Liberal åskådning

Frihet, öppenhet och solidaritet

Låt oss fokusera på förhållningssätt, inte värderingar

I de senaste årens diskussion om kulturskillnader och integration har 'värderingar' varit ett återkommande tema. En artikel i DN år 2012 hade rubriken "Tvinga inte invandrarna att acceptera våra värderingar" [pan-006] där Anders Johansson Heinö diskuterade vilka krav som borde ställas för att få medborgarskap. Han refererade en undersökning vari 57% av de tillfrågade ansåg att ett av kraven borde vara att man visat sig acceptera svenska värderingar, och han argumenterade själv mot införande av ett sådant krav. Sedan dess tycks man snarast ha fått ökat stöd för att samhället ska verka för vad man kallar svenska värderingar.

I den här artikeln vill jag hävda att det vore bättre att fokusera på skillnader i förhållningssätt, snarare än i värderingar, och jag tror också att många av problemen på det här området kan hanteras bättre om man gör så.

Låt mig då börja med att precisera vilken betydelse jag lägger i ordet förhållningssätt. Ordet värdering behöver knappast någon förklaring; det får stå för ett synsätt som kan tillämpas i olika situationer och som vid varje tillfälle resulterar i ett värdeomdöme. Detta omdöme är ofta på en skala från dåligt till bra, men det kan också vara på någon annan skala, till exempel från oviktigt till angeläget.

Ett förhållningssätt är också något som kan tillämpas i olika situationer, men vid varje tillfälle resulterar det istället i en konkret handling eller en följd av handlingar, ofta i samspel med omgivningen. En fotbollsspelare kan till exempel ha ett förhållningssätt som styr hur han eller hon reagerar på ett domslut som hen anser felaktigt. Det kan vara en enstaka gest eller utrop, men det kan också innefatta en dialog med domaren, eller en protest efter matchens slut. Förhållningssättet är alltså det allmänna mönstret för hur spelaren möter sådana situationer, och inte bara hens reaktion vid ett enstaka tillfälle.

Många förhållningssätt drivs av värderingar. Ett exempel: barn som ska dela på en gemensam vara, så som ett paket glass, har mycket ofta värderingen att man ska dela lika på det som finns. Om någon har tagit eller fått en större bit än de andra så kan de därav följande reaktionerna ses som utslag av varje barns förhållningssätt till upplevda orättvisor.

Förhållningssätt i samband med konflikter inom en grupp

Stämningen och samspelet i en grupp beror mycket av medlemmarnas förhållningssätt, och det är ett av skälen att intressera sig för dem. De kan bidra till att hålla samman gruppen eller till att splittra den. Om gruppens medlemmar har förhållningssätt som fungerar bra ihop så bidrar det till att öka sammanhållningen, och tvärtom om förhållningssätten leder till konflikter. I exemplet med barn som ska dela på ett paket glass blir det mycket enklare om barnen har samma förhållningssätt till uppdelningen.

Man kan också notera att deltagandet i gruppens aktiviteter kan leda till att enstaka medlemmar ändrar sina förhållningssätt, till exempel på ett sådant sätt att det ska bli färre konflikter med de andra.

Förhållningssätt i samband med konflikter är mycket relevanta för problemet med integration. De tidigare nämnda exemplen avsåg förhållningssätt för rätt specifika typer av situationer: ett felaktigt beslut av en auktoritet, eller en orättvisa. Men man kan också urskilja några mer övergripande förhållningssätt som avser konflikter i allmänhet, till exempel vad vi kan kalla dominans respektive tillmötesgående. Förhållningssättet dominans består då i att bägge parter är inställda på att den enda möjliga utgången är att den ena eller den andra parten ska 'vinna' och den andra då måste 'ge efter'. Tillmötesgående består istället i att man resonerar om saken och försöker hitta en lösning som bägge parter kan acceptera, ofta genom att välja ett tredje alternativ utöver de två utgångspositionerna.

Förhållningssätten dominans och tillmötesgående är också det ett exempel på hur det kan till fördel om medlemmarna i en grupp har samma förhållningssätt. Om alla är tillmötesgående har man en bra metod att lösa konflikter, och om alla är införstådda med dominans så kan gruppen inrätta en hierarki och fungera inom dess ramar. Men om några i gruppen föredrar dominans och andra föredrar tillmötesgående så bör man kunna förvänta mer missnöje och konflikter.

