Liberal åskådning

Frihet, öppenhet och solidaritet

Vad betyder det att försvara svenska värderingar?

'Svenska värderingar behöver försvaras' skrev Anna Kinberg Batra och Andreas Norlén i Svenska Dagbladet den 6 juni 2016. Utmaningarna mot dessa värderingar sades i första hand komma från 'fundamentalistiska och traditionalistiska krafter som vuxit sig starka i utanförskapsområden'. För att möta dessa utmaningar yrkade författarna på 'både livskraftig värderingsdebatt och konkret politik'. Deras artikel följdes av ett antal andra debattinlägg som försvarade eller kritiserade begreppet 'svenska värderingar'.

Om man följer Kinberg-Batras resonemang så borde försvaret för de svenska värderingarna huvudsakligen bestå i att få så stor uppslutning som möjligt kring dessa värderingar, som ett sätt att motverka de fundamentalistiska och traditionalistiska krafterna. Samtidigt skulle det ingå åtgärder från ordningsmakten i de fall där de nämnda krafterna överskrider det tillåtna.

En sådan uppslutning kring värderingarna borde då, förmodar jag, åstadkommas genom att få fler människor även i utanförskapsområdena att ansluta sig till dem, och även genom att stödja dem som redan har värderingarna, eller överväger dem, men som känner sig hotade av detta skäl. I den här artikeln ska jag diskutera om detta är en rimlig problembeskrivning och målsättning, och hur man isåfall bör gå tillväga för att uppnå det målet. I det sammanhanget ingår också frågan vilka aktörer det är som kan ha anledning att sätta upp och söka åstadkomma en sådan målsättning.

Värderingar är ett vagt begrepp och därför finns det delade meningar och en viss oklarhet om dem. Artikeln inleds därför med en grundläggande diskussion om värderingars karaktär och hur det går till när de förändras.

Utgångspunkter för denna artikel

Vilka grupper kan anses ha avvikande värderingar?

Frågor och argument i den gångna debatten

Debatten om 'svenska värderingar' sommaren 2016 omfattade ett rätt stort antal inlägg. Klippsamlingen på webbplatsen 'Argument och Fakta' innehåller en sida med sammanställning över artiklar i den debatten vilken omfattar ett 25-tal artiklar som publicerats i de större dagstidningarna under de tre sommarmånaderna. Dessa får utgöra utgångspunkten för den här artikeln i den meningen att jag ska använda ordet 'värderingar' på samma sätt som där, och fokusera på sådana konkreta exempel på 'svenska värderingar' som nämns eller åtminstone förutsätts i några av de artiklarna.

En del av de nämnda artiklarna hävdar det som en målsättning att invandrare ska ta till sig svenska värderingar och anger vilka värderingar man främst har i åtanke. Andra författare ifrågasätter den målsättningen av olika skäl. Huvudämnet för den här artikeln är att diskutera denna målsättning vad gäller relevans och görbarhet: är det något som behöver göras, hur ska man isåfall gå till väga, och vilka hinder kan det finnas? Jag går inte in på frågan om vad som är "rätt" värderingar, utan diskuterar helt enkelt värderingar som har nämnts i några av de tidigare artiklarna.

En av de grundläggande frågorna blir då vilka aktörer som man tänker sig ska aktiveras för att åstadkomma den önskade ökade acceptansen av de nämnda värderingarna, och vilka skäl de kan ha för att agera. Jag vill urskilja två slags drivkrafter, nämligen dels den ideologiska eller religiösa, dels den statsbärande. Ledarna för en ideell rörelse, till exempel för kvinnors rättigheter, vill naturligen engagera fler människor för den rörelsens synsätt, och då är det naturligt att de försöker identifiera nya målgrupper, det vill säga grupper av personer som de anser bör vinnas för rörelsens idéer. I ett sådant sammanhang kan de till exempel tänkas identifiera 'invandrare', eller vissa grupper av invandrare som en målgrupp som man som aktivist vill vinna för sin sak.

Den statsbärande drivkraften är istället när en person eller grupp anser att det finns värderingar som är grundläggande för vårt samhälle, och att det är viktigt för samhället som helhet att dessa värderingar omfattas av så många som möjligt inom befolkningen.

Bägge dessa drivkrafter kan urskiljas i den debatt som var under sommaren, men principiellt sett kan man hävda att staten och samhället enbart bör engagera sig när det gäller värderingar som kan anses som statsbärande. När värderingar hävdas på en speciell ideologisk grund så bör det vara en fråga för fristående organisationer att vinna nya grupper för sin sak. När till exempel Anna Kinberg-Batra argumenterar för att sprida svenska värderingar så kunde hon göra det i egenskap av partiledare och för att föra fram det egna partiets ideologi till en speciell väljargrupp, och hon kunde också göra det i egenskap av att i viss mening vara en företrädare för det officiella Sverige. Att anförandet framfördes på nationaldagen bör ha bidragit till att det senare perspektivet kom att dominera.

I den här artikeln kommer jag därför att i första hand behandla den ideologiska aspekten, och diskutera de överväganden som en ideell organisation kan behöva göra om den vill vinna en grupp av invandrare för sin sak. Frågan om statsbärande värderingar behandlas i ett avslutande avsnitt.

Urval av material från debatten

Några aspekter av den gångna debatten har varit särskilt viktiga för den här artikeln. En av mina huvudpunkter kommer att vara att dessa överväganden och de bakomliggande omständigheterna skiljer sig kraftigt mellan de olika saker som har benämnts som 'svenska värderingar' i debatten. Jag kommer därför att behandla dem var för sig, och därför måste artikeln utgå från en kort lista över föreslagna 'svenska värderingar'. Jag väljer då att i första hand använda den lista som finns i Anna Kinberg-Batras artikel i DN den 6 juni [pan-2524]. Skälet är dels att det är en konkret och användbar förteckning, och dels att den publicerades tidigt i debatten och att man alltså bör kunna förutsätta att senare inlägg relaterar till hennes. Valet av den artikeln innebär inte något ställningstagande till hennes synpunkter i övrigt i artikeln, utan jag använder bara dess lista över värderingar.

Koder som pan-2524 betecknar en tidningsartikel eller annat dokument. De är vanligen klickbara, och de definieras också i en referenslista i slutet av den här artikeln.

Flertalet av de andra artiklarna gör inte någon sådan konkret precisering av vad man menar med 'svenska värderingar'. Ett undantag är Ebba Busch-Thors artikel [pan-2804] men den publicerades först den 29 augusti så den har inte samma tyngd i sammanhanget. De värderingar som hon där nämner är också skäligen okontroversiella: trygghet och säkerhet, familjens betydelse, värdig äldreomsorg, och arbete.

En del av de synpunkter som framfördes i debatten är sådana som jag är helt överens med och som har anammats i den här artikeln. Jag vill särskilt nämna Marie Demkers artikel i GP den 13 juli [pan-2529] där hon definierar 'värderingar' som något som varje människa har var för sig, och som förändras över tiden. Det synsättet är grundläggande för den här artikeln.

Vidare vill jag nämna Mustafa Panshiris artikel "våga berätta om svenska normer" i Dagens samhälle den 25 augusti [pan-2939] där han beskriver sin egen verksamhet för att förklara och få förståelse för svenska värderingar i kontakt med nyanlända.

På en separat sida finns en förteckning över alla de noterade artiklarna tillsammans med mina kommentarer för var och en beträffande hur den är relaterad till den här artikeln. Jag väljer den ansatsen eftersom en hel del av det tidigare sagda återkommer på olika sätt i den här artikeln.

Det har också funnits en del udda inslag i debatten vilka torde ha bottnat i bristande inläsning av föregående artiklar. Dit hörde de inlägg som framförde att det inte finns några 'svenska värderingar' eftersom de värderingar som förekommer hos oss är sådana som gäller också på många andra håll. Detta gäller referenserna [pan-2513], [pan-2520], [pan-2525], [pan-2726], [pan-2530]. Gemensamt för dem är att de slår in öppna dörrar, eftersom det var mycket klart i de inledande debattinläggen att deras författare avsåg värderingar som gäller inte bara i Sverige utan även på många andra håll, men inte överallt. I den här artikeln använder jag termen i denna för mig självklara betydelse.

