Liberal Kommentar

Diskussionsinlägg på webbplatsen 'Argument och fakta'

Vad ingår, och vad bör ingå i skolans
demokrati- och värdegrundsarbete?

Skolans uppdrag vad gäller demokratin

Enligt skollagen har skolan ett dubbelt uppdrag vilket består i att förmedla och förankra både kunskaper och demokratiska värden. I en utvärderingsrapport från Skolinspektionen uttrycks det på följande sätt: Det handlar om att utbilda medvetna och kompetenta samhällsmedlemmar som enligt demokratins ideal kan hantera den kunskap och värdegrund som det svenska samhället vilar på. Målet med skolans demokrati- och värdegrundsarbete är att främja demokratin och motverka odemokratiska uttryck.

Denna starka betoning av demokratins betydelse är viktig. En naturlig del av ett sådant demokratiarbete måste rimligen vara att lära ut hur vårt demokratiska samhälle fungerar, både på nationell nivå och på regionala eller lokala nivåer. Ett annat självklart inslag, inte minst i dessa tider, måste vara att beskriva ickedemokratiska rörelser och ideologier som är aktiva i Sverige, och att göra tydligt varför dessa inte är acceptabla i det svenska samhället.

Tillsammans utgör detta en viktig och grannlaga pedagogisk uppgift, och det borde vara naturligt att behandla den som en helhet. Kunskap om ickedemokratiska rörelser måste självklart ses i ett sammanhang med kunskap om den svenska samhällsform som dessa rörelser ifrågasätter. Behandlingen av ickedemokratiska rörelser kan inte reduceras till ett usch-fy, utan om den ska vara trovärdig måste den innefatta en så långt möjligt objektiv beskrivning av dessas ideologi, tillsammans med ett rationellt motiverat avståndstagande.

Kombinationen av demokratiundervisning och värdegrundsarbete är viktig. Politisk demokrati utan en stabil värdegrund har många gånger visat sig vara en chimär. De två aspekterna förutsätter varandra, och gör det pedagogiska uppdraget ändå mer viktigt.

Skolinspektionens utvärdering av skolans arbete med demokrati och värdegrund

Det är därför med stort intresse man laddar ner och börjar läsa Skolinspektionens rapport av dess utvärdering av Skolornas arbete med demokrati och värdegrund som verket utförde år 2012. Det har gått några år sedan dess, men problemställningen har snarast blivit mer angelägen under tiden. Rapporten ger en bild av hur Skolinspektionen ser på detta område. Man måste också utgå från att dess synsätt överensstämmer med det som finns hos andra myndigheter i skolans värld.

Den som har sådana förväntningar på utvärderingsrapporten måste emellertid bereda sig på både förvåning och besvikelse. De moment i undervisningen som Skolinspektionen observerar och rapporterar har nämligen en rätt speciell karaktär. För det första finns där överhuvudtaget inget material som motsvarar vad man normalt menar med demokrati, det vill säga folkstyre. Demokratins grundvalar i form av grundlag, riksdagsordning och så vidare förekommer inte. Demokratins praktiska realisering i form av riksdagsval, partiväsen och regeringsbildning är likaledes helt frånvarande.

Det perspektiv som utredningen har valt att använda sammanfattas istället på följande sätt i början av rapporten: Granskningen har omfattat både skol- och klassrumsnivå. Den förstnämnda berör skolornas övergripande kommunikationsklimat inklusive rektorernas ansvar för att det finns helhetssyn och ett gemensamt förhållningssätt i arbetet med demokrati och värdegrund. Den andra avser samtalsklimatet i klassrummen och lärarnas ansvar för hur demokrati- och värdegrundsuppdraget integreras i undervisningen i enskilda ämnen.

Fortsättningen av rapporten utgör enbart en förlängning av detta synsätt. I en bilaga mot slutet av rapporten hittar man till exempel följande: Granskningen av lärare och lärares arbete med demokrati- och värdegrundsuppdraget kan göras på flera sätt. (Till exempel:) En granskning av lärares kontrovershantering och strategier för rättvisa och jämställdhet kan också ge en bild av förutsättningarna för elevernas utveckling av medborgarkompetens. Av särskilt intresse kan vara skolledning och lärares sätt att hantera politisk information utifrån: tillåter man till exempel politiska partier att komma till skolan?

