Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Multikultur, Dagens Nyheter och Nyamko Sabuni

Nyamko Sabuni uttalade sig häromdagen i en intervju i Expressen [pan-12097] där hon beskrev sin syn på invandring och integration. Sist i intervjun kom hon också in på frågan om det multikulturella samhället:

För att Sverige ska lyckas bättre med integrationen måste också målsättningen om det mångkulturella samhället begravas, anser Nyamko Sabuni. En vision som enligt henne lett helt fel i både Sverige och många andra länder. Det skapar isolerade öar av olika kulturer och etniciteter och nationaliteter. Det har inte varit en framgång, säger hon och fortsätter:

Mångkultur är inte något att eftersträva. Vad vi behöver är tvärtom att skapa en känsla av tillhörighet, och något som håller oss samman. Ett kitt, säger hon.

Detta har lett till starka protester från dem som försvarar begreppet multikultur. Eskilstuna-kuriren skriver "Sabuni är olämplig som partiledare" och Nerikes Allehanda skriver "Hur ska vi kunna ta Nyamko Sabuni på allvar?". Idag (den 8 juni) skriver DN på ledarplats att " Liberaler ska inte bekämpa det mångkulturella samhället" [pan-12128]. Följande är DN:s syn på vad det är för samhälle:

Det mångkulturella samhället är en konsekvens av den individuella friheten, att människor har en tendens att välja olika och det faktum att människor med olika bakgrunder lever inom samma geografiska område. ... Ett mångkulturellt samhälle innebär däremot inte att man får göra vad man vill i religionens eller traditionens namn. Den enes frihet får inte begränsa den andres. I praktiken betyder det att i ett mångkulturellt Sverige gäller svensk lag lika för alla.

Sabuni och DN:s ledarskribent lägger alltså olika betydelser i ordet "multikulturellt", men de skiljer sig också åt genom att DN:s synsätt är idealistiskt medan Sabunis är realistiskt. Sabuni talar om vad som har hänt: "en vision som enligt henne lett helt fel" men DN svarar inte på detta; de talar bara om hur det bör vara.

Nu är det väl så att en kultur alltid är något som omfattas av ett större antal personer tillsammans. En enstaka person kan knappast sägas utgöra en kultur. Ytterst hålls kulturen samman av en känsla av samhörighet, men den bildas och uttrycks genom en gemensam referensram, en gemensam historia, gemensam litteratur och musik, och många kontakter mellan människorna i denna kultur. Ett mångkulturellt samhälle borde då i första hand vara ett samhälle som består av flera sådana kulturer. Om de är åtskilda och det saknas kontakter mellan kulturerna får man de "isolerade öar" som Sabuni talar om.

Men DN och andra ledarskribenter menar uppenbarligen något annat: de föreställer sig ett samhälle där människor "har olika bakgrunder" vilket bidrar till att de är olika. Om det bara är det man menar med "multikulturellt" så finns det förstås inget att vara orolig för. Men det var inte det som Sabuni pratade om i intervjun; man måste anta att hon pratade om de förortsområden som ofta omnämns som orter för sådana problem.

Hur ska man då se på dessa "öar" eller parallellsamhällen? DN:s vision av att "människor har en tendens att välja olika" och att "människor med olika bakgrunder lever inom samma geografiska område" är ju en mycket ofullständig bild av läget. Många problem uppstår i samband med att människor med samma bakgrund lever inom samma område, att denna bakgrund är så olik den som finns i majoritetssamhället, och att kontakterna med resten av sam(ebo: debate deb-222)hället blir eftersatta. Detta blir både orsak och verkan till att man saknar den tillhörighet med majoritetssamhället som Nyamko Sabuni eftersträvar.

I många fall är också den lokala kulturen i dessa öar sådana att det blir det mycket svårt för människorna där att "välja olika", efter vad man kan förstå av rapporteringen från dem. DN:s resonemang om detta är helt enkelt lika naivt som det är ideologiskt.

Samtidigt måste man se det som naturligt och positivt att människor med samma kulturella bakgrund träffas för att umgås och för att hantera gemensamma angelägenheter. Det får bara inte leda till isolering från resten av samhället. Den amerikanske forskaren T.A. Aleinikoff behandlade dessa frågor i en artikel som kom för mer än 20 år sedan, men som fortfarande är mycket aktuell [pan-2988]. Han formulerade där några regler som han tycker bör gälla i ett samhälle där flera kulturella grupper ingår. En av reglerna kallade han mutuality (ömsesidighet) och han beskrev den så här:

Mutuality demands active engagement, learning about others in their own terms -- not a suspension of judgment, but judgment based on information and interaction. Tolerance is a politics of peaceful coexistence; mutuality is a politics of recognition. Recognition changes the observer. This is the lesson and promise of multiculturalism that has gotten lost in the culture wars.

En annan regel var permeability (övergångsfrihet) vilken beskrevs på följande sätt:

Mutuality moves us beyond assimilationism. But we need to stop short of the strong multiculturalism that, like Kallen, proclaims "permanent group distinctions." A second perspective must come into play: a principle of permeability, which insists on both the reality of group boundaries and the ability to cross them.

Hans tredje regel var allegiance (tillhörighet) vilket handlade om vikten av att varje medborgare kan identifiera sig med helheten, det vill säga den egna nationen. Nyamko Sabuni poängterade också betydelsen av detta i sin intervju.

Aleinikoffs regler för beteende i ett multikulturellt samhälle är insiktsfulla och viktiga, och kan betraktas som värderingar i vid bemärkelse. De upplevs kanske som självklara av många av oss, men det finns hinder för dem både bland många infödda svenskar och bland en del grupper och ledare bland våra invandrare. För diskussionen om multikulturalism har Aleinikoff en nyckelformulering: a principle which insists on both the reality of group boundaries and the ability to cross them.

Regler som denna har att göra med attityder och inte bara med laglydnad. Det är bara genom sunda attityder som man kan hindra att elever mobbar andra elever för att de har "fel" klädsel eller äter "oren" mat, till exempel. Då räcker det inte att, som i DN:s ledare, hänvisa till att "i ett mångkulturellt Sverige gäller svensk lag lika för alla", och det räcker heller inte att tala om "alla människors lika värde". Statsledningen, samhället och inte minst skolan måste arbeta aktivt för att föra fram vissa regler och värderingar som bör vara gemensamma för alla, oberoende av kulturell bakgrund. Det är en viktig fråga idag.

Sammanfattningsvis tycker jag att Nyamko Sabuni har hundra procent rätt när hon varnar för uppkomsten av kulturellt isolerade öar, vilka redan förekommer. Hon menar att visionen om multikulturalism har bidragit till denna utveckling, och det är väl mycket möjligt, men det viktiga är att det är Nyamko Sabuni som har agerat till försvar för grundläggande liberala värderingar i praktiken. Hennes opponenter resonerar idealistiskt, men utan att förstå eller vilja förstå.