Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Antisemitismofobi och 'limpieza de sangre'

I en artikel i DN med titeln "Så lades grunden till Förintelsen ­redan för fem hundra år sedan" [pan-6621]. relaterar Gregor Nowinski fördrivningen av judar från Spanien under Ferdinand och Isabella till nazisternas folkmord på judarna under 1940-talet. Här ska jag föra fram några kritiska synpunkter på hans artikel.

Följande citat ur Nowinskis artikel karakteriserar hans historieskrivning:

När de spanska judarna tvingades konvertera till ­katolicismen på 1400-talet bytte antisemiterna taktik: de började tala om ras och blod.

och

Judarnas konvertering till katolicismen skulle ju leda till deras emancipation. När de blivit "nya katoliker" kunde inte längre hatet hämta näring från religiös fanatism. I det läget uppfanns idén om "blodets renhet" -- limpieza de sangre -- som ny grund för diskriminering och förföljelse.

Ett stort problem med detta förhållningssätt är att det utgår från antisemitism som den underliggande drivkraften för det som händer, och därigenom kommer författaren att bortse från andra faktorer som också hade stor betydelse. Jag är själv inte någon expert på den aktuella perioden i Spaniens historia, men följande är några enkla påpekanden som främst är baserade på Andrew Wheatcrofts bok "De otrogna". Han behandlar där religionsskiftet i Spanien på ett hundratal sidor.

Man kan till att börja med notera att i Spanien omfattade fördrivningen inte bara judar utan också muslimer. Därmed faller stort tvivel på Nowinskis resonemang om att man uppfunnit den rasistiska principen om "blodets renhet" för att få en ny motivering för den förföljelse man ändå ville ägna sig åt. Många hade ju blivit muslimer genom att konvertera, så aktionerna mot muslimerna faller inte in i det rasistiska mönstret där "blodets renhet" figurerar.

Inte minst av dessa skäl är det naturligt att fråga sig om det kan ha funnits andra orsaker än "antisemitism" för det som hände i Spanien, varvid Wheatcrofts bok kan vara en av många källor. Det visar sig då att Nowinskis historieskrivning är väl schematisk. Enligt honom började det hela med ett fördrivningsbeslut av regenterna vilket genomfördes hårdhänt. I Wheatcrofts beskrivning var det istället så att när de kristna staterna på Pyreneiska halvön gradvis trängde tillbaka de muslimska under hela 1400-talet så var förväntan hela tiden att befolkningarna snart skulle övergå till kristendomen.

De nya, kristna statsledningarna bedrev därför en aktiv verksamhet för att undervisa sina medborgare om den rätta läran. Nowinski tycks se motiveringen för detta på följande sätt:

Judarnas konvertering till katolicismen skulle ju leda till deras emancipation. När de blivit "nya katoliker" kunde inte längre hatet hämta näring från religiös fanatism.

Även här tolkar han alltså händelser som ett utslag av krafter som verkar för eller (som i detta fall) motsätter sig antisemitism. I själva verket var det väl snarare så att konverteringskampanjen i sig var ett utslag av religiöst nit: man ville skapa ett rike där alla undersåtar omfattade den rätta läran. Det var när detta inte lyckades i tillräckligt stor omfattning som Ferdinand och Isabella utfärdade dekretet om att de som vägrade att omvända sig måste lämna landet.

Varför och hur uppstod då tänkandet om "blodets renhet"? Wheatcroft beskriver händelseförloppet på följande sätt. Under tiden av muslimsk överhöghet hade muslimer, judar och kristna levt klart åtskilda, i enlighet med muslimsk doktrin. Efter det kristna maktövertagandet i det ena lilla kungariket efter det andra fortsatte till en början denna uppdelning i parallellsamhällen, bland annat genom strikta förbud mot äktenskap över de religiösa gränserna. (Till och med samlag med en prostituerad av annan religion var förknippat med hårda straff.) Förbudet mot blandäktenskap var starkt förankrat i folkmeningen i alla tre grupperna. Men Wheatcroft skriver vidare:

Massomvändelserna förändrade emellertid också hela mönstret av relationer mellan kristna, judar och muslimer. Under 1400-talet började de dominerande kristna staterna i Spanien utveckla en ny teori i fråga om de otrogna. Enligt denna syn bar judendomen, och i förlängningen även islam, på ett genetiskt smittämne, och följaktligen kunde ingen konvertit ... någonsin bli en äkta bärare av den sanna tron på samma sätt som någon av "obesmittat" kristet ursprung.

och han fortsätter

Utan tvivel hade dessa åsikter länge varit lagrade i det kristna samfundet [i Spanien] . Denna latenta tendens inom det spanska samhället utvecklades till en lagsamling från mitten av 1400-talet, men det trängde upp nedifrån snarare än genom en kunglig förordning.

Jämsides med konverteringskampanjen växte därför misstänksamheten mot de "nya kristna", alltså dem som följt anvisningarna och konverterat. De misstänktes för att vara skenkristna och för att ha behållit sin tidigare tro i hemlighet. I samma stämningsläge motverkade man också äktenskap mellan "gamla" och "nya" kristna, och det var där som uttrycket om blodets renhet kom in.

