Liberal åskådning

Frihet, öppenhet och solidaritet

Värdegemenskaper och nationer

I debatten om "svenska värderingar" under år 2016 har mycket tid ägnats åt missuppfattningar, enligt min mening, och i den här korta artikeln ska jag föreslå ett begrepp som jag tror kan hjälpa till att få mer klarhet i frågeställningen, inte bara vad gäller den debatten utan också på ett bredare plan. Jag vill föreslå begreppet värdegemenskap. När ett kortare ord behövs kommer jag helt enkelt att skriva gemenskap om sammanhanget är sådant att det inte kan bli någon sammanblanding med det ordets vanliga betydelser.

Ett antal andra begrepp kan också få tydliga definitioner om man utgår från preciseringen av värdegemenskap. Avsikten med den här artikeln är att teckna ner några sådana begrepp och definitioner som kan användas i mina kommande artiklar i detta ämne.

Definitioner

Ordet värdegemenskap definierar jag så här. Vi säger att en grupp av människor har gemensamma värderingar inom en viss typ av frågor om värderingarna hos gruppens medlemmar liknar varandra så pass mycket att medlemmarna kan ha ett fortlöpande utbyte av synpunkter och åsikter beträffande värderingarna.

Efter den definitionen är en värdegemenskap helt enkelt en grupp av människor som har gemensamma värderingar inom ett problemområde och som också har en intern diskussion för utbyte av synpunkter. Detta leder till att gemenskapens värderingar har både flexibilitet och kontinuitet. De kan förändras när yttre omständigheter motiverar det, men även under förändringsperioder fortsätter gruppen att ha gemensamma värderingar, det vill säga att förändringarna i gruppmedlemmarnas värderingar går i ungefär samma riktning.

För att föreställa sig detta kan man likna det vid att gruppens medlemmar förflyttar sig tillsammans inom en öppen yta. De håller ihop och går inte alltför långt ifrån varandra. Ibland står de stilla eller nästan stilla, och ibland rör sig gruppen, men på ett sådant sätt att den fortsätter att hålla ihop. Ibland drar några medlemmar iväg åt ett visst håll och när de ser att där finns något lovande så kan de ropa på de andra att komma efter, eller också går de tillbaka till huvuddelen av gruppen.

Jag menar att detta är en bra liknelse och ett bra begrepp när vi pratar om de värderingar som är grundläggande för samhället, vilket ju var det viktiga i frågan om svenska värderingar. Det är bra att hålla den i åtanke, till exempel när vi granskar de argument som förekommit i debatten om svenska värderingar.

Förändring av värderingarna i en gemenskap

Det finns värdegemenskaper av olika slag med hänsyn till vilka frågor som behandlas där. I den här artikeln ska jag fokusera på politiska och kulturella gemenskaper, inklusive etniska och religiösa sådana. Inom varje sådan kategori finns det vanligen flera gemenskaper som skiljer sig genom att de företräder olika åsikter i sina frågeställningar.

Med de givna definitionerna är det fullt tänkbart att det kan finnas flera olika värdegemenskaper som har väsentligen samma värderingar. Det inträffar om diskussionen om värderingarna sker inom var och en av gemenskaperna utan särskilt mycket interaktion mellan dem. Det anknyter till en typ av argument som har framförts i debatten om svenska värderingar, nämligen att begreppet skulle vara meningslöst eftersom väsentligen samma värderingar finns i en del andra länder. Må så vara, men det är fullt rimligt att se vart och ett av dessa länder som en värdegemenskap, särskilt som debatten i politiska och ideologiska frågor i stor utsträckning sker inom varje land för sig. Då är det heller inget konstigt med att till exempel säga "svenska värderingar" om dem som gäller i den svenska gemenskapen, oberoende av de andra.

Ett annat feltänkt argument som har förekommit i den debatten är att man inte kan tala om svenska värderingar eftersom värderingarna i Sverige har förändrats över tiden. Om man uppfattar Sverige som en värdegemenskap så blir också detta ett ogiltigt argument, eftersom en mycket viktig aspekt av en sådan gemenskap är att dess värderingar kan utvecklas successivt, i första hand för att ta hänsyn till nya förhållanden och insikter.

Vad är det som kan åstadkomma att värderingar förändras hos en person eller i en gemenskap? Utan att gå får långt in i den stora frågan kan man peka på att konkreta värderingskonflikter är en viktig faktor. Med det menar jag en situation där en befintlig värdering tillämpas i en konkret fråga, varvid det visar sig att resultatet strider mot en annan befintlig värdering. En sådan konflikt bör leda till att man ändrar den ena eller den andra av de två värderingarna.

