Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Har kristendom, islam och judendom
verkligen samma gud?

Den nyvalda ärkebiskopen har uttalat som sin åsikt att kristendom, judendom och islam "självklart" har samma gud. Enligt min mening är frågan litet mer komplicerad än så. Låt mig försöka reda ut begreppen, och börja med kristendom och islam.

Bägge dessa religioner hävdar att det bara finns en gud, och såtillvida är de överens. Bägge gör också ett antal utsagor om egenskaper som Gud säges ha, och det är dessa utsagor som man har anledning att jämföra. Nu finns i princip två möjligheter, nämligen att antingen betraktar man alla dessa utsagor som sanna och säkra, eller också anser man att Guds sanna väsen är förborgat för oss, så att utsagorna är den föreställning som vi gör oss om detta förborgade.

I det första fallet måste det uppenbarligen vara så att minst en av de två religionerna helt enkelt har fel i sin gudsuppfattning, så att en gud med de egenskaper de hävdar bara inte existerar, givet nu att bägge sidor hävdar att det bara finns en gud. Om till exempel islam har rätt och kristendomen har fel, så blir frågan huruvida det existerande fenomenet A är "detsamma" som fenomenet B vilket inte existerar. Man kan diskutera om ett sådant påstående är meningslöst eller falskt, men det är i varje fall inte sant.

Om man däremot hävdar att Guds sanna väsen är förborgat för oss så blir det hela intressantare. Rimligen måste man acceptera att några av de stipulerade egenskaperna är absolut sanna, annars kommer man ingen vart alls. En minimal sådan grund kan vara att säga att Gud är evig, icke observerbar, har förmåga att ingripa i jordiska skeenden, och att "han" är unik - det finns bara ett fenomen med dessa egenskaper. Gud är hela världens gud och alla människors gud.

Såvitt jag förstår är detta utsagor som omfattas av både kristendom och islam. Om man alltså tar dem som grund, men också säger att allt annat i respektive religion är våra osäkra föreställningar om det förborgade, då är det uppenbarligen så att dessa två religioner "har samma gud", och att skillnaderna mellan dem avser sådant som vi ändå inte kan veta säkert om Gud.

I princip är det bara dessa två fall som kan inträffa. Om man lägger till fler "absolut sanna" utsagor om Gud utöver dem som nämnts i fall två, så kommer det en punkt där en av de tillagda utsagorna anses som sann av den ena religionen och falsk av den andra, och då har fall två övergått i fall ett.

Återstår så den möjligheten att det finns utsagor som den ena religionen betraktar som absolut sanna, och där den andra säger "vet inte" - man avstår från att betrakta utsagan som vare sig säkert sann eller säkert falsk. Även i det fallet kan man kanske tycka att det är "samma gud" som det gäller. Tyvärr kan det dock isåfall uppstå ett logiskt problem, nämligen att om A och C har oförenliga doktriner på en punkt och B säger "vet inte", så leder det till att A och B sägs ha samma gud, B och C har samma gud, men A och C har inte samma gud, vilket förstås inte stämmer med vårt begrepp om "samma". För att lösa det problemet får man istället säga att A och B "kanske har samma gud", längre kommer man inte.

Ett konkret problem i detta sammanhang är huruvida samtliga utsagor i den niceanska trosbekännelsen (den som vanligen läses i våra kyrkor) även de ska betraktas som absoluta sanningar, och inte enbart som del av våra osäkra föreställningar om Gud. Om så är fallet är det svårt att se att islam kan vara förenlig med detta, ens under rubriken "vet inte". Rimligen är utsagorna om Jesus som Guds son och om treenigheten oförenliga med islam, och vi är tillbaka till fallet att minst en av kristendomen eller islam bara har fel i det de säger om Gud respektive Allah.

För svenska kyrkan idag förefaller dock detta inte vara ett problem. Den nyvalda ärkebiskopen hör till de flertaliga kyrkoledare som har uttalat att jungfrufödseln inte behöver betraktas som en absolut sanning. Man får väl då förutsätta att detsamma kan gälla för övriga punkter i trosbekännelsen.

Återstår då judendomen. Här finns ett stort problem, nämligen att den Jahve som beskrivs i Gamla testamentet är israelernas stamgud, och andra folk har sina egna gudar som de tillber. Redan det Första budet markerar den situationen: "Du skall inga andra gudar hava jämte mig." Vi får lära oss att tolka detta symboliskt, så att man inte ska dyrka rikedomen till exempel, men om man läser Gamla testamentet innantill är det svårt att komma förbi att där förekommer flera gudar och Jahve är en av dem, en gud som har ingått ett evigt förbund just med israelerna.

Med den läsningen kan man därför inte säga att judendomens gud är densamme som den som kristendomen och islam har, givet att man accepterar alternativet där de anses ha samma gud.

Sedan blir dock frågan om den faktiskt förekommande judendomen idag föreställer sig Jahve på det sätt som han beskrivs i Gamla testamentet, eller om man nu menar att Jahve är densamme som kristendomens och islams gud. Det förutsätter isåfall, rent logiskt, att man accepterar de absoluta egenskaperna som dessa senare förutsätter, vilket inte torde vara så svårt, men också att man inte lägger till några ytterligare "absoluta" egenskaper som är oförenliga med kristendom eller med islam.

Ett stort problem i det avseendet är judendomens tanke på ett evigt förbund mellan Jahve och det judiska folket. Det är svårt att se att islam skulle kunna acceptera tanken på att Allah hade gjort något sådant. Kristendomen å andra sidan föreställer sig att detta "det gamla förbundet" har ersatts av "det nya förbundet" genom Jesus Kristus, men betyder det isåfall att det gamla förbundet inte längre gäller, och hur stämmer det med att det sägs vara evigt i Gamla testamentet? Den enda vägen ut ur detta, om man vill hävda att alla tre religionerna "har samma gud", förefaller vara att hänföra förbundet mellan Jahve och israelerna till de osäkra föreställningarna om den gemensamme guden. Möjligen leder det dock till frågan huruvida "det nya förbundet" också är en osäker föreställning.

Ett annat tydligt problem gäller judendomens föreskrifter för fasta, där både kristendom och islam har andra regler än dessa, och där lutherdomen dessutom (genom det Augsburgska manifestet) i stora drag avvisar fasta som ett religiöst åliggande.

Slutsatsen av denna diskussion blir alltså att under lämpliga grundförutsättningar är det korrekt att säga att kristendom och islam har samma gud, men att dessa förutsättningar är så strikta att inte ens innehållet i den niceanska trosbekännelsen kan antas som säkra trossatser i kristendomen. Även beträffande judendomen måste för denna mycket centrala föreställningar relativiseras för att man ska kunna hävda att judendomen "har samma gud" som de två förstnämnda.