Hur skall nu denna situation och detta händelseförlopp förstås? En möjlig tolkning är den som Nowinski för fram, alltså att det rörde sig om en allestädes närvarande antisemitism som nu gjorde en metamorfos till rasism i ordets bokstavliga, genetiska betydelse. En annan förklaring kan vara att vi här ser ett exempel på konvertiternas ständiga problem: man har lämnat sitt gamla samfund men blir inte helt accepterad i det nya dit man har sökt sig. Det problemet uppkommer inte bara för religiös tillhörighet utan kan också avse etnisk sådan, och det har på senare tid studerats under termer som "kreolisering" och "third culture kids". En som har skrivit om detta är den svenske och muslimske debattören Amanj Aziz [pan-6199].

Här har vi alltså en situation med åtminstone två möjliga förklaringar för ett antal observerade fenomen:

(1) Nowinskis förklaring: antisemiterna är allestädes närvarande och de söker alltid sätt att förfölja judarna. Vid slutet av 1400-talet uppfann de rasismen som en ny förevändning för sådan förföljelse. Denna ansats blev kvar och ledde i förlängningen till nazisterns folkmord på judarna.

(2) Alternativ förklaring i linje med Wheatcrofts framställning: redan under det muslimska styret i Spanien fanns där tre huvudsakliga religiösa grupper, nämligen muslimer, judar och kristna. De hölls åtskilda men ömsesidiga aggressioner utvecklades mellan dem. (Wheatcroft beskriver hur deras vrångbilder av varandra hade stora likheter). Efter det kristna maktövertagandet valde den nya regimen efter någon tid att försöka genomföra kristendomen som enda religion, vilket förstärkte de redan befintliga antipatierna. I den konflikt som då uppstod var det judar och muslimer som blev förlorarna. Begreppet om "blodets renhet" användes som ett tillhygge i kontroverserna.

I förklaring (2) kan man fråga varför statsledningarna isåfall ville etablera kristendomen som enda religion. I första hand tänker man sig religiöst nit, men man kan också tänka sig att det var av samma anledning som man har tyckt sig se när det romerska riket antog kristendomen som statsreligion ungefär 1000 år tidigare, nämligen som ett sätt att eliminera de religiösa motsättningarna inom riket, i varje fall långsiktigt.

Som alltid när man har flera möjliga förklaringar till ett givet fenomen är det rimligt, och egentligen självklart, att man prövar varje förklaring kritiskt. Om endast en av dem passerar den prövningen så kan den tas som trovärdig förklaring, men i motsatt fall måste man acceptera osäkerheten eller studera frågan vidare. Detta är normal vetenskaplig metodik, men den är också tillämplig i de flesta andra sammanhang.

Nowinski gör uppenbarligen inget av detta. Han noterar ett händelseförlopp på 1400-talet och ser likheter med vad som hände på 1900-talet, gör också kopplingar till 1800-talet, och drar snabbt slutsatsen att allt detta hänger samman och har samma grundorsak. Där finns inga resonemang om alternativa hypoteser, eller om argument emot den hypotes han fastnat för.

Nu kan man möjligen invända att Nowinskis artikel var införd på kultursidan i DN, och att på en sådan gäller andra kriterier än inom vetenskapen. Om man ser ett mönster som tycks "intressant" så ska man kanske kunna skriva om det direkt, för läsarnas uppbyggelse. Detta må så vara om det är till exempel ett litterärt verk som avhandlas, men det innebär ett problem om samma förhållningssätt tillämpas på faktiska förhållanden i vårt samhälle förr eller nu. I sådana fall kunde man förvänta sig att även innehållet på en kultursida skulle tillämpa ett kritiskt förhållningssätt.

Spelar det då någon roll om ofullständigt granskade hypoteser förs fram under kulturens täckmantel? Ja, jag tror att de då bidrar till ett av de aktuella problemen i vårt samhälle, nämligen de olika ismofobier som brer ut sig. Med detta menar jag till exempel rasismofobin där man ser orimligt många fenomen som utslag av rasism, eller islamofobifobin där man istället ser alla möjliga fenomen som exempel på islamofobi. Till detta kommer alltså antisemitismofobin där antisemitismen ses som den eviga och underliggande förklaringen till allt möjligt ont. Problemet med alla sådana ismofobier är att de bidrar till att forma en ensidig bild av verkligheten.

Därför finns det skäl att erinra om den sentens som står ovanför dörren till Uppsala universitets aula, "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större", och Pelle Holms tolkning av ordet 'rätt' i detta 1700-talsuttryck. Han och flera med honom hävdar ju att det är en uppmaning att tänka logiskt och följdriktigt, för att inte säga vetenskapligt [pan-6648].

Citerade artiklar och källor

2018-01-25: pan-6621    Så lades grunden till Förintelsen ­redan för fem hundra år sedan.
Gregor Nowinski i DN.

Andrew Wheatcroft: De otrogna. Konflikten mellan kristendom och islam. Historiska media, 2006. (Det engelska originalet utgivet 2003).

2015-08-30: pan-6199    Den massiva rapporteringen och repetitiva aspekten av islamofobi .
Amanj Aziz i Nyans Muslim.