Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Kulturell enhetlighet, mångfald, och socialt kapital

Under sin partikongress nyligen har Sverigedemokraterna beslutat om ett begränsat antal ändringar i sitt principprogram [pan-13741]. Det här inlägget ska behandla en omdiskuterad formulering i programmet som inte har ändrats, men som har fått en ändrad motivering. Formuleringen, vilken har kritiserats bland annat av Ewa Stenberg i DN [pan-13737], lyder som följer:

Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle.

Man får förmoda att uttrycket "ett minimum av" här ska tolkas som "obetydliga" och inte som "åtminstone några". Ewa Stenbergs kommentar till detta är att "motståndet mot mångkultur och olikhet är kärnan i SD:s nationalistiska ideologi", men utan något ytterligare resonemang.

Ur mångfaldsliberal synpunkt anser vi förstås att kulturella och religiösa skillnader inom ett land måste kunna kombineras med sammanhållning, trygghet och stabilitet. Därför är det motiverat med en närmare granskning av Sverigedemokraternas ståndpunkt, och av de argument som de anför för denna. Formuleringen "av detta" i citatet avser nämligen de föregående raderna i principprogrammet, där de skriver:

De flesta av oss är sociala och kollektiva varelser som har ett behov av att tillhöra en större gemenskap. De flesta människor identifierar sig primärt med andra individer som kulturellt påminner om en själv och av det följer att vi generellt har närmare till att visa solidaritet med individer som vi upplever är en del av samma gemenskap som vi själva.

Det första påståendet är rimligt, men den långa andra meningen är komplicerad, otydlig, och innehåller ogrundade påståenden. Därför ska jag först granska det övergripande påståendet i det första citatet, vilket kan ses som Sverigedemokraternas huvudtes. Vilka faktorer är det som har gynnsam effekt på sammanhållningen i ett samhälle? Och vilka är det som bidrar till tryggheten och till stabiliteten?

Sammanhållningen i samhället

Låt oss börja med frågan om 'sammanhållningen inom ett samhälle' vilket torde motsvara vad som kallas socialt kapital inom samhällsvetenskapen [pan-13708]. En accepterad definition av socialt kapital är anything that facilitates individual or collective action, generated by networks of relationships, reciprocity, trust and social norms [pan-13710]. Därvid betraktas tillit ('trust') som en nyckelfaktor, på grund av sin avgörande betydelse.

Vad finns det då för faktorer som gynnar tilliten i samhället? Samma rapport [pan-13708] anger flera möjliga förklaringar:

En förklaring [är] att människor har en inneboende tendens till att föredra att umgås med sådana som liknar dem själva och därför skulle en hög grad av olikhet göra att människor drar sig undan varandra.

Detta skulle alltså stödja Sverigedemokraternas resonemang. Men rapporten redovisar också andra förklaringar:

Dock har annan forskning pekat på att olikhet i sig inte behöver leda till mindre tillit, utan att ojämlikhet främst påverkar känslan av att inte dela samma livsöde med andra som lever på en annan inkomstnivå och att alla inte har samma möjligheter i livet. Det påverkar i sin tur framtidstron och även tilliten negativt. Studier har också lyft fram att det är segregering och avsaknaden av kontakter och sociala band, snarare än mångfald i sig, som påverkar lokalsamhälletilliten negativt.

I en annan artikel [pan-13779] ger Ola Segnestam Larsson en översikt över olika förklaringar till hur tillit skapas och vidmakthålls i ett samhälle. Han beskriver Bo Rothsteins teori om att den offentliga sektorns funktionssätt (rättvis, fri från korruption, och så vidare) har stor betydelse för människors tillit, inte bara gentemot myndigheter utan också gentemot andra människor. Han beskriver också Robert Putnams teori om de ideella organisationernas stora betydelse som miljöer där tillit kan prövas och bekräftas.

Slutligen beskriver han Lars Trägårdhs strävan att kombinera och utveckla dessa två synsätt. Trägårdh hävdar att en människas erfarenheter både i familjen, i lokalsamhället och i kontakt med myndigheterna samspelar, och att det är summan av allt detta som avgör hur tilliten utvecklas.

Till detta kan man foga en ytterligare reflektion. Kanske är det så att orsak-verkan-relationen är ömsesidig: hög grad av tillit till grannar och bekanta kan leda till ökat deltagande i ideella organisationer, samtidigt som deltagandet där kan bidra till ökad tillit. Det betyder att lokala ledares insatser bör vara viktiga för att utvecklingen ska gå i rätt riktning.