Det finns både principiella och praktiska aspekter på om och i vad utsträckning de politiska partierna ska få presentera sig i skolmiljön, och det hade varit intressant att se en granskning av i vilken utsträckning detta sker. Därför känns det fel att reducera den frågan till att vara ett slags test på lärarnas förmåga till kontrovershantering.

Andra synsätt på demokratiuppdraget

Efter läsning av hela rapporten inställer sig frågan: är det verkligen detta, och bara detta, som ska läras ut när skolan behandlar frågorna om demokrati och värdegrund? Och kvalificerar det beskrivna till att vara en av skolans två likvärdiga huvuduppgifter?

Samtal om värdegrund och om alla människors lika värde är ett naturligt inslag i en svensk skola. Praktisk tillämpning av värdegrunden i form av klassrumsdiskussioner där alla respekterar varandras åsikter är säkerligen viktiga. Men det man då lär ut, teoretiskt och praktiskt, är inte demokrati i sig, men väl en samling attityder och förhållningssätt som är viktiga för att demokratin ska fungera. Det kan inte på något sätt ersätta de teoretiska och praktiska kunskaperna om demokratin i sig, och hur den fungerar i det svenska samhället.

Samtidigt som frågan om den för nationen gemensamma värdegrunden spelar en central roll i rapporten, är det slående att rapporten inte ger någon klar beskrivning av vad som ska ingå i denna. Som läsare kan man dra slutsatser om att vissa frågor kan förmodas ingå i värdegrunden, eftersom de får särskild uppmärksamhet i rapporten. Följande är ett exempel: Behovet av att utveckla ett normkritiskt synsätt, vilket handlar om att synliggöra normer, värden, traditioner och olika perspektiv, har på de granskade skolorna framför allt blivit märkbart i diskrepansen mellan lärarnas enkätsvar och det som har kunnat iakttas på de observerade lektionerna.

Vad gäller just det normkritiska synsättet finns dock en intressant problematik i samband med det här kursmaterialet. Det är gott och väl om undervisningen bidrar till ett kritiskt synsätt på alternativa normer som var för sig är accepterade inom det svenska samhället, men hur gör man med normer som måste anses som givna? Yttrandefrihet och religionsfrihet är lagstadgade självklarheter i det svenska samhället. Är då de också att betrakta som 'normer', och ska de vara föremål för det normkritiska synsättet? Eftersom undervisningen ska "främja demokratin och motverka odemokratiska uttryck" så har den ju som uppgift att etablera vissa normer.

Därmed inte sagt att denna problematik skulle vara olöslig. Det förefaller visst möjligt att både presentera olika synsätt på de nämna friheterna, och samtidigt vara tydlig med de preferenser och de normer som gäller i Sverige och som skolan har som uppgift att stödja. Vare sig de kallas för normer eller inte så kan de diskuteras rationellt. Men det är anmärkningsvärt att utvärderingsrapporten inte kommer i närheten av att behandla frågor som denna.

Demokrati och värdegrund i ett multikulturellt samhälle

Det är också anmärkningsvärt rapporten inte tycks göra någon skillnad mellan vad som menas med 'demokrati' och vad som menas med 'värdegrund'. Båda dessa beskrivs i termer av hur en individ - i första hand en elev, eller en lärare - beter sig i sin omedelbara sociala omgivning. På sidan 49 säger rapporten till exempel: Ytterst handlar allt detta om demokrati utifrån ett både individuellt och relationellt kommunikativt perspektiv, där varje enskild människas demokratiska samhällsansvar måste lyftas fram. Den enskilda individen behöver kunna göra sin röst hörd och kunna hantera kunskapsflödet i samhället såväl som den kunskap och värdegrund som samhället vilar på, för att vara aktiv och delaktig i samhällsutvecklingen.

Detta individcentrerade förhållningssätt är väl i linje med vad som är förhärskande i Sverige - vid internationella jämförelser ligger vårt land mycket långt åt det individualistiska hållet. Samtidigt vill jag hävda att en undervisning som ska utbilda medvetna och kompetenta samhällsmedlemmar ... enligt demokratins ideal måste också ägna någon uppmärksamhet åt hur olika grupperingar i samhället ser på varandra och behandlar varandra, och för den delen sig själva. Här ingår några mycket välkända frågor som till exempel hur man hanterar rasism, men det ingår också en norm som jag vill kalla assimilationsfrihet.

