Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Webbplatsen Det Goda Samhället och
dess syn på dagens svenska samhälle

Webbplatsen Det Goda Samhället presenterar sig som "en opinionsbildande sajt som består av olika röster som undersöker, avslöjar och borrar i de brännande samhällsfrågorna". Därmed avses i stor utsträckning frågor som har med mångfald och invandring att göra. Sajten publicerar artiklar som är författade av drygt 20 egna skribenter och ett antal gästskribenter, samt på senare tid även program med webb-TV. Den har en ganska tydlig redaktionell linje vilken särskilt framförs av Patrik Engellau som är webbplatsens grundare och främste företrädare.

I den här artikeln ska jag försöka beskriva och diskutera det övergripande förhållningssätt som framförallt framförs av Patrik Engellau. Det återkommer i många av hans artiklar, först i Hur det välfärdsindustriella komplexet utvecklar sig den 16 mars 2015. Några av de senaste artiklarna på samma tema är Jag har en lära från den 6 maj 2017, och Det slarvas med klassanalysen som publicerades den 17 juni. Min granskning ska ta sin utgångspunkt i den senare artikeln och använda citat från denna. För enkelhets skull använder jag förkortningarna PE och DGS för att beteckna Patrik Engellaus synsätt respektive webbplatsens återkommande synsätt i detta avseende.

Samtidigt som jag uttrycker en del kritiska synpunkter på den tankegång som framförs i dessa artiklar vill jag också uttrycka min uppskattning av webbplatsen Det Goda Samhället som helhet. Inom ramen för sitt annorlunda perspektiv tillför den nya argument och ny information inom sitt ämnesområde.

Jag delar in granskningen i fem steg. Först beskrivs DGS verklighetsuppfattning, därefter de värderingar som tillämpas på den så förstådda situationen, därefter de förslag till åtgärder som framförs, och slutligen mina synpunkter på detta i allmänhet, och utifrån ett mångfaldsliberalt perspektiv. De tre första stegen utgör då min beskrivning av DGS förhållningssätt.

Verklighetsuppfattning

DGS verklighetsuppfattning sammanfattas av följande 'diskurs'. Den identifierar tre 'kontrahenter' eller 'klasser' i samhället, nämligen politikerväldet, medelklassen och politikerväldets klienter. Citat:

Politikerväldet består av partierna och de ledande politikerna samt det välfärdsindustriella komplex vars intressen politikerna artikulerar. Denna maktkoloss har en ideologi som går ut på att den handlar av godhet vilket gör Sverige till en humanitär stormakt. Enligt ideologin är det synd om alla människor vilket gör dem till potentiella klienter för det välfärdsindustriella komplexet ...

Medelklassen är alla vi gnetare som jobbar och betalar skatt ... (Klienterna) är alla de medborgare - och under senare år dessutom i förfärande och ökande utsträckning nyanlända migranter - som politikerväldet och välfärdskomplexet så generöst förser med förmåner som vi medelklassare ska betala för.

I denna verklighetsuppfattning vill PE identifiera vilka som är 'huvudmotståndare'. Han nämner och avvisar tanken att det är medelklassen och klienterna som är huvudmotståndare, och framför istället att

... Om vi emellertid begriper att den skattebetalande medelklassens huvudfiende är politikerväldet med dess förvirrade PK-ideologi och galna människosyn - som går ut på att alla är offer som behöver vård - då kan vi börja lösa problemen. En del av dem som ses som offer är i själva verket brottslingar, till exempel de som kastar sten på ambulanser.

Om ingenting görs kommer resultatet att bli

... att folk från andra kulturer än den traditionella svenska ... nu ges chanser att försöka sätta sin prägel på och till och med gradvis erövra Sverige.

Kommentarerna i kommentarfältet instämmer i allt väsentligt med detta resonemang. En förtjänar dock att nämnas, nämligen signaturen gmiksche som skriver:

Enligt min uppfattning är huvudmotståndaren kombinationen av politikervälde och inflöde av icke integrerbara migranter, en intressegemenskap av tidigare icke skådat slag.

