Liberal åskådning

Frihet, öppenhet och solidaritet

Samhällsgrundande värderingar och förhållningssätt

I en artikel med titeln "En värdeliberal grundsyn" har jag framfört min tolkning av liberalismens ideologi i några av dess väsentliga delar. Värdeliberalismen karakteriseras framförallt av den stora betydelse som den tillmäter värderingar och förhållningssätt, varvid förhållningssätt är ett bredare begrepp som även inkluderar till exempel moralregler.

Den här artikeln följer upp den nämnda med ett förslag till vad som kan innefattas i detta utvidgade värderingsbegrepp, varvid jag främst kommer att använda ordet "förhållningssätt". Det innebär en fokusering på önskvärda och förväntade beteenden från medborgarnas sida, och som närmare bestämt är önskvärda därför att de bidrar till ett bättre samhälle. Artikeln är en grundlig revidering av en tidigare artikel som i sin tur var en sammanställning av några tidigare framförda förslag, egna och andras. Den är framförallt tänkt att kunna användas som diskussionsunderlag, vilket förklarar att framställningen bitvis är korthuggen.

Relationen mellan värderingar och förhållningssätt diskuteras närmare i artiklarna [red-143] och [red-155] .

Beteckningen 'svenska värderingar' har använts av många, och ofta som ett slagord. Jag vill dock hellre göra en annan avgränsning och tala om samhällsgrundande värderingar och förhållningssätt, alltså sådana som är väsentliga för att samhället ska fungera bra. Därvid utesluter jag sådant som enbart hör privatlivet till, som exempelvis en persons förhållningssätt till sin hund. Jag tar heller inte med umgängesregler såsom artighet och konvenans.

För överskådlighetens skull samlas förslagen i sju grupper som var för sig innehåller några nära relaterade förslag till förhållningssätt.

Den ursprungliga versionen av denna artikel finns tillgänglig som [red-199] .

Rättskaffenhet

Följande är några viktiga punkter under denna huvudrubrik.

Ärlighet. Detta innefattar uppriktighet, rättframhet, och att tala sanning. Det innefattar också att inte använda otydliga eller missvisande påståenden för egen vinnings skull.

Pålitlighet. Detta innebär i detta sammanhang att stå fast vid gjorda överenskommelser.

Aktivitetsrelaterade förhållningssätt

Hänsynsfullhet. Detta betyder att man inser konsekvenserna av sina tilltänkta handlingar och att man avstår från dem om de skulle leda till störningar eller andra väsentliga nackdelar för andra enskilda personer. Därigenom innefattar den respekt för andras integritet.

Återhållsamhet. Brist på återhållsamhet beskrivs ofta som att någon "tar för sig". Det kan gälla att ta orimligt mycket av en viss rätt på en buffé, eller att pressa sig fram så långt som möjligt i en trång trafiksituation utan hänsyn till att man då blockerar trafiken så att den låser sig. Att gå förbi större delen av en kö och ställa in sig nästan längst fram kan vara ett annat exempel.

Gemensamt för sådana beteenden är att de inte riktar sig mot en viss person, utan det är helheten som får ta nackdelarna av en persons beteende. Återhållsamhet innebär alltså att man inser konsekvenserna för gruppen, och att man avstår från att göra det som gruppen har nackdel av. Bland konsekvenserna bör då inte bara de omedelbara nackdelarna räknas, utan också effekter "om alla skulle göra så". Om kökulturen bryts ned, till exempel, så kommer alla att få trängas för att komma fram, vilket är sämre för de flesta.

Samverkansvilja och konkurrensvilja. När ett större antal personer har som uppgift att utföra ett uppdrag av avsevärd storlek avser 'samverkansvilja' en preferens för att organisera arbetet genom samverkan, medan 'konkurrensvilja' avser en preferens för att låta det ske i form av konkurrens mellan grupper inom projektet. Bägge arbetsformerna behövs, och de kompletterar varandra, men samverkan är en svår konst.

Ansvarskänsla och lojalitet. Dessa relaterade förhållningssätt har behandlats i en tidigare artikel, [red-162] . Ansvarskänsla avser varje människas ansvar för sina gärningar. Häri ingår bland annat en skyldighet att efter bästa förmåga ställa till rätta när man har åstadkommit en skada. Lojalitet definieras som en ansvarskänsla som är så stark att man för dess skull accepterar väsentliga nackdelar för egen del.