Förändringsprocessen vad gäller värderingarna

Ett annat återkommande påpekande har varit att våra värderingar förändras med tiden, eller mer exakt att vad som är de dominerande värderingarna i vårt samhälle förändras över tid. Detta är dock en sanning med modifikation: olika värderingar förändras i mycket olika takt. Men det leder ändå till en viktig konsekvens, nämligen att när man diskuterar det angelägna i att invandrare tar till sig svenska värderingar så måste det tolkas dynamiskt. Det finns en kontinuerlig process i samhället där värderingar ifrågasätts, prövas och ändras genom allmän debatt, och det viktiga är att även invandrare oberoende av bakgrund kan och vill engagera sig i den processen. I en del fall kan den förlöpa rätt snabbt, i andra fall kan det vara fråga om årtionden.

Detta synsätt är grundläggande för den här artikeln. Min grundinställning är att man ska fokusera på den nämnda processen och inte bara på att "överföra värderingar". Istället är det viktigt att komma dithän att även invandrare kan och vill engagera sig i det gemensamma meningsutbytet om värderingar i vårt samhälle. Samtidigt är det också viktigt att vara observant på de hinder som kan finnas för en sådan naturlig och dynamisk utveckling av värderingarna. Några sådana hinder diskuteras längre fram i artikeln.

Frågeställningen om värderingskonflikter gäller inte bara invandrare, utan det finns också grupper av inrikes födda som har annorlunda värderingar, ofta genom att man har behållit äldre synsätt i några viktiga frågor. Detta gäller till exempel för pingstkyrkan med flera kristna rörelser. Även för sådana grupper är det naturligt för en ideologiskt motiverad person eller rörelse att överväga vad man kan göra för att vinna även dessa grupper för sina egna idéer. Jag tror dock att olika målgrupper kräver olika angreppssätt, framförallt därför att hindren mot en naturlig utveckling av värderingarna skiljer sig mellan olika grupper. Den här artikeln behandlar därför enbart frågan om förändringar i invandrares värderingar och hinder mot en sådan utveckling.

I den nämnda målsättningen att invandrare kan och vill engagera sig i det gemensamma meningsutbytet om värderingar i samhället är det viktigt att den avser invandrare i allmänhet, och framförallt sådana invandrare som nu har dålig kontakt med det svenska samhället och med svensk opinionsbildning. (För dem som redan är väl integrerade är det rimligen inget problem). Ur den synpunkten spelar det ingen roll att ett stort antal invandrare har framträdande roller i det svenska kulturlivet, även om detta naturligtvis är glädjande i sig. Jag tänker istället på invandrare i olika åldrar som ser på sitt hemlands TV och inte ser på svensk TV, som inte läser svenska tidningar, och som inte heller får några kontakter med svenska värderingar eller svensk opinionsbildning via grannar eller arbete. Det är den sortens isolering som behöver brytas om man ska få en naturlig och integrerad utveckling av värderingarna i samhället.

För övrigt är det en olycklig formulering när man ibland säger att "invandrarna" ska förväntas acceptera svenska värderingar, eftersom det är orimligt att betrakta dem som en enhetlig grupp. Det är mer korrekt att sätta som mål att "invandrare", sedda som individer, ska vara engagerade i den process där värderingar utvecklas med tiden.

Slutligen en kommentar om själva ordet 'värderingar' vilket inte är en alldeles självklar term i sammanhanget. En del av det som har kallats värderingar i debatten skulle kanske hellre kallas normer, annat kanske borde kallas attityder eller synsätt. Jag kommer här att använda ordet värderingar eftersom det har varit helt dominerande i debatten. Frågan om denna användning av ordet stämmer överens med vad man vill kalla för 'värderingar' vetenskapligt sett eller allmänt sett får eventuellt behandlas i ett annat sammanhang.

Hur stort är problemet?

Anna Kinberg-Batras budskap var att 'Svenska värderingar behöver försvaras' och att de främst måste försvaras mot 'fundamentalistiska och traditionalistiska krafter som vuxit sig starka i utanförskapsområden'. Hur stort är då problemet? Om någon sitter för sig själv med främmande värderingar så gör det ju inte någon annan något.

Ett första intryck av problemets vidd kan man få genom att ta del av den rapportering av incidenter, och den debatt om dessa, som man kan få genom dagspressen och genom alternativa media. Den här uppsatsen publiceras på webbplatsen Argument och fakta, i denna ingår även en 'klippsamling' med länkar till tidningsartiklar, och där det finns sammanställningar över artiklar inom det här aktuella området.

Om man sedan vill ha en kvantitativ och mer konkret underbyggd bild av hur allvarligt problemet är så skulle man behöva uppgifter om hur stora och starka de nämnda krafterna är, och om hur många människor som drabbas av deras verksamhet. Det är inte lätt att få några sådana kvantitativa uppgifter, men det skulle kunna ske genom den av Annie Lööf föreslagna hederskommissionen [pan-2773], I avvaktan på något sådant initiativ realiseras får jag göra några reflexioner om hur man kunde gå till väga på ideell basis för att få fram sådana uppgifter. En utgångspunkt kunde då vara om man förutsätter att det rör sig om lokala problem i ett antal städer eller förorter, där varje problem alltså definieras av en doktrinär bas, till exempel en moské med fundamentalistisk inriktning vars företrädare trakasserar människor i närområdet med annat synsätt. Det vore rimligt att upprätta en katalog över sådana doktrinära baser på basis av rapporter om inträffade trakasserier. Som ett nästa steg skulle man samla in uppgifter om antalet personer i närområdet som basen betraktar som muslimer, vare sig de själva gör det eller inte, samt uppskattningar av hur synen på islam är fördelad inom denna population.

För att få några meningsfulla data behövde man då urskilja flera fall. Man har två självklara kategorier, nämligen klara fundamentalister och klara icke-fundamentalister, men därtill finns åtminstone en grupp till, nämligen ljumma troende som kan förmås till att utföra trakasserier om de uppmanas till det av fundamentalisterna, och om där inte finns några motsatta, återhållande krafter.

För att genomföra en sådan insamling av data borde det första steget vara att ett register för uppgifter av dessa slag, och att skapa en rudimentär organisation för inrapportering och för insamling av data av dessa slag.

Om värderingar och värderingsord

Värderingar i ett enkelt scenario

Vi ska börja med att försöka reda ut själva begreppet värderingar på ett sätt som anknyter till Marie Demkers artikel. Låt oss då använda ett scenario som kan utspelas på barnens nivå. Antag till exempel att några barn har fått möjlighet att dela på ett paket glass. Hur mycket ska var och en få? Man kan tänka sig flera olika fördelningsprinciper. Om man har en värdering som vi kan kalla 'rättvisa' så ska alla få lika mycket. Andra kanske tycker att pojkarna ska få dubbelt så mycket som flickorna, återigen andra tycker att först ska flickorna få ta så mycket de orkar äta, och sedan får pojkarna dela på resten. Sedan finns förstås möjligheten att man slåss om saken, eller att den som skriker högst eller gråter mest får glass därefter av en närvarande förälder.

Om sådana fördelningssituationer inträffar upprepade gånger i en grupp så är det en klar fördel att ha en fast fördelningsregel, till exempel att man ska dela lika, så att man slipper plågsamma diskussioner eller konflikter varje gång. Det kan räcka med att gruppen kommer överens om en sådan regel, om alla i gruppen sedan accepterar den fortsättningsvis.

Detta att få varje medlem i gruppen att acceptera dess regler fungerar kanske inte av sig självt, men det finns två sätt att se till att reglerna följs: med maktmedel, eller med hjälp av värderingar. I det första fallet har man en ledare eller en styrande organisation inom gruppen som är tillräckligt stark för att kunna genomdriva att regeln följs. I det senare fallet ser man till att alla gruppens medlemmar tar till sig regeln och tillämpar den närhelst det är aktuellt. Varje medlem i gruppen har då ett begrepp om vad regeln säger, och en övertygelse om att den ska gälla. En sådan övertygelse om en regel kallar jag här för en värdering, hos personen i fråga.

