Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Sverigedemokraterna och integrationen

I över tio år har Sverigedemokraterna nu fört fram den nationella sammanhållningen som en viktig och avgörande fråga för det svenska samhället, till exempel genom följande passus i partiprogrammet:

För att långsiktigt kunna slå vakt om folkhemstanken och välfärdsstaten måste man också slå vakt om den nationella sammanhållningen.

Man kan tycka att partiet då också skulle ha hunnit med att formulera en kraftfull och realistisk politik för hur denna nationella sammanhållning ska uppnås och vidmakthållas, särskilt som man också gärna hävdar att den faktiska utvecklingen har gått åt motsatt håll.

Därför är det märkligt att när detta behandlas i SD:s partiprogram så finns där bara några få, förenklade och orealistiska idéer. Efter ett avfärdande av 'mångkulturalismen' tar programmet ställning för en kulturell assimilationspolitik:

Vårt alternativ till mångkulturalismen är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975, där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen.

Denna 'svenska nation' ska ha en dominerande ställning ur kulturell synpunkt:

Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att ... den svenska nationens kultur i kraft av sin historia, med undantag endast för de nationella minoriteterna, är överordnad andra nationers kulturer inom den svenska statens område.

Nationen (i denna bemärkelse) sägs också vara mycket viktig, ibland med historiska argument som faktiskt måste ifrågasättas:

Sverigedemokraterna ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen.

(hur var det med klansamhället?), eller:

Nationen har utgjort grunden för demokratins och de solidariska välfärdssystemens framväxt.

Huvudtanken är ändå att den 'svenska nationen' ska ha en stark sammanhållning:

Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. -- Den nationella samhörigheten binder samman nationens medlemmar över tid och rum och skapar band mellan de döda, levande och ofödda generationerna liksom mellan unga och gamla, olika samhällsklasser, politiska läger och geografiska regioner.

Många har avfärdat dessa tankar som reaktionär nostalgi och menar att man därmed inte behöver diskutera dem närmare. Men det räcker inte med sådana avfärdanden, särskilt som Sverigedemokraterna nu har ett omfattande väljarstöd. Istället behövs en principiell kritik av deras tankegods, och inte minst av att det är så ytligt och ogenomtänkt. Mycket har redan skrivits om detta, men följande synpunkter har vad jag vet inte förts fram tidigare.

Det första och kanske största problemet med SD:s synsätt är att man där inte har frågat sig vad som krävs för att en invandrare ska vilja 'bli en del av den svenska nationen'. Ingen människa vill väl ansluta sig till en gemenskap där man inte känner sig välkommen. Framgångsrik integration förutsätter därför att medlemmarna av denna svenska nation, för att nu använda SD:s uttryck, agerar på ett välkomnande och inkluderande sätt gentemot invandrare. Detta sker på många sätt i civilsamhället, till exempel genom många idrottsföreningars verksamhet, men det är inte något som karakteriserar SD:s agerande i den allmänna debatten. Det är inte heller något som nämns i SD:s partiprogram. Där står bara:

Invandrare som kommer till Sverige skall erbjudas grundläggande utbildning i det svenska språket, svenska lagar, svensk historia och svensk kultur och samhällsliv. ... Utöver detta skall ansvaret för individens anpassning till det svenska samhället vila på den enskilde.

Men en sådan "grundläggande utbildning" kan inte vara tillräcklig, särskilt som SD samtidigt har en så vidlyftig definition av vad som karakteriserar den 'svenska nationen'. Partiet för fram ett synsätt där denna nation liksom 'den samiska nationen' och flera andra betraktas som åtskilda och där det sägs vara lyckligast om de fortsätter vara åtskilda. SD har valt en ovanlig användning av nationsbegreppet, men ett större problem är att de inte har något ord för hela folket, alltså något ord som inkluderar de olika 'nationerna' i vårt land. I hela partiprogrammet nämns aldrig 'det svenska folket' eller något annat liknande begrepp.

Ändå är det exakt detta som behövs om vi ska kunna åstadkomma den gemenskap och sammanhållning som även SD säger sig önska. Ordet 'medborgare' räcker inte, utan vi behöver ett begrepp som fångar gemenskapen och solidariteten mellan människorna i vårt land, och som inte lägger på orimliga föreställningar om etnisk och kulturell enhetlighet.

Om vi väljer att använda ordet "folket" för detta ändamål så ligger det nära till hands att definiera det med N.F.S. Grundtvigs beskrivning från 1848:

Til et Folk de alle høre
som sig regne selv dertil,
har for Modersmaalet Øre,
har for Fædrelandet Ild.

Utöver viljan att räkna sig själv till folket finns det en annan viktig förutsättning för att detta ska vara meningsfullt, nämligen att det måste vara tydligt vad det är man ansluter sig till. Vilka karaktärsegenskaper har det folk som man inbjuds att ingå i, och vad karakteriserar det land som man då förväntas brinna för? Enbart medborgarskapet ger inte svar på någondera frågan, och Sverigedemokraternas beskrivning av 'den svenska nationen' är alldeles för omfattande. Det kan mycket väl finnas gemenskap och solidaritet i ett folk som karakteriseras av stor mångfald.

Dock inte för stor. Det behövs en viss mängd samhällsgrundande värderingar som staten och samhället står för, och som är tydligt utsagda. De måste vara valda utifrån två krav: de ska vara relevanta och viktiga för att landet ska fungera, och det måste finnas en stor uppslutning om dem hos 'folket'. Allt annat är överflödigt, och ofta till hinder. Men det första kravet innehåller också en ny och viktig del: dessa värderingar måste vara utformade för den nya situationen där vårt land har fått en stor mångfald ur etnisk och religiös synpunkt. Det bör vara en viktig uppgift för oss att formulera och diskutera vilka samhällsgrundande värderingar som behövs i detta nya läge.