Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Vart går den liberala nationalismen?

I en debattartikel i DN skriver Sofia Nerbrand häromdagen:

Nu kommer Timbro också att få konkurrens av en ny, konservativ tankesmedja, som går under arbetsnamnet Hereditas. Sverigedemokraternas ideolog Mattias Karlsson har insett betydelsen av nätverksbyggande, långsiktig opinionsbildning och en gemensam identitet.

och

Målet med Hereditas är att hindra att "den svenska nationen upphör att existera och därmed dör", enligt Mattias Karlsson. Detta är fjärran från den internationalistiska världsbild och individualistiska värdegrund som Stiftelsen Fritt Näringsliv och Alliansen gjorde till framgångsrik regeringspolitik.

samt

Konservativa inom borgerligheten bör se upp för dess locktoner.

Vad ingår då i denna internationalistiska världsbild? I renodlad form beskrevs den av Per Wirtén på följande sätt år 2006 [pan-7454]:

I nationens politik sammanfaller det kosmopolitiska med det mångkulturella. Ett kosmopolitiskt Sverige skulle lämna svenskheten som sammanhållande princip bakom sig. Svensk etnicitet, svensk kultur och svenska värderingar skulle inte längre bära upp landet. Tillspetsat kan man säga att svenskhet då blir en privatfråga. Precis som kristen tro är i ett sekulärt samhälle. I stället för det nationella träder demokratin (politiken) och människors fri- och rättigheter (lagen) in som ett lands sammanhållande kitt.

Samma kosmopolitiska/mångkulturella förhållningssätt förs fram av DN:s Peter Wolodarski, till exempel i en artikel nyligen med adress till Nyamko Sabunis kritik av "målsättningen om det mångkulturella samhället" [pan-12128]:

Det mångkulturella samhället är en konsekvens av den individuella friheten, att människor har en tendens att välja olika och det faktum att människor med olika bakgrunder lever inom samma geografiska område.

Peter Wolodarski har en strikt individualistisk syn på samhället, där etniska och religiösa grupper inte ska spela någon roll ur statens synpunkt:

Mångkultur kräver heller inte att staten förhåller sig till människor som medlemmar i religiösa och etniska grupper. Det är ett otyg att politiker och myndigheter ibland vänder sig till organisationer eller deras ledare och låter dem agera talespersoner för hela religiösa eller etniska grupper.

Det kosmopolitiska förhållningssättet åtföljs ofta av förringande och diskrediterande kommentarer om nationalismen och dess företrädare, till exempel i artikelrubriker som "Nationalism bidrar till politisk omognad" [pan-5554], "Det var då som nationalismen näckades i all sin uppblåsta löjlighet" [pan-2010], "Dela inte upp nationalism i gott och ont" [pan-4697], och "Nationalismen ett hot mot Europas kvinnor" [pan-7772].

Detta kosmopolitiska synsätt står i klar motsats till det synsätt som förs fram till exempel av Ebba Busch Thor. Under rubriken "Bejaka ditt ursprung men bli svensk" skrev hon nyligen [pan-12525]:

Här har den politiska inriktningen pekat fel under lång tid. Den har syftat till en slags smältdegel av kulturella uttryck som inte tar hänsyn till den historia och de traditioner som finns här.

och i [pan-12517] skrev hon därefter om

betydelsen av integration och en inkluderande svenskhet, där alla kan få en chans att bli en del av samhället.

Den artikeln hade rubriken "Mångfald kräver gemensam etik". Det måste förstås tolkas enbart som att det ska finnas vissa etiska ställningstaganden som är gemensamma. Den motsatta tolkningen -- att alla skulle ha samma etiska ställningstaganden i alla avseenden -- vore orealistisk, särskilt inom ramen för en mångfald, och är uppenbarligen inte meningen.

Det Ebba Busch Thor säger liknar de tankegångar som Sverigedemokraterna har framfört under lång tid och i opposition mot det synsätt som Per Wirtén uttryckte 2006. Vi ser här en tydlig skiljelinje mellan mångkulturalism och kosmopolitanism å ena sidan och en positiv och fredlig nationalism å den andra.

Sofia Nerbrand ser en risk med en sådan skiljelinje. Hon skriver:

Måtte inte Hereditas locka alltför många av dem som Ebba Busch Thor kallar för "socialt borgerliga" ungdomar. I framtiden kan de nämligen komma att göra Sverige mer inkrökt om Mattias Karlsson lyckas med sitt projekt att bilda en nationalkonservativ motsvarighet till det borgerliga kraftfält som i stället gav svenskarna mer öppenhet, optimism, pluralism och valfrihet.

Hon tänker alltså på dem som intar en position någonstans mellan kosmopolitanism och etnonationalism, och ser en risk med att Sverige skulle bli mer 'inkrökt' och mindre 'öppet' om dessa gör gemensam sak med etnonationalister av Mattias Karlssons slag.

För att bedöma den oron bör man först klargöra vad som finns och kan finnas i mellanläget mellan de två nämnda ytterligheterna. Uppsalaforskaren Gina Gustavsson har gjort en utförlig beskrivning av en sådan position och använder beteckningen 'liberal nationalism' [pan-3532], [pan-12077]. Hennes arbete utgår från den brittiske statsvetaren David Millers forskning.

Bland andra som har framfört liknande tankegångar märks Mauricio Rojas [pan-6724] och Qaisar Mahmood [pan-4088]. Även den här webbplatsens förhållningssätt, alltså mångfaldsliberalism, kan räknas till samma gruppering. På det internationella planet märks till exempel en artikel i The Guardian häromåret [pan-7187] vilken yrkar på nödvändigheten av att "domesticate nationalism".

Men framförallt finns här anledning att återvända till en artikel av T.A. Aleinikoff från 1998 med titeln "A Multicultural Nationalism?" [pan-2988]. Aleinikoff har under en period tjänstgjort som vice flyktingkommissarie i FN, vilket säkert har bidragit till hans breda perspektiv på problem i samband med mångfald. I sin essä om USA:s framtida utveckling skrev han:

It is not enough to say, as some liberal assimilationists propose, that we should seek unity in commitment to a set of timeless civic values, including the value of diversity.

och längre fram:

What the [whole] has a right to ask of the [parts] is that groups identify themselves as American. - - - The central idea is that a person be committed to this country's continued flourishing and see himself or herself as part of that ongoing project. The allegiance, the common identification, need not be exclusive, but it must be paramount.

Hans tänkesätt är alltså helt annorlunda än Per Wirténs idé om demokratin och de mänskliga rättigheterna som det sammanhållande kittet för en nation. Samtidigt ligger det väl i linje med Gina Gustavssons liberala nationalism, och med Ebba Busch Thors uttalanden om behovet av en gemensam etik för nationen.

Det är alltid svårt att föra ett tvåfrontskrig, och särskilt svårt om man är en liten aktör. Den liberala nationalismens förespråkare kommer alltså att behöva ta ställning till om de ska opponera både mot kosmopolitanismen och mot etnonationalismen, eller om de ska liera sig med den ena eller den andra av dessa strömningar. Sofia Nerbrand ryser inför tanken på en allians mellan liberal och etnisk nationalism, men vad som faktiskt kommer att hända beror nog mycket på hur företrädarna för kosmopolitanism/ mångkulturalism kommer att förhålla sig. Om de också fortsättningsvis ställer sig lika negativa och oförstående till all slags nationalism så torde den etnisk-liberala alliansen vara oundviklig.