Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Nu behövs agitation för liberalismens idéer

Andreas Johansson Heinö skrev följande på Twitter häromdagen [pan-12459]:

Alla invånare, trots olika värderingar, ska följa en och samma lag. Skillnaden är fundamental.
Olika lagar = parallellsamhälle.
Olika värderingar = demokrati.

Han citerades uppskattande på Correns ledarsida. Samma synsätt har också uttryckts tidigare, till exempel av Gunnar Hökmark häromåret när han skrev [pan-12467]:

Faktum är att den viktigaste värderingen vi har är att vi har rätt att ha olika värderingar så länge vi inte bryter mot lagen. Vi är inte osvenska för att vi har fel värderingar för det finns ingen som bestämmer vad som är fel och rätt när det gäller dem, bara våra egna uppfattningar, reaktioner och känslor inför det nya och det gamla.

Men Hanif Bali träffade helt rätt i sin replik till Andreas Heinö:

Värdelös text. Det finns inget laghinder för någon att lära sin 14-åriga syster och dotter att man kommer se henne som en hora och förskjuta henne om hon umgås med pojkar. Med vilken lag ska man reglera det?

Frågan är inte om utan hur vi ska göra något åt det problem som Hanif Bali beskriver. Uppenbarligen är det en fråga om värderingar -- om att försöka ändra de värderingar som syskonen eller föräldrarna har i hans exempel. Tankarna går gärna till åtgärder från samhällets sida, till exempel när jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) meddelar att "regeringen har nu fattat flera viktiga beslut i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck" [pan-12503]. Hon redovisar där ett åtgärdsprogram i fem punkter, till exempel "Vi ser nu till att det finns en nationell stödtelefon för dem som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck" och "Jämställdhetsmyndigheten får ett förstärkt uppdrag med fokus på kunskap och utbildning, inte minst sett till barns situation".

Tyvärr måste man väl ställa sig tvekande till om sådana åtgärder från det allmännas sida kan få någon väsentlig effekt. Dessutom är det hedersrelaterade förtrycket bara ett exempel på hur extrema ideologier utmanar de värderingar och förhållningssätt som är viktiga i vårt samhälle, och detta samhälle tycks överhuvudtaget vara valhänt i sina försök att möta dessa utmaningar.

Samhällets förmåga till kraftfulla åtgärder begränsas bland annat av rättsstatens principer, men att tumma på dem skulle vara en farlig väg att gå eftersom det kunde öppna vägen för maktmissbruk i framtiden.

En möjlig väg ur detta klassiska dilemma kan vara att mobilisera civilsamhället, alltså alla sådana organisationer och samfund som företräder en tydlig värdegrund vilken är i linje med det demokratiska samhällets liberala principer. Dessa grupper ser det ju ofta som en viktig del av sitt uppdrag att propagera för det egna förhållningssättet. Det gäller i högsta grad för religiösa samfund, men också för sådana idébaserade samfund som föreningen Humanisterna. Även politiska partier kan se det som en del av sin verksamhet att sprida de egna idéerna, och inte enbart att erövra representation i riksdagen och i lokala organ. Många organisationer i civilsamhället kunde alltså överväga om de borde se den framryckande extremismen som en utmaning för dem själva, och vad de isåfall kan göra för att möta den utmaningen och försvara sina värderingar och ideal.

En sådan ansats förutsätter dock ett stort mått av nytänkande, eftersom man inte utan vidare kan överföra metoder från tidigare folkrörelser som agerat för ett visst förhållningssätt. Frikyrkorna och nykterhetsrörelsen bildade egna gemenskaper med stark inre sammanhållning, och detsamma gällde förstås när arbetarrörelsen växte fram. Ett missionerande för liberalismens idéer kan inte gärna arbeta på det sättet i dagens samhälle.

En sak kan man däremot lära av dessa folkrörelser, nämligen betydelsen av personlig kontakt och övertalning när människor ska fås att ompröva sina tidigare vanor och förhållningssätt. Dagens mediateknik kan säkert vara ett komplement, åtgärder av olika myndigheter är säkert vällovliga, men det är bara de personliga kontakterna som kan förväntas göra någon väsentlig skillnad.