Gemensamt för dessa förhållningssätt är att de förutsätter en förmåga att se framåt och bedöma konsekvenserna av egna och andra handlingar, samt även att bedöma dessa konsekvenser utifrån gällande värderingar. Samma förmåga behövs också vid användning av fritänkande moralkriterier i den mening som beskrivits i en tidigare artikel, [red-155] .

Relationsrelaterade förhållningssätt

Öppenhet. Detta får här beteckna en insikt om att andra kan ha en annan verklighetsuppfattning än en själv, och att det då inte behöver vara så att den ene har rätt och den andre har fel. Det kan istället vara fråga om olika perspektiv som kompletterar varandra och som tillsammans ger en bättre förståelse för helheten. Öppenhet innebär därför att ta intryck av den andres erfarenheter, tolkningar och bedömningar.

Tolerans. Analogt med föregående punkt: en beredskap att acceptera att andra kan ha andra åsikter och andra beteenden än en själv, och en insikt om att värderingar och förhållningssätt är kulturberoende. Detta leder till att man visar tålamod och välvilja även mot dem som har ett annat synsätt än ens eget.

Normfrihet. Med normering avses tanken att majoritetens beteende i en grupp ska förväntas från varje medlem i gruppen; med normfrihet avses avståndstagande från detta tankesätt. Det innebär autonomi vad gäller val av värderingar, inte frihet från alla värderingar.

Ömsesidighet. Detta är den föreslagna svenska beteckningen för det som T.A. Aleinikoff har betecknat som mutuality [pan-2988]. Han motiverar detta förhållningssätt med att det inte räcker med tolerans, utan det behövs också en öppenhet och ett aktivt intresse för motparten. Han skriver: "Mutuality demands active engagement, learning about others in their own terms. ... (This) changes the observer".

Samförståndsvilja. Detta är det förhållningssätt där man hanterar situationer där motstridiga intressen förekommer genom att försöka hitta en medelväg som båda parter kan vara tillräckligt nöjda med. Det förutsätter ofta att vardera sidan sätter sig in i motpartens synsätt och bevekelsegrunder, så att man gemensamt kan hitta en sådan medelväg. Samförståndsvilja är alltså baserad på ömsesidighet.

Motsatsen till samförståndsvilja kan kallas dominansvilja och består i att vardera parten bara ser två möjliga sätt att lösa konflikten, nämligen att den ena eller den andra parten ska "vinna" och den andra ska underkasta sig helt. Dessa motsatta förhållningssätt har diskuterats närmare i en tidigare artikel, [red-142] .

Solidaritet. Lojalitet med en större grupp och med dess medlemmar.

Mångfaldsrelaterade förhållningssätt

Under denna rubrik anges förhållningssätt som aktualiseras när det finns olika grupper med delvis skilda värderingar i ett samhälle. Här ingår dels samhällets förväntningar på vilka förhållningssätt som ska vara för handen i sådana grupper samt hos deras ledare och medlemmar, dels också majoritetssamhällets förhållningssätt till dessa.

Denna frågeställning har tidigt behandlats av T.A. Aleinikoff och flera av de följande punkterna har framförts av honom; se [pan-2988], [red-119] .

Uppskattning av mångfald. Detta innebär att man som medborgare erkänner och uppskattar förekomsten av kulturella grupper, till exempel etniska och religiösa sådana, och att man samtidigt stöder att samhället kan ställa krav på dessa grupper och på deras företrädare. Som exempel har vi Aleinikoffs princip om övergångsrätt och principen om assimilationsfrihet. (Se referens nedan).

Avståndstagande från all supremacism. Begreppet supremacism avser föreställningar om en viss grupps överhöghet eller om att den skulle ha särskilda rättigheter. Det innefattar rasism i både biologisk och kulturell bemärkelse, samt vidare religionism och nationalism i bemärkelsen av doktrin om den egna religionens respektive nationens överhöghet eller företräde.

Identifiering med det egna landet. Här ingår solidaritet, lojalitet och upplevd tillhörighet. Detta beskrivs av T.A. Aleinikoff på följande sätt under rubriken 'allegiance': "The central idea is that a person be committed to this country's continued flourishing and see himself or herself as part of that ongoing project. The allegiance, the common identification, need not be exclusive, but it must be paramount."

Välkomnande och erkännande. Detta beskrivs som "policy of recognition" av T.A. Aleinikoff, och på följande sätt: "To be sure, we ask allegiance of newcomers to the nation, but the nation must welcome them in a way that fosters their allegiance. Bourne wrote that integration and dedication to the American project could only come when no group felt that 'its cultural case is being prejudged. This demands a politics of recognition, not a politics of group-blindness."

