Paraliberalt perspektiv

på aktuella argument och fakta

Jämförelse mellan olika förhållningssätt till moral
med hänsyn till deras effekter på samhället

Medborgarnas personliga moral är av stor betydelse inte bara för dem själva, utan också för samhället som helhet. Det räcker inte med lagar och polismakt för att upprätthålla god ordning och god gemenskap, för ytterst är även ordningsmakten beroende av att alla har en god personlig moral. Om polismakten och domarna ofta är korrumperade och om det är vanligt att medborgare vittnar falskt, då inträder kaos.

I våra diskussioner om mångfaldsliberalism är frågorna om moralens karaktär och funktion särskilt viktiga, eftersom vårt intresse gäller hur samhället bäst ska bemöta etnisk och religiös mångfald. Grupperna i mångfalden kan ofta ha skilda uppfattningar i moralfrågor, och det behövs då ett genomtänkt förhållningssätt till dessa skillnader från statens och det gemensamma samhällets sida.

Frågan om moralens roll i samhällsbygget får stor uppmärksamhet både i västerländskt och i muslimskt tänkande. Ett exempel på det senare är ett arbete av den israelisk-amerikanske forskaren Wael Hallaq med titeln "The Impossible State. Islam, Politics, and Modernity's Moral Predicament". I två tidigare artiklar på den här webbplatsen har jag diskuterat denna bok och kritiserat Wallaqs syn på den västerländska staten, vilken enligt honom helt saknar moral.

I den här artikeln väljer jag en mer principiell utgångspunkt och börjar med en diskussion om vad som kan få människor att agera enligt en morallära, varvid både individens egna kriterier och påverkan från omgivningen har betydelse. Jag identifierar några olika kriterier för moralen och diskuterar hur de påverkar den moraliska diskursens karaktär i samhället (referenser). Därifrån går jag vidare till att diskutera vilka moraliska kriterier och vad slags moralisk diskurs som tycks överväga i västerländsk och i islamisk kultur, och vad skillnader i detta avseende kan få för konsekvenser.

Moralens kriterier

Med moralens kriterier menar jag de föreställningar och tänkesätt som styr människors beteende ur moralisk synpunkt, och som ger dem förmåga att välja att agera moraliskt och inte bara rent egoistiskt. I ett försök att renodla frågeställningen ska jag urskilja två alternativa kriterier som jag beskriver som regeltolkande respektive resultattolkande. I det första fallet styrs individen av en uppsättning beteenderegler som anger vad man ska göra eller inte ska göra i olika situationer. I det andra fallet, det resultattolkande förhållningssättet, styrs individen av en uppfattning om konsekvenserna av alternativa handlingar och en bedömning av vad som är det mest goda utfallet.

I praktiken finns det säkerligen ofta en blandning av dessa två förhållningssätt, så att en och samma individ använder ibland det ena, ibland det andra. Det finns också fler möjligheter, till exempel ett spontant förhållningssätt där man reagerar som man känner, utan några särskilda överväganden. De två först nämnda alternativen har trots detta en särskild tydlighet som gör att det är meningsfullt att granska dem först.

I den här frågan är det också naturligt att använda en distinktion mellan den personliga och den sociala moralen vilka bägge behöver diskuteras. Den personliga moralen är den som utövas av ens samvete och ens integritet, och av ens hederskänsla i den ursprungliga betydelsen av ordet heder. Den sociala moralen avser istället den moraluppfattning som en grupp ofta förväntar av sina medlemmar, och som ibland också tar sig uttryck i ett moraliserande.

Det finns uppenbarligen en ömsesidig påverkan mellan personlig och social moral. Gruppens moraluppfattning kan därför, om man så vill, ses som ännu ett kriterium för individens moraliska agerande, utöver de ovan nämnda. Å andra sidan kan man istället hävda att gruppens moraluppfattning ytterst är ett resultat av medlemmarnas uppfattning, vilken i sin tur kunde återföras på regeltolkande eller konsekvenstolkande bedömningar.

En viktig invändning mot Hallaqs synsätt är att han enbart tycks erkänna det regeltolkande förhållningssättet som en giltig moraluppfattning, och att han avfärdar det resultattolkande synsättet som godtyckligt. Vi ska återkomma till denna fråga senare i artikeln.