Till exempel kan man ta situationen där värderingen "äktenskap är bara möjligt mellan en man och en kvinna" tillämpas på en situation där ett homosexuellt par förvägras att gifta sig, och de närstående blir varse den olycka som detta för med sig, alltså ett brott mot värderingen "man ska inte åsamka onödigt lidande".

Värderingskonflikter kan i princip lösas genom att man helt överger den ena av de två motsägande värderingarna, men det är nog vanligare att man hanterar dem genom att införa undantag av något slag. En ytterligare möjlighet är att utvidga en rättighet. I det nyssnämnda exemplet kan man utvidga värderingen till att vara "äktenskap är bara möjligt mellan två vuxna människor" varvid man bevarar kravet på tvåsamhet och på att båda kontrahenterna ska vara vuxna.

Av det här exemplet ser man också att i det som vi här kallar "värderingar" ingår inte bara utsagor om att något är bra eller dåligt, eller tillåtligt eller otillåtligt. Bland värderingarna i den vida bemärkelse som jag använder här så ingår också beteenderegler som säger vad man ska eller inte ska göra i en viss typ av situation. Vidare ingår det definitioner av begrepp och avgränsningar som används när värderingarna formuleras. Vad betyder det att "vara vuxen"? Även om det borde vara självklart att allt detta ingår i vad vi kallar "värderingar" så är det viktigt att ha det i åtanke när man reflekterar över vad det innebär att värderingarna förändras i en värdegemenskap.

Öppenhet och auktoritetstro i gemenskaper, sekter och flockar

Att en gemenskap av något slag ger utrymme för en öppen diskussion är en nödvändig förutsättning för att den ska kunna kallas för en värdegemenskap, och omvänt är de gemensamma värderingarna normalt en viktig faktor för att hålla gemenskapen samman. Men vad händer om den diskussionen förtvinar eller förhindras?

En möjlighet är att gemenskapen upplöses eftersom den sammanhållande faktorn har gått förlorad, men en annan möjlighet är att den fortsätter att finnas till på grund av ett gemensamt intresse. Det kan till exempel vara för gemensamt försvar mot ett yttre hot, eller till och med för gemensamt angrepp mot en svagare granne. Sådana grupperingar kan dock inte förväntas ha någon större beständighet.

En ytterligare möjlighet är att gruppen fortsätter att ha gemensamma värderingar, men inte tack vare öppen diskussion inom gruppen utan därför att den följer en ledare eller ett ledande skikt inom gruppen. Ledaren eller ledarskiktet anger vad som ska gälla, och har också möjlighet att signalera att en värdering ska förändras, och gruppens medlemmar har förtroende för ledaren eller det etablerade ledande skiktet, och följer dessa signaler. Denna situation är till exempel karakteristisk för sekter.

Ännu en möjlighet är att gruppen saknar både intern diskussion och ledare, men att dess medlemmar hela tiden observerar varandras värderingar och förändringarna i dessa, och anpassar sig till dem, så att resultatet blir att situationen med gemensamma värderingar bibehålls. En grupp som fungerar på det sättet ska jag kalla för en flock.

Sekter och flockar är osäkra organisationsformer. En sekts förmåga att fungera beror uppenbarligen på kvaliteten och insikten hos dess ledare eller ledarskikt, och det är välkänt att det finns processer där denna kvalitet och insikt försämras medan de är vid makten. Renodlade flockars beteende riskerar att vara slumpmässigt. Sedan kan man överväga om det finns styrda flockar, alltså grupper som ytligt sett fungerar som flockar, men där det finns aktörer som har förmåga att manipulera flockens beteende.

Nationer

De begrepp som nu har definierats kan användas direkt för att göra naturliga och precisa definitioner av flera ytterligare begrepp. Till att börja med kan begreppet nation definieras som en värdegemenskap som har gemensamma värderingar om hur en stat ska organiseras och fungera, och som har skapat eller strävar efter att skapa en egen stat baserad på dessa värderingar.

Med den definitionen krävs det att nationens medlemmar har en fortlöpande diskussion om dessa gemensamma värderingar, vilket betyder att flockar, sekter, och andra auktoritetsstyrda grupperingar inte skulle räknas som nationer. En så trång betydelse av begreppet nation förefaller onaturlig, men jag lämnar det därhän för ögonblicket eftersom den här artikeln ska handla om värdegemenskaper i första hand.

