Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Staten och kyrkan har alltid hängt samman historiskt sett

Inför kyrkovalet i september publicerar webbplatsen Det Goda Samhället en serie av artiklar och debattinlägg om valets karaktär och om vad som där bör vara de viktiga frågorna. Två präster har gjort inlägg där de protesterat mot att de politiska partierna nominerar kandidater i detta val. Helena Edlind skriver: En kristen kyrka ska finnas till för alla och förkunna ett fritt, kristet evangelium utan att först filtrera det genom ett politiskt raster. Och Dag Sandahl skriver: Kyrkan är ju gemenskap med apostlar, helgon och martyrer tiderna igenom, de som stod för en övertygelse som stack av. Självfallet kan inget sekulärt parti stå för denna radikala tro, dvs vanlig kristendom. Se referenser till deras debattinlägg vid slutet av den här artikeln.

Om staten inte hade ingripit i Svenska kyrkans göranden för femtio år sedan utan låtit prästerna själva bestämma så hade vi väl knappast haft några kvinnliga präster idag. Så många av dem ansåg ju att enligt "ett fritt, kristet evangelium" ska kvinnorna tiga i församlingen.

Bakom detta finns flera grundläggande frågor, först av allt förstås vilken relation kyrkan ska ha till staten. Men där finns också frågan om kyrkans främsta uppgift ska vara att predika evangelium och kyrkans tolkning av detta, eller om kyrkan ska vara en organisation för att gemensamt utföra sådana uppgifter som Jesus enligt evangeliet har uppmanat sina lärjungar att engagera sig i.

I bägge dessa frågor måste man också ha med ett historiskt perspektiv. När kristendomen infördes i Sverige tycks det i stor utsträckning ha gjorts genom att kungar och andra ledare engagerades för den nya tron, som när Olof Skötkonung döptes i Husaby källa år 1000. Under Birger Jarls maktinnehav utvecklades symbiosen mellan kungamakten och kyrkan varigenom bägge stärktes avsevärt. Magnus Erikssons landslag från omkring 1350 stipulerade att ett av de första åliggandena för en nytillträdd kung, sedan han avlagt kungaeden, var att han skulle utse "sin" ärkebiskop. I samma lagverk definierades Sverige som bestående av sju biskopsdömen, och för varje biskopsdöme vilket eller vilka två lagmansdömen (alltså landskap) som det bestod av..

Visst fanns det en dragkamp mellan kungamakten och påvemakten om vem som skulle styra kyrkan, men påven var trots allt långt borta och hade därför svårt att göra sig gällande. Trots ihärdiga försök från påvens sida infördes aldrig celibatet för de svenska prästerna i någon nämnvärd utsträckning, till exempel.

Genom reformationen under 1500-talet och dess slutliga bekräftelse vid Uppsala möte gjordes det helt tydligt att kyrkan var underordnad staten och enbart hade en begränsad autonomi inom de ramar som staten fastställde.

Men relationen mellan staten och kyrkan har inte enbart varit en fråga om maktförhållanden. Redan från kristendomens införande hade det stadgats att kyrkans medlemmar skulle ge tionde, vilket kunde ske antingen i penningar eller in natura. Detta tionde fördelades på lämpligt sätt mellan den lokala församlingen, stiftet och staten, En del därav användes för församlingens och stiftets behov, men en väsentlig del var för sociala ändamål, alltså för fattiga och för gamla som inte hade annan försörjning.

När kyrkan så småningom fick bättre ekonomi, inte minst genom donationer, hade den också möjlighet att finansiera skolor och senare även bidra till landets första universitet. Sammanfattningsvis var alltså kyrkan den dominerande faktorn vid uppbyggnaden av det vi idag kallar vård, skola och omsorg. Detta var av intresse för staten, men det var också ett sätt att utföra det uppdrag som Jesus hade gett till de sina. Kyrkan skulle inte bara predika, den skulle också verka.

Denna utformning av kyrkans arbetssätt kan jämföras med det som gäller inom islam, där det inte finns någon egentlig motsvarighet till kyrkoorganisationen inom kristenheten. Även islam föreskriver givande av tionde, men det ska ges direkt eller nästan direkt till den behövande fattige med undvikande av mellanhänder, till exempel.

