på produkter, medan antalet förekomster i religiösa sammanhang är betydligt mindre. Bland de julrelaterade psalmerna är det väl bara 'När juldagsmorgon glimmar' som innehåller ordet jul och som har någon större användning. Några sammansatta ord borde ändå kunna behållas, såsom 'julottan' och 'julevangeliet'.

En principiell invändning mot mitt förslag kunde vara att man då tar över det kristna begreppet 'jul' till en sekulär användning. Men å andra sidan råder stor enighet om att ordet fanns redan före kristendomens införande, och att det därför är kristendomen som först har approprierat det. Ur den synpunkten är det inte är mer än rätt att ordet får behålla eller återgå till sin bredare och vanligast förekommande användning.

Integration och svensk kultur i samband med julen

Det huvudsakliga argumentet för den föreslagna lösningen är dock att det är en fråga om bevarande och kontinuitet i vår kultur, och om att kunna välkomna nya svenskar in i den här aspekten av den svenska kulturen. För de infödda svenskarna är julen så mycket förknippad med barndomsminnen, stämningar, upplevelser och företeelser, och detta gäller även för dem som inte är religiöst engagerade. I dagens läge är det angeläget att alla invandrare och hitkomna flyktingar också ska kunna välkomnas till firandet av denna högtid. För att det ska fungera utan problem är det viktigt att julen kan framstå som en högtid där alla kan delta, oberoende av religion. Julen i denna bredare, kulturella bemärkelse bör därför få behålla sitt hävdvunna namn, och flera religioners högtider bör kunna firas under julen i denna bemärkelse.

När det gäller islam blir det dock mer komplicerat. Dess stora högtid, Ramadan, är inte är bunden till en viss tid i kalendern eftersom den muslimska tideräkningen styrs även av månen och inte enbart av solen. Vidare tycks man inte där ha den nära koppling mellan en (religiös) högtid och dess årstid i form av klimat- och ljusförhållanden som vi upplever, framförallt vid jul och vid midsommar. Detta ger emellertid så mycket större skäl att bjuda in också muslimer till att uppleva vårt julfirande, och att göra vad som kan behöva göras för att detta inte ska stöta på några hinder av religiös eller annan kulturell karaktär. Det ska vara oproblematiskt att fira jul utan att delta i firandet i Helganatt, även om detta inträffar under julperioden.

Detta kräver tålamod. Den som bjuder in en person med icke-kristen kulturell bakgrund till att delta i julfirande kan eventuellt mötas av ett nej-tack. Det kan isåfall bero antingen på vederbörandes egen övertygelse eller på att det finns ett socioreligiöst tryck från hans eller hennes omgivning att man inte ska delta i julfirande. Men ett ja-tack är också möjligt och varje sådant är värdefullt. Visst finns det imamer och andra ledare som eftersträvar avståndstagande och som vill skapa sitt eget parallellsamhälle, men det är isåfall något som vi bör motarbeta och som vi inte har anledning att spela med i. Julen måste vara inkluderande.

Ett sådant förhållningssätt ska inte ses som en missionsansträngning eller som ett försök att få muslimer eller några andra att överge sin religion, inte alls. Vår grundinställning måste vara att eftersträva ett samhälle med gemenskap och med ömsesidighet i mångfaldsliberal bemärkelse. Det är alltså ett samhälle där alla får plats, alla respekterar varandra och söker förstå varandra, och alla kan och vill umgås så att förståelsen och den ömsesidiga respekten förstärks. Det är ju detta som integrationen går ut på, och som ett gemensamt julfirande kan bidra till.

Citerade artiklar

---: pan-14106    Christmas controversies.
i wikipedia.

Länkar till ett antal tidigare debattinlägg i denna fråga finns i Inventering 56 .