Den ovannämnda definitionen av socialt kapital nämner också betydelsen av 'social norms'. När definitionen tillämpas på hela stater (och inte bara på lokalsamhällen) kan dessa sociala normer motsvaras av det som kallas 'samhällsgrundande värderingar och förhållningssätt' inom mångfaldsliberalismen. Med Sverigedemokraternas synsätt bör dessa gemensamma normer tydligen göras så heltäckande som möjligt, så att värderingsskillnaderna inom samhället minimeras. Mångfaldsliberalismen ser det inte så, utan hävdar istället att samhället bör precisera vilka samhällsgrundande värderingar som verkligen behövs, och söka allmän acceptans för dessa. Andra värderingar måste få variera fritt inom mångfaldens ram.

Slutligen nämner definitionen också 'reciprocity' vilket här kan översättas som 'återgäldande'. Det avser alltså principen att om man får en förmån från en annan person, eller från samhället, så förväntas man ge något av värde tillbaka, vilket väl får betraktas som en allmänt spridd 'social norm'.

Så långt om betydelsen av de faktorer som nämns i definitionen av socialt kapital. Till detta kan vi lägga några andra faktorer som är speciellt tillämpbara på samhällen med stor mångfald, och som har förts fram av den amerikanske forskaren T.A. Aleinikoff. I en tidig artikel [pan-2988] [red-119] framförde han att för att ett samhälle med mångfald ska fungera bra räcker det inte med tolerans mellan de ingående grupperna, utan det behövs något kraftfullare som han kallar 'mutuality' -- 'ömsesidighet' på svenska. Han skrev:

Mutuality demands active engagement, learning about others in their own terms -- not a suspension of judgment, but judgment based on information and interaction. Tolerance is a politics of peaceful coexistence; mutuality is a politics of recognition. Recognition changes the observer.

Ömsesidighet är alltså en fråga om att respektera skillnader och att bemöta dem med aktivt intresse och med en vilja att lära sig mer. Ett sådant förhållningssätt är tillämpbart inte bara på 'språkliga, kulturella och religiösa skillnader' utan även på andra slag. Det intar en naturlig plats bland de samhällsgrundande förhållningssätten.

Man kan anta att intresse för andra i ömsesidighet är viktigt för att människor ska vilja engagera sig i ideella organisationer. Det kan också anknyta till Bo Rothsteins resonemang om samhällstjänsternas betydelse. Det är naturligtvis viktigt att handläggare och funktionärer är rättvisa och korrekta, men det är också viktigt att de uppvisar 'active engagement' för att tillit ska uppstå.

Aleinikoff nämner också en annan faktor som är viktig för sammanhållningen i ett samhälle, nämligen att där finns en bred upplevelse av gemensam målsättning och färdväg. I samma artikel skriver han:

The existence of mutually respecting groups gets us much but not all of the way there. The important question is how such groups interact. What is required is an identification with a whole beyond the parts. - - - A cultural unity is not in the cards, and a mutual commitment to liberal political principles including diversity - although important - produces a thin unity that may be little more than an agreement to disagree, tolerance without mutuality. What the unum has a right to ask of the pluribus, to use Lawrence Fuchs's figure, is that groups identify themselves as American. - - - The central idea is that a person be committed to this country's continued flourishing and see himself or herself as part of that ongoing project. The allegiance, the common identification, need not be exclusive, but it must be paramount.

Översatt till svenska förhållanden blir det alltså en förväntan att de olika grupperna i mångfalden ska identifiera sig själva som svenska och verka för rikets och nationens fortsatta välgång. Hur ska man åstadkomma detta? Ja, i varje fall inte genom att romantisera begreppet svenskhet eller genom att trissa upp kraven på vem som ska få kalla sig för svensk. Självklart ska man heller inte sänka förväntningarna så lågt att begreppet förlorar allt innehåll, men en välkomnande attityd till de nyanlända måste vara grunden. Detta är något som Sverigedemokraterna behöver ta till sig.

Tryggheten och stabiliteten i samhället

Utöver sammanhållningen i samhället nämner Sverigedemokraterna också två andra faktorer som gynnas av kulturell enhetlighet enligt deras åsikt, nämligen tryggheten och stabiliteten i samhället. Dessa två faktorer kräver inte samma utförliga diskussion som frågan om sammanhållningen, utan de kan behandlas rätt summariskt.

Medborgarnas trygghet har flera aspekter; man tänker naturligen på (1) förekomsten av en fungerande ordningsmakt och frihet från kriminalitet, (2) den ekonomiska tryggheten för en själv och ens familj, och (3) social trygghet genom personliga relationer och deltagande i ett lokalsamhälle. Det är svårt att se att någon av dessa trygghetsfaktorer skulle ha något med kulturella och religiösa skillnader att göra. Det enda undantaget man kan tänka sig gäller personer som rent psykologiskt känner sig otrygga i närvaro av personer med främmande kultur eller religion. Det må ses som ett problem, men det kan ju uppvägas av att andra blir stimulerade av just sådana möten.