Den välbekanta normkonflikten gällande handhälsning kan erbjuda ett exempel på hur tillmötesgående kan tillämpas. Utgångspunkten är då en konflikt där den ena partens förhållningssätt inkluderar bekräftelse genom att ta i hand, och den andra partens förhållningssätt avvisar handhälsning med en person av motsatt kön. Om detta inträffar med en anställd i en serviceverksamhet kunde en lösning vara att den ortodoxa parten (ortodox muslim eller ortodox jude) accepterar handhälsning med alla nya kunder som hen inte träffat förut, men att man ordnar så att hen också får tillfälle att förklara sitt förhållningssätt för vederbörande. Därigenom uppnås att hälsning med kollegor och med återkommande kunder kan ske på annat sätt än med handhälsning.

Detta är förstås bara ett av många exempel på hur principen om 'tillmötesgående' kan användas, men det visar fördelarna med att fokusera på förhållningssätt och inte på värderingar. Värderingar kan ge otvetydiga svar om vad som är rätt och vad som är fel, men de erbjuder inte någon väg framåt om två personers värderingar är oförenliga. Värderingarna och de specifika värdeomdömena är dock inte så viktiga i sig, eftersom de bara finns i bärarens sinne. Problemen uppstår när varje värdering blir kopplad till ett rigidt förhållningssätt: "min värdering ska gälla utan undantag". Problemet blir lösbart om varje part kan behålla sina värderingar, och sina värdeomdömen om vad som är rätt eller fel, samtidigt som man kan ha en friare koppling mellan värdering och förhållningssätt.

Principen om tillmötesgående kan ses som ett förhållningssätt vilket opererar på andra förhållningssätt, alltså som ett meta-förhållningssätt. Ett annat användbart meta-förhållningssätt kan vara att kritiskt granska ens egna värderingar. För den ortodoxa parten i exemplet innebär det att hen kan överväga om det verkligen finns ett hundraprocentigt förbud mot handhälsning i de egna religiösa skrifterna. Som utomstående kan man notera att det finns åtskilliga uttalanden om att så inte är fallet.

Förhållningssätt som möjliggör samlevnad mellan grupper

En karakteristisk egenskap för en grupp är att medlemmarna tenderar att ha tätare interaktion med andra medlemmar än med personer utanför gruppen. En annan egenskap är att medlemmarna tenderar att ha jämförelsevis lika värderingar och förhållningssätt. Man kan diskutera vad som är orsak och vad som är verkan i dessa två egenskaper, men det är väl rimligt att anta att orsak-verkan går åt bägge hållen: man interagerar lättare med personer som har liknande värderingar och förhållningssätt, och man tenderar också att förändra sina värderingar och förhållningssätt genom deltagandet i gruppen.

Eftersom uttrycket "värderingar och förhållningssätt" återkommer så ofta skriver jag i fortsättningen enbaart "förhållningssätt" och underförstår att även värderingar ingår.

Ett samhälle med kulturell mångfald är ett samhälle inom vilket det finns olika grupper som skiljer sig med avseende på medlemmarnas förhållningssätt. För att ett sådant samhälle ska fungera bra krävs det att det finns en kärna av gemensamma förhållningssätt, och i denna kärna måste det också ingå några meta-förhållningssätt som kan användas för att hantera skillnaderna mellan de olika gruppernas sätt att vara.

Blasfemiregler är ett exempel på sådana förhållningssätt -- de kan tjäna till att förhindra öppna konflikter mellan företrädare för olika religioner. Detta inträffade i Indien där den brittiska kolonialmakten inrättade blasfemiregler för att förhindra konflikter mellan hinduer och muslimer (referens). Samtidigt kan man notera att i samhällen där en viss religion är nära förbunden med statsmakten kan blasfemiregler istället vara en metod för religiös likriktning och för att bekämpa kritik mot statsreligionen.

Refererad artikel

pan-006    Tvinga inte invandrarna att överge sina värderingar.
Andreas Johansson Heinö i DN, 2012-10-29.