Liberal åskådning

Frihet, öppenhet och solidaritet

Diskussionen om svenska värderingar
måste vara inkluderande

Det svenska samhället vilar på en stark värdegrund, men värderingarna utmanas från olika håll skrev Anna Kinberg Batra och Andreas Norlén i Svenska Dagbladet på nationaldagen den 6 juni. Det kan ses som inledningen till den fortgående debatten om "svenska värderingar". Några skribenter menar liksom Kinberg Batra att dessa är av grundläggande betydelse eftersom för att det ska finnas en gemenskap att fira på nationaldagen, behövs grundläggande spelregler som respekteras och har brett stöd. Andra ifrågasätter om frågan ens är värd att diskutera. Gärna en debatt om svenska värderingar. Bara någon kunde förklara vilka de är skrev Hanne Kjöller i DN den 14 juli.

Debatten har alltså ibland varit förvirrad, men två viktiga artiklar har förhoppningsvis bidragit till att den kan komma på rätt spår: Önsketänkande att svenska värderingar är universella av Patrik Lindenfors i DN den 13 juli, och Partiledarna bör akta sig för att leka med elden av Marie Demker i GP samma dag. Bägge betonar att begreppet måste avse värderingar som är allmänt omfattade i Sverige, men att man förstås inte föreställer sig att de förekommer enbart här. Bägge betonade också, med Marie Demkers ord, att värderingar är individuella och föränderliga, de formas i sociala relationer med andra människor.

Där kunde man kanske lägga till att människors värderingar också påverkas när de krockar med varandra eller med verkligheten. Om användning av en värdering leder till konsekvenser som strider mot en annan värdering hos samma person så kan han eller hon komma att ompröva endera värderingen. De 'sociala relationer' som Marie Demker nämner spelar alltså inte bara in genom att vi anpassar oss till varandras värderingar, utan också genom diskussion och konfrontation. Det är när värderingar bryts mot varann som de utvecklas och förstärks.

Därför är det olyckligt att diskussionen om värderingar handlar så mycket om att möta extremismen. Kinberg Batra skrev att svenska kärnvärden på olika sätt utmanas och att jämställdheten hotas av fundamentalistiska och traditionalistiska krafter som vuxit sig starka i utanförskapsområden. Detta är ett problem som inte får negligeras, men man möter det inte genom att försöka stadfästa några svenska värderingar och sätta upp som mål att alla ska anamma just dessa.

Det grundläggande problemet vad gäller det fysiska och kulturella utanförskapet är istället att dess medlemmar står utanför den öppna diskussionen om svenska värderingar, vare sig den sker i dagspress, på sociala media, eller (antar jag) i föreningslivet.

Tag till exempel värderingen att i ett äktenskap är det mannens huvuduppgift att stå för försörjningen, och kvinnans huvuduppgift att sköta hem och familj. Denna värdering var allmänt omfattad i Sverige för hundra år sedan, men om någon skulle framföra den idag så kunde hen förvänta ett allmänt ogillande. Samtidigt är detta den regel, eller värdering, som förs fram av traditionella religiösa grupper även idag. Den har starkast formellt stöd inom islam eftersom den sägs ingå i lärobyggnaden, men i praktiken hävdas den också inom en del kristna grupper.

Den här värderingen har i stort sett övergivits i Sverige över ett par årtionden, i varje fall i den officiella synen. Det har skett genom en omfattande debatt som nu i stort sett ligger bakom oss. Ingen vill ta tid till att diskutera en fråga som nyligen har blivit avklarad. Men därför blir det också så svårt att engagera utanförskapets medlemmar i någon diskussion om deras och våra värderingar. Svårigheten beror inte minst på att "vi" tar våra nuvarande värderingar som den slutgiltiga sanningen, och att vi så kategoriskt avvisar värderingar som gällde också i vårt samhälle för inte så länge sedan. Om sedan de konservativa grupperna sluter sig samman och undviker varje diskussion så kanske det delvis förklaras av att samhällets officiella linje är så kategorisk.