Stabiliteten i samhället är väl framförallt en fråga om att ha en fungerande demokrati och statsförvaltning, så att anledningar till missnöje kan föras fram, kanaliseras och leda till åtgärd innan problemen har blivit för stora. Man kan i och för sig hävda att demokratin fungerar sämre om samhället fragmenteras på ett sådant sätt att människor röstar efter religiös eller etnisk tillhörighet, och så att sådan tillhörighet blir till skada för ovälden i den offentliga förvaltningen. Om man bedömer detta som en reell risk så måste det också gå att hantera den med olika åtgärder.

En särskild situation inträffar om mångfalden görs så öppen att den möjliggör för extremister att propagera för hat och våld. Detta kan utvecklas till ett starkt hot mot stabiliteten i samhället, men det ska inte ses som ett argument mot mångfald i allmänhet. Det är bara ett viktigt skäl för att ett samhälle med mångfald måste vara särskilt vaksamt mot extremism i alla former.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga följande. Sverigedemokraterna anser att undvikande av kulturella skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle, och anför detta som det enda skälet för ett samhälle ska försöka undvika sådana skillnader. Vår slutsats av den här genomgången är att det nog kan finnas en viss sådan effekt, men att den isåfall är obetydlig i förhållande till alla andra faktorer som också påverkar de nämnda egenskaperna i samhället.

Sverigemokraternas argument till stöd för sin huvudtes

För fullständighetens skull ska vi också återvända till det andra citatet ovan, alltså de rader där principprogrammet anger skälen för slutsatserna i det första citatet. Dessa rader är nyskrivna; den tidigare versionen av principprogrammet innehöll istället ett resonemang om 'essens' som har ifrågasatts och aldrig fått någon övertygande förklaring. Det är bra att det har bytts ut.

Tyvärr är det inte lätt att följa tankegången i den nya motiveringen heller, men om man ändå ska försöka rekonstruera vad som kanske menas där så borde det vara följande:
(1) vi har generellt närmare till att visa solidaritet med individer som vi upplever är en del av samma gemenskap som vi själva;
(2) en gemenskap består av individer som primärt identifierar sig med varandra;
(3) de flesta människor identifierar sig primärt med andra individer som kulturellt påminner om dem själva.

Om man accepterar alla tre punkterna så kan man rent logiskt dra slutsatsen att vi har generellt närmare till att visa solidaritet med individer som kulturellt påminner om oss själva.

Om sedan "kulturellt påminner om dem själva" sätts lika med "obetydliga språkliga, kulturella och religiösa skillnader", och om solidaritet i samhället sätts lika med sammanhållning, trygghet och stabilitet i detta samhälle, då men först då kan uttrycket "av detta drar vi slutsatsen" kännas motiverat. Men det kräver alltså ytterligare några tankesteg eller tankehopp.

Det är lätt att finna invändningar mot de tre påståendena och mot resonemanget i sin helhet, till exempel erfarenheterna från studentutbytet inom det europeiska Erasmusprojektet. Där har man ju fört samman unga människor med stora 'språkliga, kulturella och religiösa skillnader' vilket resulterat i både vänskapsband och äktenskap i stor omfattning. Det om något är tecken på gemenskap.

Detta betyder att det andra citatet av dem som vi började med inte ger något övertygande stöd för huvudtesen i det första citatet, och att denna alltså måste granskas i sin egen rätt. Det är också vad vi har gjort i de tidigare avsnitten här.

Resultatet av den granskningen var att det visst kan tänkas att en minimering av kulturella och religiösa skillnader kan ha en viss gynnsam effekt på stabiliteten i samhället, men att helt andra faktorer tycks vara mycket viktigare för att uppnå sammanhållning, trygghet och stabilitet. Därtill kommer förstås att mångfalden ger många andra fördelar. Sverigedemokraternas syn i den här frågan är därför inte övertygande.

Referenser

---: pan-13741    Justering av Principprogram / Inför SD:s landsmöte i november 2019.
i SD landsmöteshandlingar.

2019-11-22: pan-13737    Ewa Stenberg: Välkomna till Sveriges nya maktparti!.
i DN.

2015: pan-13708    Civilsamhälle, social sammanhållning och tillit: Rapport till Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm.
Susanne Wallman Lundåsen; Lars Trägårdh i Ersta Sköndal högskola.

2016-01: pan-13710    Social Capital and Economic Growth.
Juan Carlos Aguilera i Lunds universitet.

2018-02: pan-13779    Hur uppkommer och fortbestår tillit?.
Ola Segnestam Larsson i Organisation och samhälle.

1998: pan-2988    Essay: A Multicultural Nationalism?.
T. Aleinikoff i The American Prospect.

red-119   Aleinikoff's Definition of 'Multicultural Nationalism'.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2018-01-03