En artikel av Anders Leion med titeln "Identitetspolitiken är död, leve identitetspolitiken!" [pan-4778] beskriver hur samverkan mellan de två delarna av denna kombination kan fungera i praktiken:

Sverige förses med allt fler etniskt slutna enklaver ... Den slutna avskildheten gör det lätt för deras ledare att - mot gentjänster av olika slag - leverera enklavinvånarnas röster i klump. ... Vi går alltså mot ett samhälle med allt mer av patron-klientförhållanden i stora områden. Det är första ledet i utvecklandet av ett mafioso-samhälle.

Synen på medlemmarna i klientgruppen är avvaktande negativ. PE skriver:

... folk från andra kulturer än den traditionella svenska, ofta helt utan spärrar mot att blåsa staten när det går, ...

och Anders Leion skriver angående enklaverna:

Deras befolkningar vill ta del av de förmåner som välfärdssamhället erbjuder, även om de i övrigt avvisar det nya hemlandets värderingar och lagar.

Värderingar

PE:s artikel innehåller inte några överraskande värderingar i strikt bemärkelse, om man därmed menar utsagor om vad som är bra och vad som är dåligt. Det man har anledning att diskutera är istället verklighetsuppfattningen.

Föreslagna åtgärder

I sin artikel anger PE en grundläggande åtgärd, nämligen Problemlösningen börjar i våra egna skallar, till exempel genom att vi identifierar brottslingar som brottslingar och inte som offer. Därtill menar han att dagens politikervälde inte bör "få sitta i orubbat bo" eftersom det då "blir våld framöver". Man får förmoda att detta innebär att vi bör rösta fram andra representanter vid nästa riksdagsval, men frågan är om dessa ska sökas bland befintliga politiker eller någon annanstans.

PE ger ingen ledtråd till vilka han föreställer sig i den nya riksledningen, annat än att de inte får vara knutna till något välfärdsindustriellt komplex. Eftersom det krävs en organisation för att vinna ett val, och eftersom DGS avvisar de befintliga sjuklöverpartierna så måste man i första hand tänka sig att de nya ska hämtas från industrin eller från den fackliga rörelsen. Miljörörelsen och religiösa rörelser vore i princip tänkbara men de utgör ju inte något realistiskt alternativ i svensk politik.

Vad gäller Anders Leions artikel så anger den inte några andra förslag till åtgärder.

Allmänna synpunkter

DGS verklighetsbeskrivning inleds med orden Tre kontrahenter är inblandade i Sveriges nu pågående politiska och sociala spel: politikerväldet, medelklassen och politikerväldets klienter. Detta framförs alltså som den viktigaste övergripande beskrivningen av vad som händer i det svenska samhället idag. Man kan tycka att verkligheten är betydligt mer komplicerad än så, men man måste då komma ihåg att webbplatsen Det Goda Samhället vill ha korta inlägg. Den anger att bidrag bör ligga på omkring 3000 tecken, och det refererade inlägget omfattar hela 4200 tecken.

I och för sig tillämpar också andra media samma slags hårda begränsning. Både kolumnister och externa bidragsgivare i "gammalmedia" får anpassa sig till detta. Men när nu media fungerar på det sättet tycker man att olika inlägg, även av samma författare, skulle kunna berika bilden genom att växla mellan olika perspektiv. Både i Sverige och i andra länder finns ju till exempel perspektivet att en övre medelklass har samlat på sig förmåner och tillgångar, framförallt i form av fastigheter vilkas värde har stigit snabbt. I referens [pan-4679] hävdas att det i USA rör sig om cirka 20 procent av befolkningen som på detta sätt har blivit sin egen lyckas smed.

Ytterligare en annan grund för intresseskonflikter finns mellan dem som har fast anställning med åtföljande anställningstrygghet, och dem som saknar denna fasta grund. Detta är bara några fall där man kan urskilja ett politiskt och socialt spel som det kunde vara värt att belysa, särskilt i ett organ som säger sig vilja "undersöka, avslöja och borra i de brännande samhällsfrågorna" för att "skapa samtidens självförståelse". En sådan bredd är dock inte av intresse i DGS, utan den nämnda artikeln inleds på följande sätt:

Jag har sagt det här förut, men likaväl som Fader vår behöver upprepas i kyrkan i århundrade efter århundrade så kan detta budskap inte nog ofta inhamras i församlingens medvetande. Andra inlägg på webbplatsen ger syn för denna sägen.