I praktiken kan man inte välja bara den ena eller den andra metoden utan man behöver bägge, för ingendera kan fungera utan den andra. Även i ett samhälle går det ju inte att övervaka allt och alla med en polismakt för att se till att gällande lagar ska följas, utan man måste också lita på att medborgarna i stor utsträckning är laglydiga av egen vilja. Den här artikeln ska dock handla om värderingar och hur de kan anses uppkomma och förändras, och inte gå vidare in på maktmedlen.

Varje värdering, vad gäller hur man ska fördela glass till exempel, är då ett slags riktningsgivare eller 'kompass' som gruppmedlemmen förväntas använda. Systemet med värderingar fungerar om de olika medlemmarna i gruppen har värderingar som liknar varandra tillräckligt mycket, och om de också agerar i enlighet med sina värderingar. Man kan inte, och behöver inte förutsätta att värderingarna är identiskt likadana, utan de kan skilja sig i många detaljer. Hur ska man göra om ett barn inte orkar äta upp sin bit en dag, ska hon då få motsvarande mer glass en senare dag? Om glassen kommer med tre olika smaker och ett barn inte tycker om till exempel chokladglass, ska han då kunna få mer av en annan sort? Och så vidare. Även om alla barnen anser att man i princip ska dela lika på glassen, så kan de ha värderingar som skiljer sig på sådana punkter.

Sådana detaljskillnader mellan värderingarna hos olika medlemmar i en grupp behöver inte vara något problem, utan gruppen kan fungera bra ändå, enklast genom att medlemmarna har en kompromissvilja och alltså en beredskap för att acceptera att någon annans värdering får gå före ens egen. Men sådana skillnader innebär ändå att det behövs en aktiv diskussion i gruppen, så att dess medlemmar känner till värderingsskillnaderna och respekterar dem, och så att dessa skillnader kan jämnas ut innan de blir för stora.

Det kan också uppstå större problem, till exempel om gruppen fragmenteras på ett sådant sätt att varje fraktion har sin egen uppsättning värderingar och dessa skiljer sig kraftigt mellan fraktionerna. Då kan man också förvänta att det uppstår motsättningar mellan de olika fraktionerna, vilket försvårar inte bara användningen av värderingarna, utan också diskussionen om dem. Fraktioner kan uppstå spontant, eller genom att det kommer nya medlemmar till gruppen utan att integreras.

Värderingsord

Resonemanget skulle kunna sluta här. Man kunde säga att värderingar är något som barnen har spontant, varje barn har sina egna värderingar, och ett ord som till exempel 'rättvisa' är bara en etikett som vi använder när flera personers värderingar i en fråga är tillräckligt lika varandra, så att det är naturligt att ge dem en gemensam benämning.

Men det finns mer än så att säga, för ord som 'rättvisa' är faktiskt inte bara namn på observerade värderingar, utan de är också nyckelbegrepp som vi kan samtala om, i samtal som i sig påverkar de enstaka värderingarna hos varje individ. Föräldrar och skola kan lära ut sådana nyckelbegrepp genom att införa ord för dem och förklara vad de betyder i vårt samhälle. Och så snart barn eller vuxna har tagit till sig sådana värderingsord så kommer de att användas i den fortlöpande diskussionen om värderingarna och om deras tillämpning. Ett barn som vill övertyga ett annat barn om sin syn på glassfördelningen i ett icke självklart fall kan ju lätt använda argumentet 'det är inte rättvist att göra som du säger'.

De värderingar som finns till exempel hos varje barn kan förändras över tiden, och de kan förändras på flera sätt. För det första när värderingar konfronteras med verkligheten: om det visar sig att tillämpning av en värdering leder till uppenbart orimliga resultat, så kan barnet lära sig av det och modifiera sin värdering. För det andra genom diskussion i gruppen: om två eller flera medlemmar i gruppen har värderingar som ger olika resultat i en konkret situation så bör det kunna leda till ett meningsutbyte, och till att en eller flera i gruppen anpassar sina värderingar till vad andra i gruppen tycker. Och för det tredje genom inflytande av föräldrar, skola och andra normgivare som introducerar värderingsord och resonerar med barnen om vad de betyder.

Dessa värderingsord (som 'rättvisa' i vårt exempel) är alltså viktiga som referenspunkter när värderingar diskuteras och omprövas i en grupp. Värderingsorden är benämningar på grupper av värderingar som liknar varandra, men de är också referenspunkter i diskussionen. Värderingarna hos de enstaka människorna påverkas av de diskussioner som förs i gruppen, och värderingsorden är viktiga som redskap och hållpunkter för de diskussionerna.

Värderingsord och värderingsuttryck i den allmänna debatten

Det ovanstående enkla scenariot där barn ska fördela glass är förstås avsett som en modell för värderingar av många andra slag. För att kunna säga något mer allmängiltigt måste man först ha en bild av vad slags värderingar som kan komma ifråga. Av de skäl som nämndes i inledningen vill jag utgå från de exempel på 'svenska värderingar' som gavs i Anna Kinberg-Batras artikel i DN. Flera av de värderingarna har karaktären av individuella rättigheter visavi staten och medmänniskorna, nämligen följande:

Allas rätt att ha sin frihet, att råda över sitt eget liv, och att forma det efter sina egna val. Detta betecknas som individualism och pekas ut som en värdering som är högt prioriterad i Sverige jämfört med många andra länder.

Rätten att ha en religion, men också att avstå.

Tryck- och yttrandefriheten. Rätten att yttra sig, men också skyldigheten att låta andra tala.

Rättigheten att kunna få lika behandling och att slippa diskriminering med hänsyn till ovidkommande faktorer som man inte kan påverka själv. Detta inkluderar principen om alla människors lika värde och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Den klassiska formuleringen "withour regard to race, creed, sex, or national origin" avser denna rättighet.

Varje sådan rättighet gentemot medmänniskorna är samtidigt (enligt principen om alla människors lika värde) en skyldighet att respektera andra människors rättigheter i samma avseende. Värderingen om alla människors lika värde är alltså både en rättighet att bli jämlikt behandlad, och en skyldighet att behandla andra jämlikt, till exempel.

Även om flera av de nämnda värderingarna avser rättigheter visavi staten och medmänniskorna, så finns det också några som har annan karaktär. En av värderingarna avser hur staten ska vara organiserad, nämligen att den ska vara en fungerande rättsstat med en regering och en riksdag som är baserad på folkviljan. Denna värdering är koncist formulerad i portalparagrafen i den svenska grundlagen: "All offentlig makt utgår från folket".

Till detta kommer en värdering om vilken karaktär som vi vill att samhället ska ha, en värdering som snarast kan betecknas som en attityd: ... ett starkt samhälle som håller ihop. Där trygghet och att vi bryr oss om varandra inte är ett hinder, utan en förutsättning, för den enskildes frihet. Tryggheten och friheten hör ihop. Detta kan kanske sammanfattas med värderingsorden gemenskap och omtanke.

Så långt Kinberg-Batra. I en artikel som bland annat refererade ett anförande av Håkan Löfven under Almedalsveckan citeras följande uttalande av honom: Tänk om alla vi som älskar det kunskapshungrande, hårt arbetande, jämlika Sverige frågade oss själva: Var är min plats i detta? Vad är min uppgift? Vad är min plikt. Här slog han alltså ett slag för en generell attityd som skiljer sig något från dem som Kinberg-Batra beskrev. Hon betonade individualismen, Löfven solidariteten. Det finns ingen absolut motsägelse mellan dessa, för rättigheten att forma sitt eget liv är naturligtvis helt förenlig med inställningen att man ska ställa upp för det gemensamma bästa, men man kan ändå spåra en viss skillnad i var tonvikten ligger.

Man kan dra slutsatsen att även om det som beskrivs som 'svenska värderingar' i princip bör vara gemensamt för alla riksdagspartier, så finns där ändå en del skillnader i konkreta avseenden. Vi må ha gemensamma värderingsord men inte helt sammanfallande värderingar runt dessa ord, för att anknyta till den inledande diskussionen om scenariot med glassfördelning. Därför är värderingarna också något som behöver diskuteras, och inte bara fastslås.