Till detta kan läggas att ett sådant erkännande av andra grupper och deras skilda världsåskådningar inte enbart bör förväntas av majoritetsgruppen. Samma förväntan bör kunna ställas på varje minoritetsgrupp i dess förhållningssätt till andra minoritetsgrupper och till majoritetskulturen.

Assimilationsfrihet och övergångsfrihet. Detta beskrivs av T.A. Aleinikoff [red-119] på följande sätt under rubriken 'permeability': "This principle insists on both the reality of group boundaries and the ability to cross them". Överskridande av gruppgränser kan till exempel bestå av att ta del av nyheter och läsa litteratur från en annan kultursfär än sin egen, och det kan också bestå av mer drastiska åtgärder, som att övergå till en annan religion.

Avståndstagande från kulturell avsöndring. Avsöndring avser här den situation där en grupp vänder taggarna utåt mot det omgivande samhället och isolerar sig från detta. Avsöndring kan förekomma såväl i religiösa och etnoreligiösa grupper som i samband med politisk extremism. Det förra fallet diskuteras mer utförligt i en separat artikel, [red-468] .

Avståndstagande från gruppegoism. Gruppegoism avser det förhållningssätt där gruppmedlemmar förväntas ge särskilt företräde för gruppens och dess medlemmars intressen närhelst de befinner sig i en förtroendeposition. Avsöndring leder lätt till gruppegoism, och även detta behandlas i ovannämnda artikel, [red-468] .

Förhållningssätt som avser kunskap och förnuft

Inhämtande och omvårdnad av kunskap. Aktivt intresse för att skaffa sig kunskap och för att tillämpa den, samt att bidra till att grundlösa påståenden blir effektivt motsagda.

Kritiskt förhållningssätt. Innefattar en vana att granska trovärdigheten i framlagda påståenden och argument, och att se om det finns skäl att ifrågasätta dem.

Objektivitet. Får i detta sammanhang beteckna en beredskap att lyssna på argument och granska dem, inte minst om de motsäger ens egen hittillsvarande uppfattning. Ska kunna göras oberoende av vem som framför argumenten, och i vilket syfte. Motsatsen till fördomsfullhet.

Respekt för vetenskap och för all kunskap som är baserad på solid erfarenhet. Detta förhållningssätt står inte i motsats till kritiskt förhållningssätt, men det kan påfordra ett kritiskt förhållningssätt även mot dem som motsäger och tar avstånd från etablerad kunskap.

Dessa kunskapsrelaterade förhållningssätt är inte bara viktiga i samband med kunskapsinhämtning till exempel i skolan, utan också i samband med de andra förhållningssätt som har beskrivits ovan. De aktualiseras till exempel i samband med öppenhet, erkännande och ömsesidighet.

Respekt för och försvar av individers rättigheter

Här anges ett antal rättigheter som fastställts genom internationella eller nationella beslut. Medborgerliga förhållningssätt där man respekterar och försvarar dessa rättigheter utgör den starkaste garantin för att de ska komma att gälla.

Värdighet. Varje människa anses ha en inneboende värdighet, men denna kan kränkas t.ex. genom kränkande behandling, eller genom att vederbörande tvingas utföra avskyvärda handlingar. Varje individ har en rätt att slippa få sin värdighet kränkt. (Bedömningen av vad som ska anses vara 'kränkande' måste dock kunna göras även av omgivningen och kan inte enbart tillkomma den som anser sig vara kränkt).

Frihet från diskriminering. Det tycks inte vara enkelt att göra en bra definition av diskriminering, så det får hänskjutas till en annan artikel. Man kan dock notera att i många fall utgör diskriminering en kränkning av en persons värdighet.

Rörelsefrihet. Varje människa har i princip rätt att röra sig fritt inom ramen för sin egen förmåga, men denna rättighet kan begränsas av samhället, till exempel för ordningens upprätthållande.

Allemansrätt. En ytterligare precisering av rörelsefriheten och dess begränsningar. Detta är ett tydligt exempel på en rättighet som gäller i Sverige och som ingår i gällande värderingar, men som är betydligt mer begränsad i många andra länder. (Däremot kan man ifrågasätta om den bör ses som en samhällsgrundande värdering).