Assimilationsfrihet är tillämplig i ett multikulturellt samhälle som innehåller flera etniska grupperingar och religioner, och den innebär i korthet att ingen människa ska påtvingas en annan grupperings seder och synsätt, men varje människa ska också ha full frihet att ta till sig hela eller delar av en annan grupperings kultur. Det innebär alltså att föräldrar, släktingar, religiösa ledare osv. har inte rätt att hindra en vuxen medlem i gruppen från att helt eller delvis assimilera vanor som gäller i en annan grupp.

Detta betyder att assimilationsfriheten är central i ett öppet samhälle som vårt, och att den står i direkt motsats till klansamhällenas värderingar med deras betoning på familjens och släktens "heder" (som bättre borde kallas deras "anseende", ordet "heder" torde vara en felöversättning).

En annan frågeställning som också gäller relationen mellan grupperingar i ett multikulturellt samhälle avser förekomsten av föreställningar där en gruppering anser sig vara principiellt överlägsen en annan och anser sig ha särskilda rättigheter i kraft av detta. Sådana fenomen, som på engelska grupperas under beteckningen supremacism behandlas i en separat, mindre artikel som kan ses som ett appendix till den här.

Det här är bara några exempel på konkreta frågeställningar och normer som det borde vara naturligt att behandla i skolan när den ska utbilda medvetna och kompetenta samhällsmedlemmar. Visst är det viktigt att en lärare behandlar elever likvärdigt och rättvist, och att han eller hon därigenom utgör ett gott föredöme för hur eleverna själva ska förhålla sig som samhällsmedborgare. Detta är i linje både med rapportens synsätt och med allmänna principer i skolan. Men skolans "demokratiarbete" kan inte bestå bara av detta; skolan måste också meddela konkreta kunskaper om hur den svenska demokratin är organiserad, och om de viktigaste ideologiska tankegångarna som utgör grund för demokratin som politiskt system.

Förändrad verklighet sedan utredningens gjordes

Den refererade utredningen gjordes år 2012, och sedan dess har det tillkommit flera omständigheter av stor betydelse för utredningens område. Framförallt gäller det det snabbt växande problemet med hat på internet, både via sociala medier och på andra sätt. Denna utveckling är förstås helt oförenlig med det svenska samhällets värdegrund, och det finns en stor uppmärksamhet från samhällets sida på vilka åtgärder som kan och ska tas. I det sammanhanget kommer skolan att spela en viktig roll, men man måste anta att ledningen för åtgärderna inte kommer att ligga hos skolan utan hos sociala och rättsvårdande organ.

En annan förändring sedan 2012 är att ickedemokratiska rörelser har blivit mer framträdande och gjort sig mer hörda. Dessa är i huvudsak av tre slag. Det finns högerextrema rörelser såsom Svenska motståndsrörelsen vilkas förhistoria går tillbaka till den svenska nazismen under 1930-talet. Det finns olika besked om deras målsättning. Wikipedia skriver: Organisationen har, enligt säkerhetspolisen, som målsättning att etablera ett totalitärt styre genom revolution. Organisationen själv beskriver målen annorlunda: "Trots att Motståndsrörelsen strävar efter att skapa en stat med auktoritärt ledarskap är det även vårt mål att utveckla och säkra frihet och demokrati. Den nordiska nationalsocialistiska republiken kommer att vara en ledarstat, men den kommer även vara en folkdemokrati."

Bland motsvarande rörelser på den vänsterextrema sidan kan nämnas RKU, Revolutionär Kommunistisk Ungdom, vilket på sin webbsida presenterar sig på följande sätt: RKU är ett revolutionärt kommunistiskt ungdomsförbund som kämpar för att förändra samhället och skapa ett nytt mänskligare samhälle efter socialismens principer. I sitt principprogram skriver RKU: Vi revolutionärer är svurna fiender till den borgerliga statsapparaten. Trots det är vi inte likgiltiga inför de demokratiska fri- och rättigheter som den formellt garanterar sina medborgare. För arbetarklassen och oss kommunister är den borgerliga demokratin en bättre arena för politisk kamp än den öppna reaktionen.