Perspektiv på de i debatten förekommande värderingarna

I det inledande scenariet var det lätt att se de processer varmed de individuella värderingarna kan förändras, och hur värderingsord som till exempel 'rättvisa' kan användas i den diskussion där värderingar tillämpas, ställs mot varandra, och utvecklas över tiden.

De värderingsord och värderingsuttryck som användes i debatten, enligt sammanställningen i det förra avsnittet, ligger på en mycket mer generell nivå. (Jag säger värderingsuttryck när man använder mer än ett ord för att beteckna en samling av värderingar). De som jag beskrev som 'attityder' är nog de som har mest likhet med scenariets värdering om rättvis fördelning: de anger konkret hur man bör bete sig vissa situationer. Det är ganska lätt att se hur sådana attityder kan diskuteras och förändras inom en grupp, på samma sätt som i scenariet.

Rättighetsvärderingarna har en annan karaktär: de stipulerar generella rättigheter, men på ett sådant sätt att de också innebär en skyldighet, antingen för varje människa, eller för staten och statsledningen. Men också här kan man se hur varje rättighet kan komma att omprövas när man ser dess konsekvenser i ett antal konkreta fall, och hur man kan diskutera om gränserna för varje rättighet. Sådana gränser behövs ibland, särskilt när alltför brett utövande av en rättighet skulle inkräkta på andra rättigheter.

Värderingarna beträffande hur staten ska vara organiserad är också uppenbarligen något som kan göras till föremål för diskussion och omprövning. Men den aktualiserar samtidigt att det finns värderingar och attityder som har stor betydelse, men vilka inte har nämnts i debatten. Dit hör framförallt värderingen man ska lyda de lagar som gäller och om man inte gillar en lag ska man arbeta för att ändra den, men man får inte bryta den på eget bevåg. Om inte den värderingen har brett stöd i ett samhälle så spelar det ingen roll vilka lagar som stiftas.

Detta är ett exempel på metavärderingar, alltså värderingar som säger något om hur man hanterar andra värderingar, och hur man hanterar lagar som är baserade på dessa andra värderingar. Andra exempel på metavärderingar finns när det gäller attityder mot personer som har brutit mot gällande lagar och allmänt omfattade värderingar. Hela den komplexa frågan om hur man ska behandla små och stora förbrytare får alltså karaktär av metavärderingar, men den hör samman med frågan om maktmedel snarare än med värderingar i sig.

Vidare kan man nämna elementära värderingar som inte har nämnts i debatten, antagligen eftersom de anses vara så självklara, till exempel:

Man ska tala sanning och stå vid sitt ord. och Avtal ska hållas.

Dock gör man det nog för lätt för sig om man helt bortser från sådana elementära värderingar i diskussionen. Till att börja med kan ju metavärderingar gälla hur man ska ställa sig när någon har brutit mot en elementär värdering. Dessutom kan det finnas en hel del frågor om avgränsningar. Både i vårt moderna samhälle och inom olika religioner finns frågor om i vilka situationer det ska anses tillåtligt att ljuga, till exempel.

Slutsatsen av den här genomgången blir alltså att man kan anse att det inledande scenariet utgör en bra modell för de värderingar som behövs i samhället och att det stämmer bra med de värderingar som har nämnts i debatten. Vi ser också att de typer av värderingar som har diskuterats behöver kompletteras med några andra typer, åtminstone metavärderingar och elementära värderingar.

Förändringar av de dominerande värderingarna i samhället

Under denna rubrik ska jag först helt kort diskutera hur värderingar kan komma att förändras, och därefter några tidigare fall av större förändringar av värderingarna i vårt samhälle. Med detta som utgångspunkt diskuteras möjligheterna till förändringar av värderingarna i några speciella avseenden som är aktuella i vår tid, och med särskild hänsyn till värderingar i en del grupper av invandrare.

Som jag tidigare betonat får man inte glömma att äldre värderingar dröjer sig kvar också hos en del andra grupper, såsom hos vissa kristna grupper och hos högerextrema sådana. Förutsättningarna för påverkan på dessa grupper torde dock vara annorlunda än vad gäller invandrare, och jag vill inte ta upp det ämnet i den här artikeln.

Hur värderingar förändras

Villkoren för förändringar i värderingarna varierar kraftigt. Tag t.ex. frågor om synen på lag och rätt, på laglydighet, eller principen att lagar fastställs av folket genom dess valda ombud och inte av någons Gud. I dessa frågor finns det en klar linje för vad som gäller och inte särskilt mycket marginal för kompromisser. Vi måste förvänta oss att invandrare accepterar det synsätt som gäller i Sverige, även om vi bör inse att det kan behövas tid för att förstå dessa principer om man inte redan har dem med sig, och också att det kan behövas tid innan en person känner det förtroende för samhället som är en förutsättning för att man ska lita på rättsstaten.

När det gäller de rättighetsvärderingar och metavärderingar som beskrevs ovan så kan situationen vara annorlunda. Förståelsen för dessa värderingar är mycket mer kopplad till erfarenheter av konkreta fall där de kan tillämpas, och därför till varje människas bakgrund och livssituation. Enligt min mening spelar därför både denna bakgrund i sig, och samtal med andra människor om deras erfarenheter och synsätt en viktig roll när en person eventuellt omprövar sina värderingar.

Ibland kan värderingarna i ett samhälle förändras enbart på grund av yttre omständigheter. Stark hungernöd kan till exempel tänkas leda till att nedärvda värderingar bryts ned. Men det vanliga i vårt samhälle är ändå att det finns några aktivister som är pådrivande för att åstadkomma en förändring. Dessa aktivister kan utgöras av en nybildad gräsrotsrörelse, men de kan också vara personer som verkar inom en organisation som finns där sedan tidigare.

Tidigare fall av större förändringar i värderingarna i vårt samhälle

För att diskutera möjligheterna till kommande förändringar i värderingarna är det naturligt att först studera några av de konkreta fall där aktivister tidigare har kunnat förändra vad som varit de då dominerande värderingarna i samhället i några viktiga frågor. Jag ska då börja med de värderingar som Anna Kinberg-Batra nämnde i sitt anförande. För flera av dem ligger acceptansen faktiskt ganska långt tillbaka i tiden:

Individualism, i motsats till klansamhällets syn att individen måste underordna sig under familjen och klanen: Detta torde vara en utveckling som har pågått gradvis under 1000 år. En klassisk skrift om svensk nationalkaraktär från 1840-talet, nämligen 'Om den svenska fattigdomens betydelse' av C.J.L. Almquist [pan-24] , uttrycker på ett intressant sätt ett synsätt som ansluter till Kinberg-Batras formuleringar.

Religionsfriheten: dessa tankegångar utvecklades gradvis särskilt under 1700-talet, och religionsfriheten var i allt väsentligt genomförd i mitten av 1800-talet.

Tryck- och yttrandefriheten. Vi högtidlighåller att Sverige tillsammans med Finland har haft tryckfrihet i 250 år. Nu var den visserligen inte helt fullständig till exempel vad gäller religiösa trosfrågor, utan även på den punkten fick man vänta åtminstone till mitten av 1800-talet. Ändå måste den generella principen betraktas som hävdvunnen.

En demokratisk stat baserad på folkviljan. Sverige har haft fullständiga riksdagar (alltså med deltagande även av bondeståndet) sedan 1400-talet. Maktbalansen mellan kungen och riksdagen har som känt varierat fram och tillbaka över tiden, men sedan början av 1800-talet har riksdagen gradvis stärkt sin ställning.

Sedan har man förstås haft olika syn på vilka som räknas till det 'folk' vars folkvilja är att räkna med. Vår nuvarande tolkning fastställdes först med införandet av den allmänna rösträtten år 1918. Vad gäller lagstiftningen förefaller det ändå som att även äldre tids lagar, såsom Magnus Erikssons allmänna landslag omkring 1350 liksom 1734 års lag hade stark och bred förankring och acceptans hos folket.

