Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Sumanto Al Qurtuby om islam i Indonesien

Sumanto Al Qurtuby är en kulturantropolog från Indonesien som för närvarande är verksam vid King Fahd University i Saudiarabien. Han är intressant både för sina beskrivningar av den etniska och religiösa mångfalden i Indonesien, och för sina tankar och synpunkter på islam och dess utveckling, särskilt med hänsyn till hur islam bör utvecklas i miljöer där den inte är allenarådande.

Beträffande situationen i Indonesien

I en artikel i Kyoto Review från 2018 [pan-13515] skriver Al Qurtuby:

Post-Suharto Indonesia has also been bedeviled by the influx of local and transnational Islamist groups that have challenged Indonesia’s nascent democracy and fragile pluralism, as well as the image of Indonesian Muslims as tolerant and moderate when compared to their co-religionists in central Asia, the Indian subcontinent, or the Middle East. As a result of the growth of these Islamist groups, the modernist and liberal views of moderate and progressive Muslims are increasingly challenged and even rejected.

och längre fram:

Although these groups thrive in a democratic system, they paradoxically use these Islamic institutions to disseminate intolerance, ethnocentrism and anti-pluralism, as well as to oppose democracy, which they criticize as a Western secular product.

Han skriver vidare om den islamistiska mobiliseringen i Jakarta i samband med guvernörsvalet 2017:

Islamists mobilized and intimidated Jakarta residents through various means: mass rallies, public gatherings, religious sermons, Friday sermons, billboards, posters, and social media, among others. ... Through religious sermons, they regularly preached that, for Muslims, selecting a Muslim (i.e. Anies) as their political and governmental leader is compulsory (wajib), and it is unlawful (haram) to choose a non-Muslim (i.e. Ahok). [They also] used (or misused) mosques, Islamic centers, television channels, and other means to intimidate Muslims saying that those who choose Ahok would enter Hell after the death.

Denna mobilisering uppnådde sitt syfte:

In the event, these Islamist mobilizations proved successful when Anies eventually defeated Ahok by winning 57.95% of the votes (Ahok won 42.05%). ... It was evident that religion and Islamic identity mattered in the Jakarta gubernatorial election.

Qurtuby understryker emellertid att bilden är annorlunda i många andra delar av Indonesien:

Such mobilization was noticeably absent in other contests that featured non-Muslim and ethnic Chinese candidates, such as Singkawang, Ambon, Landak, Kupang, Bolaang Mongondow, Maluku Tenggara Barat, Seram Bagian Barat, Maluku, West Papua, and many others. The point is that in these other contests, the majority of the electorate voted not on the basis of religious or ethnic identity but on the candidate’s track record, quality, credibility, capacity and capability. Some non-Muslims in several regions (e.g. Solo, Ambon, Landak, West Kalimantan, and others) even succeeded in winning elections. ... Mention should also be made of the fact that across Indonesia, considerable numbers of Muslims have mobilized to oppose the presence and activities of Islamist groups and to reject efforts by extremist preachers seeking an audience in their respective communities.

Han avslutar med en optimistisk ton:

All this is to say that while the Jakarta gubernatorial elections might be a setback, there is hope yet for “civil Islam� in Indonesia that celebrates diversity, tolerance, democracy, and pluralism. ... This is because in Indonesia, the Islamist agenda runs up against the history, traditions, and cultures of Indonesian society that favour peace and tolerance, and that celebrates religious diversity.

Beträffande sekulär islam

Följande är en intressant passage i en artikel av samme Sumanto Al Qurtuby i Journal of Indonesian Islam [pan-13512] från 2008. På sidan 168 skriver han:

In my opinion, there is no 'law of God', as most Muslims understand that concept. What do exist are general principles and universal values which in the classical Islamic tradition of legal study are called maqasid al-shari'ah, that is, the general goals of Islamic law. The values include the protection of religious freedom, reason, property, the family, and honor. How these values are translated into any given historical and social context is something Muslims must work out for themselves through ijtihad (intellectual endeavor).

och på nästa sida:

In a socio-historical approach, each community abandons some assumptions which have influenced the collective perception of the Muslim community. The premise is that the Qur'an as 'God's word' is not to be seen as supra historic, or outside of history. A historical approach understands the "sacred texts" or scriptures as profane, temporal and impermanent because the Qur'an is an outcome of human cultures -- a historical product.

Denna sociohistoriska ansats överensstämmer bara delvis med den dominerande ansatsen bland dem som vill reformera islam inifrån, den s.k. ijtihad. På sid. 164 skriver Al Qurtuby:

In light of this framework, I am in line with the current Muslim reformers and I do support their intellectual endeavors in reforming and reconstructing Islam. However, at some point, I differ from them in terms of methodology of Islamic reformation. Generally, they use the discipline of hermeneutics (tafsir and ta’wil in the Islamic tradition) and enlarge the function of reason, mind, and thoughts (‘aql) to interpret, rationalize, and finally idealize the Islamic religion. They elaborate the means of ijtihad (critical reasoning) as an intellectual medium to find out and defend the idea of compatibility between the values of Islam and those of modern civilization and culture. Indeed, I realize that such interpretation is always the challenge for a religious mind...

men hans invändning är att denna metod inte är tillräcklig. Endast den sociohistoriska ansatsen kan fungera enligt honom. Det är alltså en ansats där Koranen inte betraktas som Guds bokstavliga ord, utan som ett resultat av den situation där den skrevs ned.

Al Qurtubys åsikter ligger naturligtvis mycket långt från islams huvudfåra, och de som vill ansluta sig till dem kan räkna med stora problem i många länder. Ändå är det uppmuntrande att även sådana åsikter kan föras fram och att en seriös diskussion kan komma igång så småningom.

Kommentarer och slutsatser

Berättelsen om islamisternas agerande inför guvernörsvalet i Jakarta utgör en intressant tillämpning på det vi har framfört i samband med mångfaldsliberalism. En av dess huvudpunkter är ju att staten och samhället har anledning att behandla etniska och religiösa grupper som entiteter av sitt särskilda slag, och att det finns behov av särskilda regler för grupperna som sådana, och för deras ledare och talespersoner. Inte minst kan det behövas regler som gör det olagligt för gruppernas ledare att propagera för doktriner som är oförenliga med det demokratiska samhällsskicket eller med liberal demokrati. Självklart är detta särskilt angeläget i samband med allmänna val. De anförda exemplen på muslimska ledares agerande i Jakarta skulle isåfall rimligen falla under ett sådant förbud om de skulle förekomma i Sverige.

Referenser

~2018: pan-13515    Indonesia’s Islamist Mobilization.
Sumanto Al Qurtuby i Kyoto Review.

2008-06: pan-13512    Calling for Islamic protestantism in Indonesia and beyond.
Sumanto Al Qurtuby i Academia.

Den ideologiska grunden för mångfaldsliberalism
red-063  (2017-02-16).