Dessa citat illustrerar svårigheterna med att entydigt fastställa huruvida en organisation är förenlig med demokratin och med samhällets värdegrund. Det är långt ifrån självklart hur och huruvida skolan ska behandla ideologier som dessa. En möjlighet är att helt ignorera dem, och att fokusera på att lära ut vad som gäller i Sverige, vari det förstås ingår att lära ut hur vårt demokratiska system fungerar. En annan möjlighet är att ta upp några sådana rörelser till kritisk granskning, med tanken att detta både ska ge en bättre förståelse för vår demokratis karaktär, och en bättre motståndskraft mot totalitära tendenser som dessa.

Denna avvägning blir ännu viktigare, och ännu svårare, när det gäller antidemokratiska rörelser inom islam, såsom Hizb ut-Tahrir. Denna är en fundamentalistisk panislamisk rörelse med förgreningar över stora delar av världen som grundades 1953 i Jerusalem ... Rörelsen arbetar för en världsomspännande islamisk stat. ... (och) har som klart uttalat mål att avskaffa demokratin och i stället införa ett islamistiskt shariastyrt samhälle. (Wikipedia). Denna och andra liknande rörelser ger en utförlig motivering för sin samhällsmodell genom hänvisningar till Koranen och den muslimska traditionen. Samtidigt måste man förmoda att flertalet muslimer i Sverige tar avstånd från sådana odemokratiska former av islam. I skolans undervisningen blir det då en svår och grannlaga uppgift att markera avstånd från de antidemokratiska teserna utan att för den skull alienera elever som bekänner sig till moderata och sekulära former av islam.

Utredningens litteraturöversikt

Den sista delen av utredningsrapporten utgörs av en litteraturöversikt som omfattar drygt 20 sidor. I denna identifieras fem 'aspekter' som skolan har som uppgift att förmedla, varvid en av dem är kunskaper om samhälle och politik vilket preciseras som teoretisk kunskap om hur den svenska demokratin fungerar, exempelvis vad olika politiska partier står för, hur demokratiska val går till, hur regeringar bildas, vad parlamentet gör och hur staten styrs, men också kunskap om de nationella minoriteterna, europeisk politik och globala frågor. (Övriga 'aspekter' berör sådant som värderingar och förmågor).

Denna kunskapsaspekt har uppenbarligen inte utvärderats i den här granskade rapporten. Litteraturöversikten hänvisar till en tidigare utvärdering som borde ha kunnat göra detta, nämligen en granskning av hur demokratiuppdraget i svenska skolor fungerar inom ramen för undervisningen i samhällsvetenskap i gymnasieskolan. Det rapporterade resultatet var att eleverna rent allmänt får möjlighet att både omfatta och praktisera demokratins värdegrund inom ramen för undervisningen i samhällskunskap, exempelvis genom att utveckla sin förmåga att argumentera och ta ställning. Även när man skulle ha väntat sig något material om det konkreta kunskapsinhämtandet återfaller alltså resonemanget till frågor om samtalsklimatet i klassrummet.

Litteraturöversikten nämner också att det var Utbildningsdepartementet som år 1999 startade det så kallade värdegrundsprojektet. Rapporten i dess olika delar ger det bestämda intrycket att detta värdegrundsbegrepp har kommit att spela en oproportionerligt stor roll i det skolpolitiska tänkandet.

Frågan om elevernas kunskaper beträffande demokratins fundamenta behandlas i litteraturöversikten enbart genom referat av utfallet i två internationella undersökningar av elevernas kunskaper. I den senare av dessa studier, från 2009, som avsåg elevernas kunskaper om "politik, demokrati och samhällsfrågor" var resultatet att de svenska eleverna hamnade en bra bit över det internationella genomsnittet. Bland de fyra länder som rankade högst i testet återfanns två nordiska länder – Danmark och Finland – och i en andra grupp om åtta länder vars resultat inte skilde sig signifikant från varandra återfanns Sverige. Det totala antalet länder i studien var 39.

Även i denna del av rapporten slås man av hur liten vikt som läggs vid frågan om vilka kunskaper som eleverna tillägnar sig. Fokus ligger istället hela tiden på sådant som en generell önskan hos eleverna om att få påverka samhällsutvecklingen (direkt citat). Denna brist på intresse för frågan om kunskaper inom området upplever jag som förvånande och beklaglig.