Några av dessa förändringar har skett genom att de drivits av massrörelser, framförallt naturligtvis genomförandet av den allmänna rösträtten, men i flertalet fall rörde det sig om en ideologisk utveckling i landets tongivande och ledande skikt. Dessa förlopp kan knappast ge någon vägledning för hur värderingar nu kan komma att förändras hos stora grupper av invandrare. Om man söker efter tidigare fall av förändringar hos breda lager i samhället är det därför bäst att fokusera på de senaste årtiondenas utveckling, och i första hand på frågorna om jämlikhet, acceptans av tidigare stigmatiserade grupper av människor, och frihet från diskriminering. Det är alltså frågor som kan sammanfattas under parollen 'alla människors lika värde'.

Detta gäller i varje fall bland de frågor som Anna Kinberg-Batra nämnde. Utöver dem kan man tänka på attitydförändringar i världspolitiken, såsom ändringar i synen på USA, och på Ryssland. Massrörelserna i samband med Vietnam-kriget och kritiken av USA i det sammanhanget är väl det tydligaste exemplet på en gräsrotsdriven förändring, även om den också förstärktes av ledande personer och inte minst av Olof Palme. Den ökande medvetenheten om miljöproblem av olika slag har drivits både av aktivister (forskare, experter av flera slag) och av gräsrotsrörelser såsom i Miljöpartiet, mest tydligt under dess tidigare år. Den hårdnande attityden mot Ryssland under de senaste åren kan däremot rimligen inte tillskrivas någon massrörelse, utan beror snarare på den rapportering som fortlöpande sker i media.

De valda uttrycksformerna för påverkan på attityder och värderingar har också förändrats över denna tid. För 40-50 år sedan dominerades media av dagstidningarna och av det lilla antalet nationella TV-kanaler, och dessa var förstås då av stor betydelse för att föra fram argument för nya värderingar. Men 1800-talets massrörelser såsom frikyrkorna och nykterhetsrörelsen hade inte någon jämförlig tillgång till media; de genomförde sina mobiliseringar genom direkta kontakter.

I dag har vi återigen ett förändrat medialandskap, och andra kanaler behöver nu tas i anspråk som komplettering till dem som tidigare har använts. Det gäller både när ett budskap ska presenteras med saklig argumentation, och när det snarare ska föras fram känslomässigt. Bägge är viktiga, varvid rörelsen till acceptans av homosexualitet och HBTQ kan tjäna som exempel. Utöver det trägna och väl underbyggda framförandet av sakliga argument har det också varit viktigt att dessa sätt att leva har normaliserats, det vill säga de har kommit att uppfattas som normala. I den utvecklingen har det säkert spelat in när kända personer, inte minst inom kulturlivet har "kommit ut" och inte längre döljer sin identitet i detta avseende.

Mot bakgrund av en sådan snabb karakteristik av tidigare förändringar av värderingarna i samhället kan vi nu återkomma till vår huvudfråga: om en rörelse med ideologi som drivkraft vill åstadkomma en förändring av värderingar och attityder hos grupper av invandrare i riktning mot dem som är dominerande i dagens svenska samhälle, vilken eller vilka ansatser ('approacher') kan då vara ändamålsenliga? Men tillsammans med den frågan är det också nödvändigt att ha klart för sig vilka områden det gäller, vilka befintliga värderingar som man vänder sig emot och vill förändra, och vilka grupper av invandrare som man då väljer till målgrupp.

I det följande ska jag därför ta upp några specifika områden där skillnader i värderingar kan göra sig gällande, och diskutera möjligheterna till förändring av, och påverkan på värderingarna inom vart och ett av dem. Den här frågeställningen är enorm i sin spännvidd och komplexitet, så det som följer nedan får ses som enbart några nedslag för att få ett första intryck av problematiken.

Värderingen att lagar stiftas av folket och inte genom en religiös auktoritet

Denna fråga behandlades kort här ovan. Det är en fråga där de allra flesta invandrare torde vara helt överens med den syn som gäller hos oss, alltså att det är den folkvalda riksdagen som har den suveräna lagstiftningsmakten. Däremot finns det extremistiska muslimska rörelser, såsom Hizb ut-Tahrir, som hävdar att den av Gud givna sharian är den enda legitima grunden för lagar.

Eftersom dessa rörelser torde vara obetydliga och deras budskap är extremt så bör den rimliga strategin inriktas på förebyggande åtgärder, såsom att se till att den allmänna skolan gör bästa möjliga jobb med att beskriva och motivera det svenska statsskicket. Noggrann kontroll eller eventuellt stängning av religiösa friskolor kan också motiveras av detta skäl. Slutligen borde man kunna överväga utvisning eller verksamhetsförbud för ledare och predikanter som för fram en extremistisk kombination av ickedemokratiska och religiösa budskap.

Värderingen att homosexualitet är naturlig och helt acceptabel

Åsikterna om homosexualitet skiljer sig idag mycket mellan olika delar av världen. I Egypten menar över 90 procent av befolkningen att homosexualitet är något oacceptabelt, enligt Pew research center. Generellt i Västeuropa är den siffran bara strax över 10 procent. Men även i Sverige och allmänt i Västeuropa är detta ett nytt synsätt som bara har kommit fram under de senaste 50 åren.

Bland de förment sakliga argument som brukar anföras för det äldre synsättet kan man urskilja åtminstone tre huvudlinjer: att homosexualitet "är onaturlig", att den "är skadlig", och att den "strider mot Guds bud". Skadligheten skulle då vara att den bryter sönder familjestrukturen eller att den förför ungdomen, till exempel. Till detta kan så läggas känslomässiga argument, av typen "det verkar obehagligt".

När värderingarna i den frågan har förändrats allmänt sett i Sverige så har dessa argument mest bekämpats genom öppenhet. Homosexuella personer har framträtt öppet och pratat om sitt liv och sin situation, och de har fått utrymme i media och på annat sätt. Till det har kommit vetenskapliga argument som har kunnat dementera synen på homosexualitet som "onaturlig". Det religiösa argumentet, slutligen, har haft jämförelsevis liten tyngd i Sverige sedan ledande företrädare för Svenska kyrkan tog ställning för att homosexualitet är helt acceptabel även ur deras synpunkt. Detta inträffade redan på 1960-talet.

Dessa meningsyttringar i den allmänna debatten har säkerligen kompletterats av att många människor har haft kontakt med homosexuella personer i sin släkt eller bekantskapskrets, och på sina arbetsplatser. Saken har avdramatiserats även på det sättet, och många har också fått en förståelse för de skador och det lidande som det tidigare, fördömande synsättet förde med sig.

Mycket av detta borde vara tillämpbart även i de invandrarmiljöer där det idag finns en utbredd negativ inställning till homosexuella. Frågan blir då om man kan förvänta sig en liknande utveckling hos dem som vi redan har haft i Sverige i allmänhet.

Det enklaste svaret är förstås "javisst, varför inte? De sakförhållanden och de argument som har fungerat i den svenska utvecklingen borde vara lika tillämpliga i grupper av nya svenskar". I det sammanhanget borde det egentligen inte spela någon roll om invandrargruppen i fråga är starkt avskild från majoritetssamhället eller om den är väl integrerad, för samma faktorer kan ju gälla även i en isolerad grupp.

Ändå finns det en faktor som troligen är återhållande, nämligen religionens och de religiösa ledarnas inverkan. Den kan spela in på flera sätt. Visserligen gäller det även i islam, liksom i andra religioner, att det kan finnas och även finns olika tolkningar av de grundläggande skrifterna, men Koranen innehåller ändå många fler och mycket tydligare förhållningsregler än vad det Nya testamentet gör i Bibeln, och utrymmet för tolkning är alltså mycket mindre.

Särskilt gäller att enligt de dominerande tolkningarna av Koranen så är homosexualitet helt förbjuden. Detta har förstås en direkt inverkan på de troende, och det kan också blockera en del av de mekanismer som har lett till ökat acceptans av homosexualitet i vår egen historia. Underhållningsaspekten genom parader och genom framträdanden av öppet homosexuella artister kan till exempel förhindras om religiösa fanatiker hindrar och hotar sådana aktiviteter.