En slående egenskap i verklighetsbeskrivningen i artikeln är frånvaron av hänvisningar till konkreta fakta som kunde underbygga artikelns synsätt. Finns det ett välfärdsindustriellt komplex, och i vilken utsträckning tjänar isåfall våra ledande politiker till att 'artikulera' dess intressen? Vilka av dem har uttryckt att det är synd om alla människor och att de därför behöver tas om hand? Inte Stefan Löfven väl, han som gärna återkommer till sin maxim "gör din plikt, kräv din rätt"? Men vem eljest? Annie Lööf? Jonas Sjöstedt? För när Fredrik Reinfeldt manade svenska folket att "öppna era hjärtan" så kan han väl inte samtidigt ha föreställt sig att hela folket skulle behöva tas om hand?

Både Patrik Engellau och Anders Leion hänvisar med förkärlek till ideologier. Politikerväldet sägs ha en förvirrad PK-ideologi som går ut på att den handlar av godhet, och migranterna är "ofta helt utan spärrar". För Anders Leion är det istället identitetspolitiken som gör att muslimska organisationer "lyckas skaffa sig bidrag till sina verksamheter", och i förlängningen till att vi får enklaver där man avvisar det nya hemlandets värderingar och lagar.

Om man ska diskutera uppkomst och upplösning av parallellsamhällen så finns det också andra faktorer som behöver tas med i resonemanget, till exempel bostadspolitiken och det fria skolvalet. Allt kan inte förklaras av ideologier och tänkesätt.

När skribenterna på DGS talar om ideologier handlar det dock om några andras ideologier. Det närmaste man kan komma till DGS egen ideologi är genom några artiklar om medborgerliga skyldigheter, till exempel referens [pan-4574], [pan-4588] och [pan-4598]. Dessa skyldigheter utgår från följande princip:

Det finns styrka hos alla. Det är fundamentet i vår människosyn. En av de viktigaste uppgifterna såväl för enskilda medborgare som för myndigheter är att försöka mobilisera den styrka som faktiskt finns hos var och en.

Från denna grundprincip följer ett antal medborgerliga skyldigheter, till exempel:

Skyldighet 3: Du ska behandla andra som jämlikar
Skyldighet 4: Du ska göra goda gärningar
Skyldighet 7: Du ska vara pålitlig

Inget fel med detta, men det bär inte särskilt långt. Detta synsätt sägs stå i motsats till det välfärdsindustriella komplexet, som kolporterar svaghetsideologin för att den ideologin gynnar komplexets egenintressen.

Resonemangen i de nämnda artiklarna av PE kan alltså inte tas på bokstavligt allvar. Närmast till hands ligger då att tolka dem som avsiktliga överdrifter, ett slags verbala karikatyrer av den politiska situationen i vårt land. Men varje karikatyr måste förmedla en insikt eller ha en poäng, annars faller den ju platt till marken. Vad är det då för insikt som PE vill inhamra i församlingens medvetande?

Artiklarna är helt tydliga på den punkten: hans huvudtes är, med hans ord, att den skattebetalande medelklassens huvudfiende är politikerväldet med dess förvirrade PK-ideologi och galna människosyn. Den tanken är till sin natur populistisk, och den ligger tyvärr obehagligt nära det språkbruk där den ena eller den andra gruppen har utnämnts till "folkets fiende". Många kan därför vara frestade att avfärda Patrik Engellaus tes och argumentation med att de inte är seriösa. Men å andra sidan, eftersom DGS artiklar når en ganska stor läsekrets finns det också goda skäl för att göra ett mer utförligt bemötande av Patrik Engellaus budskap.

Synpunkter ur mångfaldsliberalt perspektiv

Till detta kan läggas några kritiska synpunkter ur mångfaldsliberalt perspektiv.