Egendomsrätt. Inom ramen för gällande lag och rätt fastställer samhället principerna för vilka materiella och immateriella egendomar som ska betraktas som privatägda, och vilka regler som ska gälla för innehav, överlåtelse och dispositionsrätt för dessa.

Lika möjligheter. Medborgare ska så långt möjligt ges likadana förutsättningar att skapa och forma sin tillvaro, oberoende av egenskaper som är medfödda, ärvda, eller i övrigt inte är resultatet av vederbörandes eget fria val.

Medbestämmande. I sådana sammanhang där flera människor samverkar mot gemensamma mål eller för att gemensamt utföra ett uppdrag bör alla deltagare ges möjlighet att delta i gemensamma beslut om hur arbetet ska organiseras.

Yttrandefrihet. Var och en har rätt att fritt uttrycka sin mening utan att först behöva inhämta något godkännande för detta.

Församlingsfrihet. (Välkänt, behöver ej förklaras).

Religionsfrihet. Detta anses vara en absolut rättighet vad gäller inre troshandlingar (till exempel tyst bön), medan den kan begränsas av samhället när det gäller yttre troshandlingar.

Respekt för och försvar av det egna landet

Här förutsätts att det egna landet är en nationalstat med liberal demokrati vilken arbetar i enlighet med de fastlagda samhällsgrundande värderingarna och verkar för att dessa respekteras och förstärks.

Aktivt deltagande i folkstyret. Med folkstyret avses principen att all offentlig makt utgår från folket och utövas av staten genom det i grundlagen fastlagda systemet. Med 'aktivt deltagande avses bland annat deltagande i allmänna val och i opinionsbildande verksamhet i politiska frågor.

Laglydnad. Detta utgår från principen att lagar stiftas av folkstyret och att deras efterlevnad garanteras på två sätt: dels genom en värdering om laglydnad så att medborgare spontant följer gällande lag, och dels med ett rättssystem som är baserat på polismakt och domstolar och som också det realiseras inom ramen för folkstyret.

I begreppet laglydnad ingår respekt för andra individers lagliga egendom och för samhällets gemensamma egendom. Vidare ingår acceptans för de förändringar av egendom (till exempel beskattning) som samhället beslutar om.

Oväld. Med detta något gammaldags ord avses att den som har förtroendet att fatta beslut å det gemensammas vägnar eller å annans vägnar ska göra det med hänsyn till rättvisa och till det gemensamma bästa, och får inte använda det till att gynna sina egna intressen. Detta innebär avståndstagande från korruption, och från varje samhällsmodell där lokala lojaliteter får styra beslut i det gemensamma.

Nationell förankring. Varje medborgare förväntas känna till och förstå det egna landets situation, kultur och historia. Häri ingår också förmåga att förstå och att kommunicera på landets språk. Varje medborgare förväntas vidare vara beredd att ställa upp för det egna landet om och när det är utsatt för hot.

Det som sägs i denna punkt är också tillämpligt på statsförbund som det egna landet har valt att ingå i genom legitima beslut.

Allmänt om samhälleliga förhållningssätt

Följande är några synpunkter på metanivå om ovan beskrivna förhållningssätt.

Kulturbundenhet· Många av de beskrivna förhållningssätten och värderingarna är kulturbundna i den bemärkelsen att det är svårt för en enstaka individ att avvika från dem som gäller i den omgivande kulturen. Det gäller till exempel för förhållningssättet återhållsamhet som definierades ovan: om alla andra tar för sig så blir det inte nödvändigtvis bättre för att man själv inte gör det. På samma sätt är det inte meningsfullt att tillämpa välkomnande och erkännande mot en person som själv inte tycks ha någon motsvarande förmåga till erkännande av andra (annat än om man därigenom kan påverka honom att förändras).

Etablering av förhållningssätt såsom de här nämnda. Bland annat av ovanstående skäl är det svårt att förändra en vuxen människas förhållningssätt. När det finns en konsensus om vilka förhållningssätt som är önskvärda i (till exempel) ett land blir den viktigaste åtgärden därför få den uppväxande generationen att anamma dem. Förskola och skola är då självklart mycket viktiga, och det är angeläget att undvika att motsatta värderingar sprids till exempel genom vissa friskolor.

Ungdomsverksamhet av olika slag är likaså viktiga även ur detta perspektiv. Det är angeläget att organisationer för ungdomsverksamhet har en tydlig värdegrund och att de bidrar till att hävda den.