En annan intressant fråga gäller möjligheterna till överföring av värderingar från majoritetssamhället. Man kan jämföra det engagemang som finns i Sverige för HBTQ-grupper i Ryssland, med det brist på engagemang som förefaller finnas för HBTQ-personer bland invandrare i vårt eget land. Det fanns ett konkret initiativ för inte så länge sedan när en grupp hos Sverigedemokraterna ville ordna en HBTQ-manifestation i ett invandrartätt förortsområde. Detta blev vederbörligen kritiserat och avfärdat med argumentet att arrangörerna egentligen ansågs ha andra, bakomliggande avsikter med det hela. Andra och mer "rumsrena" grupper har veterligen inte vågat sig på något liknande.

Slutsatsen av resonemanget blir därför att även om det finns många aspekter på denna fråga så kommer den avgörande faktorn ändå att vara hur de religiösa ledarna inom respektive invandrargrupp kommer att ställa sig, och även vilka religiösa ledare som kommer att finnas och vilka möjligheter de har för att göra sig gällande.

Värderingen om jämställdhet mellan kvinnor och män

Anna Kinberg-Batras artikel förde fram jämställdhetsfrågan som ett område där värderingarna skiljer sig, och där man borde önska sig att "svenska värderingar" kan få insteg. Citat: Jämställdheten hotas av fundamentalistiska och traditionalistiska krafter som fört med sig bland annat tvångsgifte, oskuldskontroller och kontroll av kvinnors klädsel. Här ses jämställdhet alltså inte som en isolerad fråga om arbetsfördelning i hushållsarbetet eller rättvisa vid tjänstetillsättningar, utan istället som en övergripande värdering som kan tillämpas i många frågor som gäller kvinnors situation.

Även här finns det stora skillnader mellan olika länder. En av de citerade artiklarna uppger att i Sverige svarar exempelvis 81 procent ja på frågan om det är viktigt för demokratin att män och kvinnor har samma rättigheter, enligt World values survey (WVS). Som jämförelse svarar bara 18 procent ja på samma fråga i Irak. Sverige ligger fyra i världen vad gäller jämställdhet, enligt Global gender gap report, medan Syrien ligger på plats 143.

Begreppet jämställdhet (mellan kvinnor och män) framstår därför som ett slags paraplybegrepp vilket inrymmer ett antal olika och mer specifika värderingsord och värderingsuttryck. Detta intryck förstärks när man tar del av vad som sägs om kvinnors villkor i tongivande muslimska doktriner så som de presenteras på sina respektive webbplatser. Det genom gående temat där är att män och kvinnor är jämlika inför Gud men att de är olika, och att de har tilldelats olika roller och uppgifter. När detta synsätt konkretiseras så blir det ofta till en katalog över föreställningar som kvinnorörelsen i västvärlden har bekämpat sedan decennier.

Det är till exempel intressant att ta del av Muslimska brödraskapets invändningar mot en föreslagen resolution (ej slutligen fastställd) från en FN-konferens om kvinnors rättigheter. Deras uttalande från 2013 [pan-3006] är så anmärkningsvärt att vi citerar de centrala punkterna in extenso, om än med förkortad version i flertalet av punkterna:

This declaration, if ratified, would lead to complete disintegration of society... A closer look at these articles reveals what decadence awaits our world,...

1. Granting girls full sexual freedom, as well as the freedom to decide their own gender and the gender of their partners, while raising the age of marriage.

2. Providing contraceptives for adolescent girls and training them to use those, ...

3. Granting equal rights to adulterous wives and illegitimate sons resulting from adulterous relationships.

4. Granting equal rights to homosexuals, and providing protection and respect for prostitutes.

5. Giving wives full rights to file legal complaints against husbands accusing them of rape or sexual harassment, ...

6. Equal inheritance (between men and women).

7. Replacing guardianship with partnership, and full sharing of roles within the family between men and women such as: spending, child care and home chores.

8. Full equality in marriage legislation such as: allowing Muslim women to marry non-Muslim men, and abolition of polygamy, dowry, men taking charge of family spending, etc.

9. Removing the authority of divorce from husbands and placing it in the hands of judges, and sharing all property after divorce.

10. Cancelling the need for a husband’s consent in matters like: travel, work, or use of contraception.

These are destructive tools meant to undermine the family as an important institution; they would subvert the entire society, and drag it to pre-Islamic ignorance.

Det är uppenbart att om man ska hävda jämställdhet mellan kvinnor och män i miljöer där Muslimska brödraskapet bedriver sin verksamhet (vilket i högsta grad är fallet i Sverige) så måste man arbeta aktivt med var och en av de frågor som nämnts ovan, och förmodligen med ett antal ytterligare frågor. Det räcker inte att föra fram det generella begreppet.

Värderingen att man inte ska hindras från att gifta sig med den man vill

Frågan om tvångsäktenskap är ytterligare en fråga där aktivism är påkallad, även om den inte nämndes i Muslimska brödraskapets skrivelse. Det råder mycket stor enighet i Sverige om att ett äktenskap ska vara en frivillig överenskommelse mellan kontrahenterna. Detta synsätt gällde kanske inte under förkristen tid när vi snarare hade ett klansamhälle, men kyrkan betonade vikten av frivillighet redan under medeltiden, och idag är det en självklarhet i vårt samhälle. Samtidigt läser vi numera ofta rapporter om tvångsgifte eller försök att framtvinga eller förhindra giftermål. Detta är självklart ett område där vi måste hävda de värderingar som gäller i Sverige, som en del av individualismen och varje människas rätt att råda över sitt eget liv.

Men för att komma till rätta med tvångsgifte som fenomen räcker det inte att utfärda ett förbud och att sprida information om detta förbud; det är också viktigt att tänka igenom vilka faktorer som kan bidra till att föräldrar, släkt och andra aktörer kan vilja genomföra ett sådant tvång. Man får då urskilja personliga och religiösa faktorer. Bland de personliga faktorerna finns till exempel att man föredrar att ens eget barn gifter sig med någon som har samma språk, så att kommande barnbarn växer upp med detta språk varigenom familjens äldre medlemmar lätt kan prata med dem. Man kan också motiveras av önskemålet att den unga familjen ska överta den egna gruppens religion och värderingar, och man kan ha oro för seder som man tror är allmänt förekommande utanför den egna gruppen. Risken för kommande skilsmässa om det egna barnet gifter sig med en infödd svensk nämns ibland som ett sådant skäl för oro.

Bland de religiösa faktorerna ingår förstås önskemålet att den nya familjen ska leva enligt släktens religion. Därtill kommer ett svårare problem som gäller både för rättrogen islam och även inom grenar av judendomen, nämligen religiösa regler som förbjuder äktenskap över religionsgränsen. Inom islam tillåts till exempel äktenskap mellan en muslimsk man och en kristen kvinna, men inte tvärtom, vilket också bekräftades i uttalandet från Muslimska brödraskapet som citerades ovan.

Motstånd eller tveksamhet inom en familj när en yngre medlem vill gifta sig utanför den egna etniska gruppen eller religionen är ingen nyhet, men det problemet har blivit mycket mer akut på senare år, vilket är omvittnat bland annat från fall där en muslimsk kvinnas icke-muslimske pojkvän har blivit grovt misshandlad eller till och med mördad, samtidigt som även kvinnan utsatts för hot eller våld. Detta är ett allvarligt problem, och det är svårt att se att det kan lösas på annat sätt än genom att bekämpa alla förekomster av sådana religiösa inställningar.

Sammanfattning och slutsatser

Den övergripande slutsatsen av denna genomgång är att förändringar i värderingarna hos olika grupper av invandrare i huvudsak ska ses som en naturlig process som bör förlöpa av egen kraft. Det är angeläget att den är integrerad med värderingsdebatten i samhället i stort, och att den inte blir en avskild delkultur. Idébaserade rörelser i samhället som helhet bör därför inte tveka att även engagera sig i den diskussion som sker bland invandrare, och invandrare bör välkomnas och lyssnas på i den allmänna debatten i samhället. Detta bör alldeles särskilt gälla för invandrare vars värderingar skiljer sig från dem som dominerar i samhället idag. Det är bara på det sättet som olika synsätt kan mötas.

Det största hindret för en sådan naturlig utveckling torde ligga i den ideologiska påverkan från konservativa religiösa krafter, och även i de fysiska hinder mot utvecklingen som de kan skapa.