Mot detta kan man möjligen säga att de internationella undersökningarna ändå tycks visa att läget är tillfredsställande vad gäller kunskaperna inom det aktuella området. Mot det kan svaras att det ändå är önskvärt att kunskaper om demokratins arbetssätt presenteras i direkt anknytning till demokratin som värdegrund, och att det då också borde vara naturligt att behandla dem tillsammans i den svenska utredningen.

Möjliga invändningar mot synpunkterna i den här artikeln

För de ovanstående kritiska synpunkterna kan man tänka sig bemötanden av flera slag. För det första är det möjligt att det finns andra utredningar, från Skolinspektionen eller från andra skolrelaterade myndigheter, som uttrycker ett annat och bredare synsätt. Det är inte något jag har undersökt; ovanstående synpunkter hänför sig enbart till Skolinspektionens utredningsrapport från 2012. Ytterligare information beträffande policydokument med annan inriktning mottages tacksamt och kommer att publiceras här.

Det kan dock noteras att utredningens tjugosidiga litteraturöversikt inte nämner någon annan utredning av detta slag än dem som har beskrivits ovan. Det kan också noteras att om man söker på "demokrati" på Skolinspektionens webbsida för egna publikationer så får man enbart en hänvisning till den här diskuterade rapporten, och inte till någon annan.

En annan möjlig invändning kan vara att frågan om elevernas kunskaper om det demokratiska samhällets organ och funktion är en naturlig del av undervisningen i samhällskunskap, att det utvärderas i den ordningen, och att det faller utanför den här behandlade rapporten. Det är ett svagt argument av två skäl. För det första är det ju inget som hindrar att ett kunskapsavsnitt som detta behandlas i två olika utvärderingar som har olika utgångspunkter. För det andra måste man väl se att inhämtande av kunskaper om demokratins funktion hänger nära samman med tillägnande av demokratins grundläggande ideologi och värderingar, och att det därför vore naturligt att utvärdera skolans arbete i dessa avseenden som en enhet och inte i skilda utredningar.

Ytterligare en möjlig invändning kan vara att det är upp till varje skola och varje lärare att lösa skollagens uppdrag på sitt eget sätt och med hänsyn till förhållandena i den aktuella skolan. Meningen med utredningen skulle isåfall mest vara att känna av nuläget och att ge återkoppling och råd till lärarna i fråga. Problemet är bara att en utredning som denna måste antas ha en normerande funktion, så att den påverkar skolornas och lärarnas syn på sitt uppdrag att främja demokratin och motverka odemokratiska uttryck. Ur den synpunkten skulle man ha önskat en utredning som på allvar behandlade undervisningen om demokratins ideologi, former och normer, och som inte var så begränsad till arbetsformer och förhållningssätt i skolmiljön.

Skolinspektionen kontra Skolverket och andra myndigheter

Även om Skolinspektionens utredningsrapport i sig inte innehåller någon explicit definition av den värdegrund som skolan ska förmedla, så nämner ändå den avslutande litteraturöversikten ett flertal beskrivningar av denna värdegrund, om än ofullständiga sådana. Där sägs till exempel: Med värdegrunden avsåg man de grundläggande demokratiska värderingar som enligt Skollagen och den då gällande läroplanen ska prägla skolans hela verksamhet – som respekten för människors lika värde och människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, jämställdheten mellan kvinnor och män, samt solidariteten med svaga och utsatta. Värderingarna beskrivs där alltså genom ett antal exempel, och det mönstret återkommer i andra försök till definition.

Den enda citerade definition som tycks ha avslutad karaktär är den som ingår i läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet vilken beskrivs på följande sätt i litteraturöversikten: Dessa värderingar radas sedan upp: det handlar bland annat om människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, och med referens till "den etik som förvaltas av en kristen tradition och västerländsk humanism" sägs det att detta ska ske "genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande". Tyvärr innehåller dock litteraturöversikten inte allt det "uppradade" utan enbart ett urval därav.

Det finns förstås olika åsikter om hur man ska definiera det svenska samhällets värdegrund, men en utredning som den aktuella borde ändå ha valt en definition av värdegrunden som utvärderingen kunde utgå ifrån. Även om man inte skulle få enighet runt den valda definitionen så skulle den ändå kunna vara bra nog, och den kunde möjliggöra mycket större konkretion i utredningens arbete och rapportering.