Det sagda innebär inte att jag själv, personligen, håller på att övergå till en traditionell syn på rollfördelningen i familjen. Ingalunda. Men på samma sätt som Voltaire (enligt uppgift) sade sig vara beredd att med sitt liv försvara att hans meningsmotståndare hade rätt att uttrycka sin åsikt, på samma sätt bör vi som ingår i det etablerade samhället bemöta annorlunda åsikter med full öppenhet och respekt. Detta är ett grundkrav på civiliserat beteende, och det är för övrigt också en nödvändighet om vi förväntar oss att de som finns i "utanförskapet" ska ta något intryck av våra värderingar.

Detta resonemang gäller inte bara värderingarna om rollfördelning i äktenskapet, utan också många andra frågor. Hur är det med kvinnornas klädsel, till exempel? Den lätta klädsel som en del kvinnor använder idag skulle ha framkallat indignerade protester för några årtionden sedan, men den som framförde sådana invändningar idag kunde gott räkna med att bli hudflängd. Om vi ska kunna få en diskussion om lämpligheten av den klädsel som muslimsk tradition föreskriver för kvinnor så måste vi också vara beredda att lyssna med öppet sinne på den kritik mot dagens klädmode som kan komma från denna traditions företrädare.

Listan på frågor kan göras ganska lång: synen på homosexualitet, synen på tonåringars sexuella debut och sexualvanor, och så vidare. I fråga efter fråga återkommer samma mönster, nämligen att en diskussion som vi hade i vårt samhälle för ett antal årtionden sedan skulle behöva aktiveras igen i dialogen med en del (inte alla) grupper av nya svenskar. Hur vore det till exempel att ta Kristina Ahlmark-Michaneks bok "Jungfrutro och dubbelmoral" som utgångpunkt för en diskussion mellan gamla och nya svenskar?

Jag har själv gjort några försök att få igång en diskussion av det här slaget, och sett att det inte är så lätt. Ändå är det viktigt att detta görs. Under lång tid har vi försummat att hålla diskussionen om våra svenska värderingar levande. Vi har tagit dem för givna skrev Kindberg Batra i den tidigare nämnda artikeln. Hon har rätt, men med tillägget att när vi får igång en sådan diskussion igen så är det viktigt att inte ta något för givet. Vi bör aldrig intala oss att någon värdering är universell, och vi bör inse att om det finns någon "åsiktskorridor" i Sverige så består den framförallt av oviljan att diskutera värderingar som vårt eget samhälle nyss har lagt bakom sig. Den åsiktskorridoren bör avvecklas snarast möjligt. Öppen och respektfull dialog mellan företrädare för olika värderingar är vad vi behöver idag.

Den fråga vi måste ställa till Kindberg Batra är därför: Vilka ska beredas utrymme att delta när "vi" ska ha diskussionen som håller "våra" svenska värderingar levande, är det tänkt? Om det ska vara en diskussion där vi som ingår i innanförskapet kommer överens om vad vi ska tala om för dem i utanförskapet, då kan vi avskriva projektet från början. Men om vi kan få en diskussion där alla svenskar vill delta och känner sig välkomna, då kan det bli riktigt bra.

Refererade artiklar

pan-2524    Svenska värderingar behöver försvaras.
Anna Kinberg Batra, Andreas Norlén i SvD, 2016-06-06.

pan-2520    Svårt att värdera odefinierade värderingar.
Hanne Kjöller i DN, 2016-07-14.

pan-2518    Önsketänkande att svenska värderingar är universella.
Patrik Lindenfors, docent vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet och ledamot i Humanisternas förbundsstyrelse i DN, 2016-07-13.

pan-2529    Partiledarna bör akta sig för att leka med elden.
Marie Demker i GP, 2016-07-13.

Erik Sandewall är professor i datalogi vid Linköpings universitet. Han är huvudredaktör för webbplatsen 'Argument och fakta' på www.argumentochfakta.se