Statsgrundande nationer (alltså sådana som faktiskt har en egen stat) är värdegemenskaper som är särskilt stabila över tiden, eftersom varje stat normalt har en fast organisation och olika typer av maktmedel. De gemensamma värderingarna inom nationen är då en av flera samspelande faktorer som bidrar till nationens långsiktiga överlevnad.

Eftersom stater och nationer har så många medlemmar, i de flesta fall, så kan man förutse en stor variation av värderingarna hos nationens medlemmar. Ett sätt att bemästra det problemet är det minimalistiska, alltså att välja ett tillräckligt litet antal värderingar som grund för nationen och därmed för staten. Den ansatsen har tillämpats av John Rawls i vad som kallas politisk liberalism. I Stanford Encyclopedia of Philosophy beskrivs den på följande sätt [pan-3569]:

If it is to serve as the basis for public reasoning in our diverse western societies, liberalism must be restricted to a core set of political principles that are, or can be, the subject of consensus among all reasonable citizens.

Med en sådan "överideologi" kan man alltså ha stor variation inom nationen vad gäller värderingar i övriga frågor.

Man kan också ha avgränsade grupper inom nationen som i sig också är värdegemenskaper, alltså grupper som hävdar ytterligare värderingar utöver dem som är gemensamma för nationen som sådan. En viktig fråga blir då vad som händer om en sådan grupp har eller utvecklar värderingar som står i strid med nationens gemensamma värderingar.

Det uppenbara svaret utifrån definitionerna är att om skillnaderna i värderingar är tillräckligt djupgående och permanenta så ingår den gruppen inte längre i nationen. Detta är i linje med vår liknelse där värdegemenskapen ses som en mängd av personer som befinner sig eller förflyttar sig mer eller mindre gemensamt och inom ett stort område. Men vad händer då med staten? Så som stater fungerar, t.ex. med medborgarskap, kommer man då att ha en stat där en del av medborgarna inte ingår i nationen. Då följer viktiga principiella frågor: ska detta accepteras, ska de ombes eller tvingas att lämna staten, eller ska man på sikt acceptera att ha flera nationer inom samma stat, och vad finns det i så fall för regelverk som reglerar samlevanden mellan dessa multipla nationer?

Eller ska man stå kvar vid principen att det bara är en nation som har bildat staten och har fortsatt förfoganderätt över denna, men att den nationalstaten kan välja att inom sig acceptera minoriteter som får plats i staten men inte i nationen? I så fall är det den styrande nationen som bestämmer vilka villkor som ska gälla för minoriteterna.

Demokrati och dess alternativ

Den mest grundläggande värderingen i vårt politiska system är den som utsägs i paragraf nummer 1 i vår regeringsform, och i ett kapitel benämnt "statsskickets grunder":

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

Detta är en bra beskrivning av grunden för demokratin och är det för oss naturliga synsättet. Det står i kontrast mot det som gäller inom rättrogen islam så som den framträder till exempel på Hizb ut-Tahrirs svenska webbplats. Där står det [pan-3572]:

När man definierar kultur som en samling värderingar, så framstår det därför som naturligt att endast den islamiska kulturen ska vara vår kultur ... Det är endast den islamiska kulturen som bestämmer vad som är rätt och fel. Allah säger:

    'Suveräniteten tillhör endast Allah.'

Den islamiska kulturen skiljer sig från demokrati och kommunism genom att den grundar sig på övertygelsen om Skaparens existens och den lydnad som visas gentemot denna Skapare. Därför kan ingen bekänna sig till denna kultur samtidigt som han använder sig av en annan kultur som källa. Gör man det, betyder det att man inte erkänner Allahs suveräna rätt att bestämma rätt och fel. Refererar man till en annan kultur, betyder det att man måste kompromissa på Islams bekostnad. Dessa två resultat strider emot den islamiska aqidah om den totala acceptansen av Islam.

Sådana ställningstaganden är uppenbarligen helt oförenliga med demokratins princip om folkmakt och lagbunden frihet. Det finns ingen marginal för kompromisser med dessa. Det är märkligt att vårt samhälle inte reagerar kraftigare än det gör på spridningen av sådana tankar.