Tillämpningen av kriterierna

Tillämpningen av de två kriterierna -- den regeltolkande och den resultattolkande -- kan ske på flera sätt. Den regeltolkande varianten kan vara baserad på en skrift som innehåller ett antal konkreta regler, och där personen i fråga får försöka hitta den eller de regler som kan tillämpas i den situation hen står inför. I det resultattolkande förhållningssättet kan personen i stället tänka igenom de konsekvenser som en handling kan leda till, genom kedjor av orsak och verkan i ett eller flera led, för att sedan bedöma vilken av några alternativa åtgärder som ger det bästa resultatet enligt den personens värderingar.

I praktiken måste dock dessa förhållningssätt kompletteras med andra metoder. En sådan är att man använder en katalog av "kända fall", alltså situationer för vilka man redan har gjort en regeltolkning respektive en resultattolkning. I fallet med resultattolkning kan man också räkna dit sådana kända fall som är baserade på egen erfarenhet, nämligen om en motsvarande situation har inträffat tidigare och man vet vad resultatet då blev. Då kan man om man så vill använda det utfallet för att inte behöva tänka igenom möjliga orsak-verkan-kedjor i varje situation för sig.

Med det regeltolkande kriteriet kan metoden med "kända fall" användas så att man har tillgång till berättelser om vad vissa föredömliga personer har gjort i olika situationer, varvid man strävar efter att agera på samma sätt som dessa gjorde. Inom kristendomen kan helgonberättelser användas på detta sätt, och även inom islam är detta ett välkänt förhållningssätt.

Tillsammans med metoden med "kända fall" är också jämförelse och analogibildning en välkänd metod. Man söker då något känt fall (eller någon regel) som tillräckligt mycket liknar den situation man för ögonblicket står inför, och så överför man det moraliska utslaget i detta kända fall till den aktuella situationen.

Såväl det regeltolkande som det resulttolkande kriteriet förutsätter alltså att den moraliske aktören samlar sina moraliska föreställningar i form av en moraluppfattning vilken jag har betecknat som hens moral belief state i en tidigare artikel. I denna moraluppfattning ingår både eventuella moralregler och värderingar om vad som är bra eller dåliga resultat av handlingar, liksom även den repertoar av "kända fall" som en person har byggt upp. Även en social grupp kan sägas ha en sådan moraluppfattning, med dess olika delar. Denna utgör då en syntes av gruppmedlemmarnas personliga moraluppfattningar, men möjlighet till ömsesidig påverkan mellan individens och gruppens uppfattning.

Jämsides med moraluppfattningen måste bäraren av moralen använda sin verklighetsuppfattning för att kunna avgöra när en viss regel är tillämplig, för att kunna bedöma handlingars görbarhet och konsekvenser, och för att kunna tillämpa analogi med kända fall. Jag vill hävda att verklighetsuppfattning och moraluppfattning bör hållas åtskilda så långt det är möjligt.

Statisk eller dynamisk moraluppfattning

Valet mellan regeltolkande eller resultattolkande moralkriterier har stor betydelse för om och hur en moraluppfattning kan förändras över tiden. Skillnaden inträder framförallt i situationer med kognitiv dissonans där åtgärder har företagits enligt en given moraluppfattning, men där det faktiska utfallet måste betecknas som dåligt enligt samma uppfattning. Detta kan inträffa både för en enskild person och dennes moraluppfattning, och för en hel social grupp. Om denna dissonans kan ses som en engångsföreteelse är det naturligt att avfärda den, men om liknande dissonans återkommer flera gånger kan det aktualisera en omprövning av vissa delar av moraluppfattningen.

Som ett konkret exempel kan nämnas den förändrade synen på homosexualitet i stora delar av västvärlden. Denna personliga egenskap har tidigare bedömts som förkastlig men är numera mer allmänt accepterad. Mycket förenklat kan man säga att när observerade effekter av den tidigare värderingen stod i konflikt med andra, och mer övergripande värderingar, då kunde synen på homosexualitet förändras. I det sammanhanget bör dock noteras att även förändringar i verklighetsuppfattningen spelade in, nämligen insikten att homosexualitet är naturligt förekommande både hos människan och hos andra arter.

En sådan hantering av dissonansen genom moralförändring är möjlig och naturlig inom ramen för ett resultattolkande moralkriterium. Under ett regeltolkande moralkriterium förekommer framförallt tre metoder, nämligen resignation, omtolkning och undantag. Resignation innebär att man säger sig att det finns en mening med det som sker, men att man själv inte har förmåga att förstå det. Inte minst hos muslimska skribenter återkommer ofta formuleringen 'Allah vet bäst' som avslutning på en beskrivning av ett scenario med moralisk dissonans. Även inom kristendomen är sådan resignation ofta förekommande.