Med detta avslutas genomgången av några områden för värderingar som har tagits upp till debatt främst i Anna Kinberg-Batras artikel.

Övriga frågeställningar

Under denna huvudrubrik följer några avsnitt av litet olika karaktär. De behandlar dels en ytterligare användning av det litet luddiga begreppet 'värderingar', dels också några speciella typer av värderingar och av ändringar i värderingarna.

Övergripande värderingar

I exemplet med jämställdhet och Muslimska brödraskapets yttrande kan man se hur det finns ett generellt värderingsord, 'jämställdhet', och ett stort antal mer konkreta aspekter som anses ingå under det generella begreppet. Detta liknar vad vi hade i det inledande exemplet med fördelning av glass. I det fallet fanns ett generellt värderingsord, 'rättvisa', som kan tillämpas på många slags situationer, och där det kan finnas rätt varierande synsätt på vad som är rättvist.

Vad är till exempel rättvist när några familjer på en kolchos ska dela på årets skörd av spannmål och potatis? Ska varje familj få en andel beroende på sin arbetsinsats, eller ska man följa principen "av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov"? Vad är mer rättvist?

Det exemplet visar tydligt hur ett värderingsord som "rättvisa" inte har någon absolut betydelse i sig, utan hur det istället är något som man fyller med en tolkning och ett innehåll. Vilken tolkning man gör avgörs i varje social grupp för sig, genom diskussion om allmänna principer och om konkreta fall.

Värderingsordet "jämställdhet" har väsentligen samma karaktär, eftersom det också kan tillämpas i många slags situationer, och eftersom olika människor och miljöer lägger olika innehåll i det, i varje fall såtillvida att man tolkar det mer eller mindre bokstavligt. Ytterligare ett övergripande värderingsbegrepp finns i uttrycket "alla människors lika värde" vilket ligger nära "jämställdhet", men det kan åberopas i ändå fler situationer.

Är det till exempel förenligt med principen om alla människors lika värde att man har olika köer i en passkontroll, där en av köerna ger mycket snabbare behandling men den är bara tillgänglig för den som har köpt en biljett i affärsklass? (Och är det för övrigt förenligt med principen om allas likhet inför lagen; gränskontroll måste ju anses vara en av nationalstatens mest grundläggande funktioner).

Ett intressant exempel på vad man kan lägga i uttrycket "alla människors lika värde" gavs av Jan Helin i DN 2016-09-29 där han skrev [pan-2936]: ... att ordna debatt mellan en part som i sin politiska retorik vill påstå att människor med en särskild religion eller etnicitet utgör ett hot mot nationen eller på grund av sitt ursprung är särskilt benägna att begå brott. Det är i grunden en uppfattning om att människor har olika värde. Hans synpunkt kan tolkas på flera sätt, speciellt som ordet "benägen att" kan tolkas antingen som att en viss person är benägen till något, eller som att det ur statistisk synpunkt finns en (möjligen kausal) koppling mellan till exempel etnicitet och förekomst av brott. Utan att gå vidare in i någon av dessa brännheta frågor kan man ändå konstatera att citatet gör ett omdöme om uttalanden som i princip kan beläggas eller avvisas ur empirisk synpunkt, och det säger att det är oförenligt med den övergripande värderingen att göra sådana uttalanden eller att ha en sådan uppfattning.

Ibland används uttrycket "tro på alla människors lika värde", och man kan notera att de olika instanserna av detta begrepp ibland används just som trossatser, alltså att man inte är öppen för att de kan relateras till empiriska fakta.

Rent allmänt sett vill jag mena att övergripande värderingsord såsom "rättvisa" och "jämlikhet" är tveeggade vapen och verktyg. Rätt använda kan de bidra till att fokusera en debatt, att tydliggöra synsätt, och att relatera värderingar av olika slag. Fel använda kan de bli till tillmälen och glåpord som den drabbade inte har någon rimlig möjlighet att försvara sig mot, just eftersom dessa värderingsord är så öppna för olika tolkningar.

Möjligheterna att anpassa svenska värderingar för att tillmötesgå en del invandrares värderingar

Som jag har betonat ovan så måste den grundläggande målsättningen vara att alla medborgare och invånare i landet ska vilja och kunna delta i ett fortlöpande meningsutbyte om vilka värderingar vi ska ha, särskilt vad gäller frågor som är grundläggande för samhället. Detta meningsutbyte kan aldrig bli helt symmetriskt, eftersom den befintliga kulturen i landet är en viktig utgångspunkt. Det betyder emellertid inte att det bara är invandrarna som alltid ska anpassa sina värderingar. Det måste också finnas utrymme för att värderingar som är etablerade hos oss ska kunna modifieras som ett resultat av meningsutbytet.

Med den distinktion som gjordes ovan mellan värderingar och värderingsord så får man ändå räkna med att värderingsorden ligger fast, och att det enbart är tolkningen av dem och gränserna för dem som kan justeras. Nya värderingsord kan förstås alltid tillkomma om det är en naturlig konsekvens av den förda värderingsdiskussionen, men det är knappast rimligt att införa för oss nya värderingsord enbart därför att de är kända och väl etablerade hos en grupp av invandrare.

Alldeles särskilt gäller det för religiöst färgade värderingsord. Det är knappast tänkbart att använda ett övergripande värderingsord som "synd" i en diskussion om värderingar i Sverige, och av samma skäl har vi ingen anledning att införa begrepp som "kosher" eller "hudud" i diskussionen hos oss. Samhällets gemensamma meningsutbyte om värderingar bör föras enbart med sekulära begrepp, eftersom det bara är de som kan förstås på jämförbart sätt av olika deltagare i diskussionen.

Vad skulle då kunna vara ett exempel på en förändring av våra värderingar genom dialog med en invandrargrupp? Ett sådant exempel skulle kunna komma upp i fråga om yttrandefriheten i dess utsträckta bemärkelse som inte bara gäller yttrande av text, utan också publicering av bilder. I de mycket kontroversiella incidenterna med teckningar eller figurer föreställande profeten Muhammed har man ju från de flesta håll i västerlandet hävdats att sådan publicering måste vara tillåten med hänvisning till yttrandefriheten.

Nu är ju yttrandefriheten liksom alla andra friheter omgärdad av vissa begränsningar, till exempel gällande förtal, eller anstiftan till uppror. Begränsningen avser inte någon censur, men väl en möjlighet att lagföra en person som publicerat icke acceptabelt material.

Antag nu att man skulle föreslå en ny regel som innebar att kränkande text eller bild som föreställer en religiös förgrundsfigur, såsom Buddha eller Muhammed, också skulle göras åtalbar. Man kan anta att detta åtminstone delvis skulle tillmötesgå det starka obehag som många muslimer känner inför sådan publicering, och som för övrigt också torde ha motsvarighet bland flera andra religioners bekännare. Skulle en sådan förändring av våra värderingar vara rimlig?

Det är uppenbart vilka invändningar som kan komma: yttrandefriheten är viktig och få inte naggas i kanten. Men å andra sidan finns där redan ett antal begränsningar, inklusive en del som förefaller mindre tungt vägande. I Spanien utfärdades häromåret fällande dom för publicering av obscena bilder föreställande medlemmar av det spanska kungahuset. Och framförallt kan man peka på den mycket stora och breda begränsning av yttrandefriheten som görs med hänvisning till copyright och så kallade "intellectual property rights".

Ett tydligt sådant exempel kom upp häromåret i Danmark när en konstnär blev stämd för att ha ställt ut en tavla i vilken det ingick en bild av en damväska som en liten del av hela motivet, och där det hävdades att denna bild av damväskan måste tolkas som föreställande en märkesväska med skyddad design från ett prestigefullt märke. Nå, om ett företag kan äga rätten till formen på en damväska, och därigenom förbjuda andra att visa upp en bild som liknar denna form - är det då orimligt att också ha ett förbud mot att publicera stötande bilder av några av världens största profeter?

Jag vill inte med detta ta definitiv ställning för ett sådant förbud, eftersom det också finns flera andra argument för och emot som man kan andra i sammanhanget. Men jag vill ändå föra fram det som ett exempel på hur man måste kunna diskutera justeringar av gränserna även av våra hävdvunna värderingar.