Samtidigt finns det förstås andra sätt att se på religion som inte behöver skapa samma konflikt, i varje fall inte på rent logisk nivå. Se till exempel det som står på på islamguiden.com i samband med en lista över olika beskrivningar av Allah [pan-3570]:

Al-Azeez – Den allsmäktige. Till Honom tillhör all makt och förmåga, styrkans makt, herraväldets makt och oövervinnlighetens makt. Ingen av Hans skapelser kan skada Honom. Han har lagt under sig allt som existerar och hela skapelsen är under Hans kontroll och lyder Hans makt.

Detta kan till nöds vara förenligt med demokratins grundprincip så som den t.ex. formuleras i vår grundlag. Man kan nämligen tänka sig ett synsätt att Allah har makt över allt, men inom ramen för denna makt låter han oss agera efter bästa förstånd, och när vi gör det så får vi demokrati. Det påminner för övrigt om Matt. 28:18 i Nya Testamentet, där det står:

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, ..."

och om texten i Hebreerbrevet 1:2 :

... har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.

Det går en tydlig skiljelinje mellan citat som dessa, som bara talar om "makten" i allmänna ordalag, och å andra sidan sådana som vill fastlägga att vissa lagar och regler är givna av Gud och måste åtlydas. Men till detta måste man också göra reflektionen att om och när en statsledning omfattar den ideologi som uttrycks i citatet om al-Azeez så finns det en påtaglig risk att den statsledningen snart gör sig själv till företrädare och uttolkare av Allahs makt, och då kommer man snart till den situation som uttrycks i citatet från Hizb ut-Tahrir.

Det som nu beskrivits är det mest grundläggande exemplet på värderingar som inte kan accepteras i en demokratisk nation eller nationalstat. Mer generellt sett är det förstås så att om det finns en motsägelse mellan de grundläggande värderingarna i en demokratisk stat och dem som framförs inom till exempel en religion så är det de förra som måste få gälla. Ett välgörande tydligt budskap i det avseendet gavs av Angela Merkel när hon meddelade att hon skulle ställa upp för ytterligare en period som tysk förbundskansler, i december 2016. Hon sade följande, i översättning [pan-3345]:

Our law takes precedence over codes of honour, tribal or family rules, and over sharia law -- that has to be spelled out clearly.

Detta är ett ämne som det finns anledning att återkomma till, och i ett sådant sammanhang avser jag använda och bygga vidare på definitionerna i den här artikeln.

Folkrörelser och politiska partier

Eftersom en nationalstat har så många medlemmar så kan man inte förvänta att alla dessa ska ha ett stort intresse för nationens grundläggande värderingar, och för att delta aktivt i diskussioner om dessa. Det är därför naturligt och önskvärt att det utbildas avgränsade värdegemenskaper inom nationen som ägnar sig åt dessa frågor. Ideologiskt baserade folkrörelser och politiska partier har normalt en sådan karaktär. Vissa yrkeskategorier, så som journalister och kulturarbetare, kan kanske också ses som sådana värdegemenskaper.

Dessa avgränsade gemenskaper har mycket stor betydelse för att hålla den nationella värdegemenskapen levande. Det är tack vare dem som man kan ha en aktiv och allsidig diskussion om nationens värderingar. I icke-demokratiska politiska system brukar man däremot vara mindre intresserad av att ha sådana grupper för självständigt tänkande i politiska frågor, eftersom de bara skulle försvåra vidmakthållandet av den befintliga makten.

För att dessa ideologiska och politiska grupperingar ska kunna fylla sin funktion så måste dock två villkor vara uppfyllda: dels att det finns en aktiv diskussion inom varje sådan gemenskap, och dels också att det finns tillräckligt mycket kontakt mellan det politiska partiet (eller motsvarande) och medborgarna i allmänhet, så att partiet i fråga inte utvecklas till en "elit" som saknar kontakt med de breda lagren av medborgare.

Fortsättning: Att precisera grundprinciperna för aktuella ideologiska ståndpunkter

De begrepp och definitioner som har presenterats i den här artikeln kommer till direkt användning i en samtidigt publicerad artikel Introduce missing title
red-000  (---). . Den artikeln kan därför ses som en direkt fortsättning på den här.

Referenser

pan-3569    Liberalism/ Political Liberalism.
i Stanford Encyclopedia of Philosophy, .

pan-3572    Skillnaden mellan kultur och civilisation.
i Hizb ut-Tahrirs webbplats, .

pan-3570    Allah.
i islamguiden.com, .

pan-3345    Angela Merkel endorses party's call for partial ban on burqa and niqab.
Philip Oltermann i TheGuardian, 2016-12-06.