Så mycket om värdegrunden. Vad gäller synen på hela uppdraget - skolans demokrati- och värdegrundsarbete - är Skolinspektionen av naturliga skäl uppmärksam på hur Skolverket ser på detta. I litteraturöversikten sägs: ... Skolverket ser på skolans demokratiuppdrag – det uttalade syftet är att utveckla vad man kallar demokratisk kompetens hos de unga. Detta innebär i korthet förmågan "att kunna reflektera kring, känslomässigt bearbeta, förhålla sig till och agera utifrån de grundläggande demokratiska värdena (värdegrunden)" (Strategi för Skolverkets arbete med de demokratiska värdena 2001: 3).

I litteraturöversikten framkommer också vissa reservationer beträffande hur detta uppdrag kan och ska genomföras. Där står till exempel följande: Det första Värdegrundsprojektet (1999–2000) visade tidigt på svårigheterna med att slå fast exakt vad det innebar att skolorna skulle "arbeta med värdegrunden". Skolans uppdrag i detta avseende kunde te sig oprecist och möjligtvis något motsägelsefullt. Elever skulle tillgodogöra sig en värdegrund (demokratiska förhållningssätt) genom samtal och kritiskt ifrågasättande; men samtidigt finns det ju vissa värden som inte ska ifrågasättas (som alla människors lika värde, jämställdhet och respekt för individens integritet). Här fanns ett spänningsfält. ... Skolverket såg därför behovet av följa upp hur skolor i praktiken arbetade med värdegrunden, då kunskapsuppdraget och värdegrundsuppdraget tenderade att uppfattades som åtskilda (jfr Skolverket 2011).

I linje med dessa observationer sägs också: Vad exakt värdegrunden "är" blir då en tolkningsfråga (jfr Skolvardagens komplexitet 2001: 98–101). De demokratiska värderingarna i Skollagen, till exempel, är "oförytterliga", alltså kan inte förhandlas bort, å ena sidan. Å andra sidan sägs de (enbart) gälla i en viss kulturkrets. Handlar det då om stabila värden, eller kulturberoende och föränderliga värden, givet kontexten? Det finns en risk att lärare blir konfunderade av sådana motsägelser, vilket skulle kunna försvåra skolans demokratiuppdrag (jfr Ständigt. Alltid! 1999: 10).

Ändå värre är förstås om eleverna blir konfunderade av samma skäl.

Dessa citat från litteraturöversikten är helt i linje med de kritiska synpunkterna på huvuddelen av Skolinspektionens rapport som har uttryckts i den här artikeln. Därför är det möjligt att den här kritiken kanske inte borde riktas mot Skolinspektionen i sig utan mot den förvaltningsmässiga miljö i vilken Skolinspektionen har att arbeta.

Samtidigt kan man ju undra vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra den uppföljning som Skolverket alltså såg behov av år 2011, och som skulle avse hur man kan integrera kunskapsuppdraget och värdegrundsuppdraget. Om Skolinspektionens utvärdering var tänkt att utgöra en sådan uppföljning, eller en del därav, så måste man tyvärr konstatera att den inte alls tycks ha bidragit till att uppnå det målet.

Slutsats och förslag

Efter denna granskning blir min tentativa slutsats att det finns ett starkt behov av en ny utredning, en som fokuserar på skolans undervisning om demokratin i det svenska samhället som helhet, och som integrerar frågan om konkreta kunskaper med frågan om om samhällets gemensamma värderingar och förhållningssätt. (Slutsatsen är tentativ i den bemärkelsen att om en sådan utredning redan har gjorts så faller kanske frågan).

I en sådan utredning kommer det att vara viktigt att ha en referensgrupp med annan kompetensprofil än den som gällt för den nu aktuella utredningen. I denna har referensgruppen nästan helt bestått av pedagogisk expertis. Expertis inom de aktuella kunskapsområdena inom statskunskap, sociologi med mera borde vara en nödvändighet i referensgruppen för en kommande utredning.

Referenser

Skolinspektionens rapport finns tillgänglig på följande webbsida:
Skolornas arbete med demokrati och värdegrund