DGS avståndstagande från en ideologi baserad på "godhet" har en motsvarighet i vårt avståndstagande från vad vi kallar "välfärdsliberalism". Med detta menar vi en ensidig betoning av sociala och ekonomiska orsaker till samhällsproblem, varvid man bortser från ideologiska strömningar och från kriminalitet. Vi ser dock denna välfärdsliberalism enbart som en attityd hos en del opinionsbildare och en del media, men däremot inte hos våra ledande politiker.

En annan skillnad är att DGS uttrycker en statisk syn på ideologier. Den ena eller den andra gruppen sägs ha en viss ideologi eller tänkesätt, och det finns ingen föreställning om att detta kan ändras, eller att det finns skillnader inom gruppen. För mångfaldsliberalism är det istället grundläggande att se värderingar och ideologier som något som hela tiden bearbetas och förändras, både hos en enstaka individ, i en kulturell grupp, och i nationen som helhet. I den mån som man tolkar aktuella samhällsproblem som ideologiskt baserade så bör det vara självklart att man söker sätt att förändra deras grundorsaker. Vi använder begreppet värdegemenskap för att beskriva en grupp av människor, stor eller liten, inom vilken man har en fortlöpande dialog om värderingar och deras tillämpning.

Den regel som PE kallar Skyldighet 3 är värd en särskild kommentar. Den lyder Du ska behandla andra som jämlikar vilket är bra, men inte tillräckligt ur vår synpunkt. Vi åberopar gärna T.A. Aleinikoff som gör en tydlig skillnad mellan "mutuality" (ömsesidighet) och "tolerance", med följande förklaring:

Mutuality demands active engagement, learning about others in their own terms - not a suspension of judgment, but judgment based on information and interaction. Tolerance is a politics of peaceful coexistence; mutuality is a politics of recognition. Recognition changes the observer.

Regeln att man ska behandla andra som jämlikar förutsätter tolerans, men den förutsätter inte ömsesidighet. Tolerans utan ömsesidighet kan mycket väl fungera i ett land som består av parallellsamhällen, medan ömsesidighet och erkännande bidrar till att bryta ner gränserna mellan de kulturella grupperna. Vi anser att ömsesidighet bör identifieras som en del av den nationella värdegrunden.

Ytterligare en punkt där vårt synsätt skiljer sig från DGS är vår betoning av att ett samhälle med mångfald består av grupper, och inte bara av individer. Som T.A. Aleinikoff har uttalat: man måste både erkänna gruppernas existens och se till att gränserna mellan dem får överskridas. När vi talar om nationella och samhällsgrundande värderingar är det därför inte tillräckligt att formulera rättigheter och skyldigheter för enstaka medborgare och deras inbördes relationer. Det behövs också regler för grupperna och deras företrädare, och för relationer mellan individ och grupp. Artiklarna på vår webbplats för mångfaldsliberalism innehåller våra förslag till samhällsgrundande värderingar av dessa slag.

Citerade artiklar

2015-03-16: pan-3411    Hur det välfärdsindustriella komplexet utvecklar sig.
Patrik Engellau i (personlig website).

2017-05-06: pan-4789    Jag har en lära.
Patrik Engellau i DGS.

2017-06-17: pan-4777    Det slarvas med klassanalysen.
Patrik Engellau i DGS.

2017-06-18: pan-4778    Identitetspolitiken är död, leve identitetspolitiken!.
Anders Leion i DGS.

2017-06-08: pan-4724    It's not just the 1%. The upper middle class is oppressing everyone else, too.
Jamie Peck i TheGuardian.

2017-06-04: pan-4679    The American dream? Top 20% pulling away from the rest, study finds.
Edward Helmore i TheGuardian.

2017-05-17: pan-4574    De medborgerliga skyldigheterna (del 1 av 6).
Patrik Engellau i DGS.

2017-05-19: pan-4588    De medborgerliga skyldigheterna (del 3 av 6).
Patrik Engellau i DGS.

2017-05-21: pan-4598    De medborgerliga skyldigheterna (del 5 av 6).
Patrik Engellau i DGS.

Ytterligare artiklar

En mer omfattande förteckning över artiklar på webbplatsen DGS med samma eller liknande tema finns i vår klippsamling på Inventering 35