Värdeliberalismens syn på nationalism

Vi använder ordet 'nationalism' för att beteckna ett synsätt på nationer och stater. Det finns olika slags nationalism, till exempel etnisk nationalism och civisk nationalism. Detta överensstämmer med språkbruket i den seriösa litteraturen på området. I dagligt tal används ordet nationalism däremot ofta för chauvinism och nationell supremacism, alltså för ett synsätt där den egna nationen anses stå över de andra. För oss är det bara en sorts nationalism, och en sort som vi förstås avvisar.

Med civisk nationalism ('civic nationalism' på engelska) menar man ett synsätt där nationen definieras av sitt statsskick, till exempel av sin konstitution. USA och Frankrike brukar nämnas som exempel på länder där den civiska nationalismen överväger. Nationen USA karakteriseras då av sin konstitution och Frankrike av sitt republikanska styrelseskick. Var och en som tar ställning för detta ska betraktas som en fullvärdig medlem av nationen.

Vi använder ordet värdenationalism för att beteckna en utvidgning av sådan civisk nationalism, där nationen definieras inte bara av statsskicket utan också av de samhällsgrundande värderingarna. Var och en som tar ställning för statsskicket och som också deltar i landets värdegemenskap ska anses som fullvärdig medlem av nationen. (Se sidan under tabben 'värdegemenskap' för förklaringen av detta ord). Detta innebär att vi betraktar 'nationen' som bara ungefär lika med 'medborgarna' eller 'befolkningen': de personer som inte alls delar de grundläggande principerna för statsskicket, eller de samhällsgrundande värderingarna, må vara medborgare, men de ingår inte i nationen. Det gäller till exempel fascister, som anser att landet bör ledas av en 'stark man', och det gäller islamister som anser att sharía bör vara landets lag. Men var och en får själv ta ställning till om han eller hon vill anse sig ingå i nationen eller inte.

Historiskt perspektiv

När vi talar om värdenationalism vill vi också gärna lägga till ett historiskt perspektiv. Inom etnisk nationalism är det vanligt att man ser nationen som en förbindelselänk med tidigare generationer, det vill säga med ens egna förfäder. Vi delar inte det synsättet utan ser istället nationen som en länk med de personer som levt i landet under tidigare sekler, oberoende av om vi är förknippade med härkomst eller inte. Vi har en relation till dem genom en gemensam historia och genom att statsskick och värderingar har förändrats gradvis och på ett kontinuerligt sätt. I och med detta synsätt blir det också självklart att nyanlända medborgare ska kunna se tidigare generationer i landet som sina 'föregångare' om än inte 'förfäder'.