En annan viktig situation är när invandrare nyss har kommit till Sverige. Just i den situationen är man särskilt mottaglig för nya idéer och tankar. Därför måste det vara angeläget att de får delta i diskussioner om värderingar och förhållningssätt så snart som möjligt efter ankomsten.

Lämpligheten av att staten propagerar för vissa värderingar och förhållningssätt. Det är lätt att anföra skäl för att staten och samhället ska ta ställning till samhällsgrundande värderingar och bidra till att de vinner allmän acceptans. Samtidigt måste det också finnas tydliga gränser för statens agerande på det området, så att vi inte får en likriktning av tänkandet varigenom kritik av för tillfället rådande förhållningssätt inte tillåts komma fram. För att undvika den risken, särskilt på sikt, vore det kanske bättre om hävdandet av värderingar ofta fick ses som en uppgift för frivilligorganisationer, så att statens agerande begränsades till att hävda de mest grundläggande principerna. En tidigare artikel innehåller en närmare diskussion om denna fråga, [red-159] .

Ansvar för utvecklingen i världen utanför det egna landet. Här ingår till exempel aktivt handlande i samband med klimatförändring, miljöförstöring, global migration, global folkhälsa och pandemier. Detta är synnerligen viktiga frågor men de har inte tagits upp i den här artikeln eftersom den begränsar sig till frågan om samhällsgrundande värderingar i det svenska samhället. Jag hoppas kunna återkomma till dem i en senare artikel.

Andra värderingar som diskuterats

Alla människors lika värde. Detta uttryck är allmänt accepterat men har också fått mycket kritik. Det har nackdelen att det medger många skilda tolkningar varav somliga tycks vara oförenliga. Vidare har det ofta ifrågasatts om det verkligen är en korrekt återgivning av UDHR:s formuleringar om 'dignity'.

I det här förslaget har jag fört upp 'värdighet' under rubriken om individens rättigheter, samtidigt som ställningstagandet om 'lika värde' kommer in på flera ställen: dels i samband med 'lika möjligheter' och 'frihet från diskriminering' under samma rubrik, dels också i samband med 'avståndstagande från all supremacism' under rubriken 'mångfaldsrelaterade förhållningssätt'. Jag ser punkten om 'värdighet' som en motsvarighet till UDHR:s formulering om 'dignity'. Vidare ser jag 'allas lika värde' som en typiskt svensk värdering som kan härledas till uttrycket 'en ann är så god som en ann' som var i gängse bruk på 1800-talet (referens).

Kärnfamiljen som samhällets grund. Inom många konservativa och religiösa kretsar framhåller man gärna att kärnfamiljen är och måste vara en grundsten för samhället. Ur vår synpunkt kan man urskilja två aspekter av detta. Den ena är den roll som familjen spelar vid traderingen av samhälleliga värderingar till nästa generation. Denna roll är viktig även ur hela samhällets synpunkt och kan knappast vara kontroversiell. Den andra aspekten är huruvida samhället bör organiseras på basis av individer eller på familjer. Om man skulle välja det senare alternativet så kunde till exempel skatt beräknas och utgå per familj och inte per individ. En sådan återgång till sambeskattning finns det uppenbarligen inget folkligt stöd för. Andra konsekvenser av familjeorienteringen skulle kunna vara att rösträtt tillkom familjer och inte individer, och att familjen fick rätt att besluta om livsavgörande frågor för sina barn, till exempel val av sällskap och partner. Även sådana förslag skulle uppenbarligen vara politiskt omöjliga i dagens Sverige.

Tanken på kärnfamiljen som en grund för samhället kan alltså tolkas på flera sätt, men inte i något fall tycks den ha någon naturlig plats bland de samhällsgrundande värderingar och förhållningssätt som diskuteras här.

Refererade artiklar

red-143   Låt oss fokusera på förhållningssätt, inte värderingar.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2018-10-26

red-155   Värderingar, moral och metamoral för individer, samfund och nationer.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2019-05-28

red-162   Ansvarskänsla och lojalitet som samhällsgrundande värderingar.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2019-07-22

pan-2988    Essay: A Multicultural Nationalism?.
T. Aleinikoff i The American Prospect, 1998.

red-142   Dominans eller samförstånd.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2018-09-29

red-119   Aleinikoff's Definition of 'Multicultural Nationalism'.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2018-01-03

red-468   Samhället måste kunna agera mot etnoreligiös avsöndring och gruppegoism.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2019-09-25

red-159   Nu behövs agitation för liberalismens idéer.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2019-07-12