På vilka områden finns det skillnader i värderingarna som är samhällskritiska?

Hittills har vi bara behandlat det fall att en ideologiskt motiverad grupp vill vinna fler anhängare, och att den kan se nykomna invandrare som en naturlig målgrupp för denna sin verksamhet. I debatten sommaren 2016 kunde man också skymta en annan tänkbar drivkraft, nämligen om man ansåg att det ur landets synpunkt är angeläget att om möjligt hela befolkningen delar en viss uppsättning värderingar.

Några sådana punkter har redan nämnts, nämligen stödet för demokratin och för rättssamhället, och beredskapen att följa gällande lagar och respektera fattade beslut även om man själv anser att något annat borde gälla. För att någon ska acceptera dessa värderingar så krävs det framförallt att där finns ett förtroende för samhällets olika organ. Om det villkoret är uppfyllt så kan man nog förutsätta att det går av sig självt, om än med undantag för små grupper som principiellt tar avstånd från det demokratiska systemet.

Även de värderingar som har att göra med solidaritet i vid bemärkelse kan i viss mån betraktas som samhällskritiska. Hit hör sådant som att hjälpa till om hjälp behövs, att inte missbruka bidragssystem och andra förmåner, och att inte förstöra allmän eller privat egendom på allmän plats. Även här torde det framförallt vara en fråga om förtroende och om god boendemiljö. Finns det förtroende mellan människorna i ett område, och mellan invånarna och myndigheterna, så bör detta inte vara så svårt.

En del andra värderingar kanske inte ska ses som samhällskritiska. Principen om jämlikhet mellan kvinnor och män anses bland annat innebära att man och hustru har ett gemensamt ansvar för hushållsarbetet. Om någon grupp av människor skulle ha en annan åsikt, till exempel att detta principiellt alltid ska vara kvinnans uppgift, så är det en värdering som många andra skulle ta avstånd från, men det är knappast till någon större skada för samhället om en del av befolkningen har den inställningen.

En typ av värderingar som däremot måste betraktas som mycket skadliga för samhället är de huvudsakligen religiösa föreställningar som förbjuder eller begränsar giftermål utanför den egna religionen eller gruppen, och som diskuterades ovan. Sådana föreställningar är ju kraftigt bidragande när en religiös grupp etablerar sig som ett eget parallellsamhälle med egna lagar och regler, och med mycket liten kontakt med det omgivande samhället. Vi vet från andra delar av världen hur det kan finnas stater som består av flera parallellsamhällen, ofta på religiös grund, och det allmänna mönstret är att sådana stater inte fungerar särskilt bra. Speciellt gäller att den samhällsorganisationen knappast är förenlig med demokrati i vår bemärkelse. Åtgärder för att bekämpa religiösa föreställningar som förbjuder äktenskap utanför den egna religionen bör därför ses som viktiga inte enbart med hänsyn till individens frihet, utan också med hänsyn till den långsiktiga utvecklingen av hela samhället.

Till detta måste man slutligen också lägga frågan om gängstrukturer, alltså uppkomsten av gäng som lyckas ta kontrollen över ett område och skaffa sig särskilda förmåner både på dess invånares och på det omgivande samhällets bekostnad. Metoderna för att ta kontroll på detta sätt är välkända från tidningarnas reportage: våld, hot om våld, och förstörelse riktat mot både invånare, besökare, och företrädare för samhället i stort.

Detta är uppenbarligen ett akut problem i en del av städernas förortsområden. Rimligen måste det i första hand ses som ett problem för ordningsmakten och för sociala myndigheter. Problemet är inte olösligt utan det finns väl dokumenterade exempel både inom Sverige och från andra länder på hur man har kommit till rätta med det. Men detta är en fråga som gäller maktmedel, vilket vi inledningsvis konstaterade är en fråga som är komplementär till den om värderingar.

Inom ramen för den här artikelns ämne kan man ändå överväga om det finns några värderingar som ofta förekommer bland nykomna invandrare och som i sig underlättar framväxten av gängstrukturer. Det skulle isåfall vara om där finns en principiell vi-och-dom-attityd som gör att invånarna i ett område automatiskt ställer sig på gängens sida gentemot myndigheterna. Här kan etniska eller religiösa föreställningar spela in, till exempel när en imam predikar att muslimer inte ska ha vänskapsrelationer med icke-muslimer och inte ska se dem som sina vänner. I sådana sammanhang förekommer också föreställningar om att muslimer är moraliskt eller på annat sätt mer högtstående än icke-muslimer. Sådan religionism är nära besläktad med rasism och bör behandlas som sådan, om och när den förekommer. Och självklart ska den betraktas som ett samhällskritiskt problem.

Samtidigt ska man inte förledas att tro att sådan religionism är det enda eller ens det viktigaste skälet för uppkomsten av vi-och-dom-attityder, och man ska heller inte tro att sådana attityder enbart har sin grund hos invandrarna själva. Mycket annat spelar också in: samhällets agerande i olika frågor, faktiska omständigheter i levnadsvillkoren, och attityder från infödda och från invandrare som bott länge i Sverige - allt detta måste också anses ingå i bilden.

Sammanfattning

Den här artikeln har tagit sin utgångspunkt i den diskussion om 'svenska värderingar' som inträffade i media under sommaren 2016. Den har utgått från att med detta självklart avses sådana värderingar som finns både i Sverige och på andra håll, och i första hand i västvärlden.

Artikeln har först behandlat frågan om värderingars karaktär, baserat på en distinktion mellan värderingar och värderingsord, där 'rättvisa' och 'yttrandefrihet' är exempel på värderingsord. Med en värdering avses däremot den inställning som en viss person har i en viss fråga, till exempel frågan om yttrandefrihetens mening och dess gränser. Värderingar skiljer sig därför mellan människor och förändras över tiden, men samhället hålls samman av en fortlöpande diskussion om värderingar, och i den diskussionen är värderingsorden viktiga som referenspunkter för samtalet.

Därefter gick vi vidare till att behandla hur värderingar förändras, både principiellt sett och hur de faktiskt har förändrats i Sverige över både kortare och längre tidsperioder. Vi har betonat att förändring av värderingar är en dynamisk process som kräver meningsutbyte och respekt för motsatta uppfattningar, men att den också kräver insatser av aktivister som är pådrivande för att föra fram sitt synsätt. Mot den bakgrunden har vi behandlat några av de områden där de dominerande värderingarna i Sverige skiljer sig från vad som gäller i fundamentalistiska och traditionalistiska åskådningar, i första hand men inte enbart inom islam. För vart och ett av detta har vi diskuterat förutsättningarna för en ökad acceptans av samhällets gemensamma värderingar på bekostnad av de fundamentalistiska.

Referenser

pan-2524    Svenska värderingar behöver försvaras.
Anna Kinberg Batra, Andreas Norlén i SvD, 2016-06-06.

pan-2804    Hög tid för brett samtal om värderingar i hela samhället.
Ebba Busch Thor (KD), partiledare i DN, 2016-08-29.

pan-2529    Partiledarna bör akta sig för att leka med elden.
Marie Demker i GP, 2016-07-13.

pan-2539    Svenska värderingar ny M-taktik.
i SkD, 2016-06-15.

pan-2513    Vad menar ni med svenska värderingar?.
Gunnar Collste i svt, 2016-07-07.

pan-2520    Svårt att värdera odefinierade värderingar.
Hanne Kjöller i DN, 2016-07-14.

pan-2525    Orolig fråga om svenska värderingar.
Janerik Larsson i SvD, 2016-07-17.

pan-2726    Svenska värderingar finns inte.
Hédi Fried i DN, 2016-08-18.

pan-2530    Den nya nationalismen är så uppblåst och aggressiv.
Maria Schottenius i DN, 2016-07-15.

pan-2773    Sverige behöver en hederskartläggning.
Amanda Björkman i DN, 2016-08-25.

pan-3006    --* Statement Denouncing UN Women Declaration for Violating Sharia Principles.
i Muslim Brotherhood official website, 2013-03-14.

pan-2936    Jan Helin: Kritikerna har rätt om SVT och Nya Tider.
Jan Helin, programdirektör på SVT i DN, 2016-09-28.