Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Varför beskriver man inte krigföringen i Bosnien
som en religiös rensning?

Uttrycket "religiös rensning" återkommer regelbundet i nyhetsrapporteringen, främst i samband med förföljelse av yazidier och av kristna i Mellanöstern. Men när det är muslimer som förföljs används istället beteckningen 'etnisk rensning', eller möjligen 'etnisk rensning med religiösa förtecken'. Det gäller till exempel fördrivningen av rohingier i Burma/Myanmar, men också folkmordet på bosniaker på 1980-talet.

I Inventering 83 på den här webbplatsen finns en sammanställning av artiklar om konflikten i Bosnien som tillsammans visar de olika perspektiv som finns om denna. Uppenbarligen spelade nationalismen en viktig roll i den konflikten, men det är lika uppenbart att de religiösa motsättningarna också var viktiga.

Under den senaste tiden har situationen i Bosnien åter aktualiserats med anledning av valen till presidenter och parlament i Bosnien och dess delar. Återigen ser vi hur den religiösa aspekten bagatelliseras, till exempel när en artikel i DN [pan-9099] skriver att en av de tre dominerande befolkningsgrupperna är ... bosniaker ("muslimer") ... med citationstecken runt "muslimer". Ändå är särskilt serbernas avoghet med bosniakerna i högsta grad riktad mot deras muslimska tro och föranledd av det månghundraåriga muslimska styret i Serbien. Formuleringen i DN-artikeln tjänar till att bagatellisera den religiösa aspekten av konflikten, och dess avslutande formulering om "hur dödligt det nationalistiska giftet är" bidrar till en kampanj mot nationalism i allmänhet.

Vad kan då denna ensidiga beskrivning av konflikten bero på? Richard Dawkings ser det som ett exempel på "vårt samhälles allt överskuggande respekt för religionen" vilken leder till "en räddhågad tvekan att använda religiösa namn på parterna i en väpnad konflikt" [pan-9137]. Han fortsätter: "I Nordirland får katoliker och protestanter förskönande omskrivningar och blir 'nationalister' respektive 'lojalister'. Själva ordet 'religioner' förvandlas i samma förskönande anda till 'folkgrupper'... 'Etnisk' är en annan eufemism i detta sammanhang. Det som pågår i Irak är religiös rensning."

Detta skrev Dawkins 2006, och sedan dess har uttrycket 'religiös rensning' börjat användas för förföljelse mot kristna men sällan mot andra. En möjlig förklaring kan vara att detta är ett sätt att förlägga problemet långt bort: religiös rensning förekommer i andra delar av världen, men inte hos oss i Europa. Vi har ju inga religiösa konflikter hos oss längre, inte med våld i alla fall.

En annan möjlig förklaring kan vara att betoningen på den nationalistiska aspekten av konflikterna passar bra in i en större agenda, nämligen den fortgående kampanjen mot Sverige demokraterna. Dessa är ju uppenbarligen nationalister, och därför har man god användning för alla exempel på hur avskyvärd nationalismen är.

Vad är då en korrekt och allsidig beskrivning av situationen i Bosnien där nationalism och religion har flätats samman? Man måste nog börja med att där finns flera uppfattningar om verkligheten, eftersom just detta utgör en del av problemet. Spela Kalcic har beskrivit det på följande sätt [pan-9125]:

In the Serb and Croat nationalist discourses, ethnic Muslims of Bosnia and Herzegovina were as a rule represented as converted inhabitants who had forgotten their Serb or Croat origins. On the other hand, in the Muslim nationalist discourse, it was often stressed that Bosnian Muslims were descendants of the followers of the medieval "Bosnian church", who had supposedly converted to Islam in large numbers, and were therefore presented as the only autochthonous nation in Bosnia and Herzegovina (in opposition to the Serb and Croat "late-comers" who arrived after the Ottoman conquest).

Hon fortsätter:

In September 1990 secular Bosnian Muslim intellectuals proposed to replace the rather ambiguous national name Musliman (Muslim) with the name Boshnjak, which was primarily intended to represent ethnic Muslims, but did not -- at least not explicitly -- exclude anyone who might wish to identify themselves as Bosniak.

I bägge diskurserna spelar alltså den historiska bakgrunden en stor roll. Det osmanska rikets nordgräns låg ju under lång tid ungefär vid det som nu är gräns mellan Kroatien/Slovenien och Bosnien. I detta rike spelade etniska skiljelinjer en mindre roll, utan en persons identitet avsåg i första hand hens religion: muslim, kristen/ortodox, kristen/katolik, och så vidare.

Mot slutet av 1800-talet förlorade det osmanska riket gradvis kontrollen över sina besittningar på Balkan, varvid både det habsburgska och det ryska riket gärna bidrog till söndringen. Bosnien fick därigenom stor självständighet på 1880-talet. I denna process, som ju skedde under en tid av stark nationalism, började de katolska och grekisk-ortodoxa grupperna i Bosnien identifiera sig som kroater respektive som serber. Detta reste frågan om vilken "nationalitet" de återstående medborgarna kunde anses ha, vilket alltså i första hand kom att gälla dem som under osmansk tid hade betecknats som muslimer. Bland dessa ingick både starkt religiösa personer och personer av muslimsk härkomst som var mer eller mindre sekulära.

Denna sammanfattning är baserad på Spela Kalcics ovannämnda artikel och på de andra källorna i den nämnda litteraturförteckningen. Det är lätt att se hur båda de synsätt som hon refererar kan vara naturliga resultat av denna historiska bakgrund.

Sammantaget måste slutsatsen vara att de tre grupper som är så tydligt profilerade i Bosniens befolkning rimligen bör ses som religiösa grupper vilka senare har adopterat nationella beteckningar på sig själva. Detta är för övrigt också ett vanligt synsätt i muslimska media. I en artikel nyligen på al-Jazeera [pan-8734] använder Emir Suljagic, tidigare försvarsminister i Bosnien-Herzegovina, beteckningarna "serber", "kroater" och "muslimer" för de tre befolkningsgrupperna. Han ser framför sig risken för en upprepning av utdrivningen av muslimer ur al-Andalus, alltså den del av den pyreneiska halvön som legat under muslimskt styre.

Spelar då allt detta någon roll, eller är det bara en fråga om terminologi? Jag vill hävda att det är en relevant observation för oss, just därför att konflikten i Bosnien ofta används som ett exempel på nationalismens onda karaktär. Men om den konflikten istället var en religiös sådan, om än klädd i nationalistisk dräkt, så är det inte alls lika meningsfullt att använda den som ett avskräckande exempel på nationalism, särskilt inte i vår del av världen.

Samtidigt blir det viktigt att diskutera mer på allvar hur man ska kunna förhindra och hantera konflikter som just är religiösa till sin natur. Det är ju inte givet att det räcker med sådana åtgärder som syftar till att bekämpa nationalism. Den ensidiga beskrivningen av Bosnienkriget i termer av nationalism försvårar möjligheterna till diskussion om just de religiöst baserade konflikterna.

Refererade artiklar

pan-9099    dublett = 9098.
Ledare i DN, 2018-10-05.

pan-9137    Användning av 'etnisk rensning' som en eufemism för 'religiös rensning'.
Richard Dawkings i Illusionen om Gud, 2007-.

pan-9125    Changing Contexts and Redefinitions of Identity among Bosniaks in Slovenia.
Špela Kalčić i Balkanologie, 2005-12-.

pan-8734    Bosnia and Herzegovina is Andalusia in the making.
Emir Suljagic i Aljazeera, 2018-09-01.