Under tidens gång har arbetsfördelningen mellan kyrka och stat förändrats för att svara mot aktuella förhållanden och behov, men även i dagens kyrka kan man se spåren av det som tidigare varit.

Om vi accepterar denna bredare och historiskt förankrade syn på kyrkans uppgift så uppstår förstås frågan om de politiska partierna har något att bidra med i de frågor som är viktiga inom kyrkan. Uppenbarligen kan de knappast förväntas bidra i rena trosfrågor, till exempel i frågan om Maria varkligen var en jungfru när Jesus föddes, vilket diskuteras vid återkommande tillfällen. Men enligt de artiklar som förekommit inför kyrkovalet tycks det där finnas två huvudaktörer som står mot varandra, nämligen Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna (referens pan-5029). Av deras respektive valmanifest ser man att de fångar upp två skilda aspekter av kyrkans långa historia: Socialdemokraterna betonar kyrkans roll som aktör för välfärden i vid bemärkelse, och Sverigedemokraterna betonar istället kyrkans roll som en stöttepelare för nationell enhet och för kontakt med historien.

Självklart kan man göra en kritisk granskning av nomineringsförfarandet i dessa och andra partigruppen inför kyrkovalet, men på det principiella planet finns det ändå goda skäl för att politiska ställningstaganden kan vara relevanta också för inriktningen av kyrkans verksamhet.

Vad slutligen gäller "ett fritt, kristet evangelium" så måste man undra vilka alternativ som föresvävar Edlund och Sandahl i det avseendet. Om det inte finns några alternativ så blir det ju inte mycket till val. Evangelietexten i sig ligger förstås fast, bortsett från eventuella felöversättningar, men den har sedan länge utsatts för kritisk granskning inom vetenskapens ram. Ska uppenbara eller troliga felaktigheter i sak få avspegla sig i kyrkans förkunnelse? Det finns till exempel starka argument för att julevangeliet i stor utsträckning är ett påhitt, en "tankekonstruktion". Den romerska skattskrivningen var främst en registrering av fast egendom, såsom innehav av hus, och därför måste den rimligtvis ha gjorts på den skattskyldiges hemort, och inte i en avlägsen förfaders hemstad. Likaså har man påtalat ett antal grava orimligheter i påskberättelsen. Ska sådana insikter avspeglas i kyrkans förkunnelse, eller ska också de ses som ett "filter" på evangeliet? Om kyrkovalet ger utrymme för en diskussion i lärofrågor kan man förutse ett antal uppslitande konflikter.

Och hur ställer det sig med de delar av kyrkans lära som inte är grundade i evangelierna utan har lagts till senare, genom Pauli brev och genom senare kyrkomötesbeslut? Hur är det med läran om treenigheten, eller läran om att Jesus dog på korset för att 'våra' synder skulle förlåtas, alltså inte enbart de synder som dittills hade begåtts, utan också synder som skulle komma att begås långt senare?

Även kyrkans teologiskt skolade ledare uttrycker ju ibland en distans till sådana trossatser. Skulle det då vara bra om Svenska kyrkans medlemmar på allvar började intressera sig för dem och ifrågasätta deras rimlighet? Tanken svindlar. Jag tror det är lugnast att behålla den nuvarande ordningen, där kyrkan får behålla sin historiskt betingade karaktär, och trosfrågorna hänskjuts till en därför utsedd grupp av teologiskt skolade personer.

Refererade avsnitt i Magnus Erikssons allmänna landslag

1. Kununga balkrin

I. Um suerikis kunungx rike, ...

Eet kunungx rike sum hætir suærike hauer i sik siu biskops döme ok nio laghmanz döme meþ landæmærum þera. Första ær ærkebiskops dömit i vpsalum ... (alla räknas upp).

IX. Huru kununger agher raþ sit sætia

Nu þa kununger valder ær, þa agher han raþ sit vælia, först ærkebis- kop, ok sua lyþbiskopa sua margha af þem honum fallit ær af þem sum i hans rike boa, ok aþra klærka sum honum æru nytte.