Om dissonansen har uppfattats i förväg, alltså redan innan handlingarna har utförts, blir det möjligt att använda metoden med undantag. Det förutsätter att den grundläggande urkund som ens regeltolkande moral vilar på innehåller formuleringar som tillåter undantag från föreskrivna beteenderegler om man kan förutse att resultatet blir orimligt. Denna metod har dock sina begränsningar. Den räcker bara för att hantera dissonanser från fall till fall, den bidrar inte till någon systematisk förändring av moraluppfattningen, och den reser frågan om vem som är kompetent att godkänna att undantag görs.

Den tredje möjligheten inom en regeltolkande moral är att revidera tolkningen av den givna urkunden. Detta förekommer inte minst i minoritetsgrupper, till exempel judar och muslimer i en västerländsk miljö, där gruppens moraluppfattning konfronteras med den som gäller i det omgivande samhället. Om gruppens medlemmar kommer att ifrågasätta delar av den egna moralen och ser omgivningens synsätt som mer rimligt så har gruppens moraliska ledare möjligheten att hävda att den egna urkunden har blivit missförstådd, och att en korrekt läsning av denna leder till ett synsätt som mer liknar omgivningens. Problemet med denna metod är att om den används på ett återkommande sätt så eroderas trovärdigheten hos gruppens egen urkund, eller hos de skriftlärda som har som uppgift att tolka urkunden för gruppens medlemmar.

Drivkrafter för att agera moraliskt

Såväl regeltolkande som resultattolkande moraluppfattningar kan ge svar på frågan vilka handlingar som en person bör eller inte bör välja i en viss situation, men de kan inte i sig åstadkomma att personen i fråga verkligen gör som hen bör. Vad finns det för drivkrafter som får en person att handla moraliskt i stället för att välja den handling som är bekvämast, eller som medför störst fördelar för hen själv?

Ett tänkbart svar kan vara att i en social grupp finns det både en gemensam moral och ett socialt tryck att följa den moralens bud, samt slutligen att en väl fungerande grupp etablerar en moral som leder till det gemensamma bästa. Detta kan stämma till en viss grad, men det räcker inte som förklaring till hur moraliskt beteende (eller avsaknad av detta) faktiskt fungerar i praktiken. Det måste istället kompletteras med följande möjligheter vilka ofta kan noteras.

Oron eller skräcken för bestraffning av gudarna är en sådan möjlighet. Under tidigare epoker tänkte man sig på flera håll att hela det egna folket skulle straffas av guden eller gudarna om det inte följde dess/deras lag och uppfyllde dess/deras vilja. Exempel på detta finns bland annat i tidig israelisk historia som den beskrivs i Gamla Testamentet, och hos aztekerna i nuvarande Mexiko. Bestraffningen förutsattes då ske i denna världen, men under mer nyliga tidsperioder har bestraffningen istället förlagts till en utomjordisk tillvaro efter döden. Därigenom har det blivit svårare att visa på att bestraffningen inträffar, men det är då också svårare att motbevisa den.

En helt annan drivkraft för personlig moral föreligger när en person känner att uppfyllande av moralens krav är en viktig del av hens identitet. Ett sådant förhållningssätt kan uttryckas med formuleringar som "jag skulle inte kunna se mig själv i ögonen om jag gjorde på det sättet", eller (hitta något annat här).

Om vi alltså ser socialt avståndstagande, gudomlig bestraffning och personlig integritet som tre alternativa drivkrafter så finns det också en flora av varianter, mellanformer och alternativ till dessa. Här ingår till exempel risken att ens närmaste familjemedlemmar tar avstånd från en, liksom omsorg om ens eget och den egna klanens goda rykte (det som ofta kommit att betecknas som "heder"), samt även omsorg om det egna eftermälet ("domen över död man").

Effekter på den moraliska diskursen i samhället

Med 'den moraliska diskursen' menar jag de samtal och andra meningsutbyten där moraliska värderingar utgör en väsentlig del. Där ingår förstås diskussioner om vad som är rätt eller fel enligt deltagarnas moraliska uppfattning, men där ingår också samtal om kända händelser där moraliska bedömningar uttalas och diskuteras. Sådana moraliska diskurser är ju allmänt förekommande, både i det dagliga livet och i allmänna media.