Informationsteknologi och media

sedda ur ett paraliberalt perspektiv

En ansats för diskussion om ideologier och
värderingar via Internet

Jag har ett förslag som i första hand är riktat till personer som vill delta i samhällsdebatten och som gärna gör det genom skrivna debattinlägg. Idag kan det ske på flera sätt som alla har sina nackdelar: det är svårt att få plats för debattbidrag i den reguljära pressen, kommentarer i deras debattfält får inget genomslag och är snart glömda, och de artiklar som man kan lägga ut på en egen webbplats eller blogg har svårt att få spridning. Att lägga ut debattartiklar på Facebook eller andra sociala media är inte något seriöst alternativ.

Allt detta är ledsamt för skribenten som gärna vill få sina inlägg lästa och diskuterade, men det är också till nackdel för debatten som helhet, eftersom många synpunkter och synsätt inte kommer fram. Jag har ett förslag som kan bidra till att undvika eller minska dessa problem, och som också har en del andra fördelar. Dess grundläggande idé är att arbeta med debatter som startar med en inledande artikel och ett bemötande av denna, vilka sedan följs av ett antal inlägg, och där alla dessa publiceras fritt på Internet, så att de inte ligger bakom en betalvägg där man måste ha en prenumeration för att komma in. Sådana betalväggar är ju ett stort hinder för diskussion om det som framförs.

Den inledande artikeln och bemötandet ska vara genomtänkta så att där finns något att diskutera. De kan gärna vara publicerade på en personlig webbplats eller motsvarande, vilket gör att det är skribenten själv och inte någon redaktör som beslutar om den ska tas in. Men för att systemet inte ska översvämmas av bidrag ställs ett viktigt villkor, nämligen att artikel och bemötande får inte komma från samma webbplats, eller från webbplatser som är nära förbundna.

Man eftersträvar alltså situationer där en artikel på en webbplats har fått en skribent på en annan webbplats att skriva ett genomtänkt bemötande av artikeln. När detta inträffar har man ett ämne för debatt vilket kan vara av intresse för flera läsare, och där en del kan vilja göra inlägg som för debatten vidare, och som då kan vara betydligt kortare än den inledande artikeln och bemötandet.

Men det är viktigt att dessa inlägg ska ha bestående värde på ett sätt som vanliga kommentarsfält inte har. En första åtgärd är att redaktören för diskussionen har möjlighet att dela in dem i två grupper, nämligen seriösa inlägg (som för diskussionen vidare) och sociala inlägg av typ "tack för att du säger detta". Nästa åtgärd är att varje seriöst inlägg tilldelas en beteckning, till exempel genom en löpande numrering. Beteckningen ska vara förknippad med en webbadress (dvs. in IP-adress), så att man lätt kan länka till ett sådant inlägg, både från andra inlägg i samma diskussion, och från andra diskussioner.

Avsikten med dessa åtgärder är att göra värdefulla inlägg synliga och ge dem en bestående synlighet. När man läser kommentarfälten i de dagstidningar som har sådana kan man notera att där kommer det då och då riktigt intressanta synpunkter, men eftersom dessa fält är så svagt strukturerade kommer de inte till sin rätt. Det finns alltså en potential för bra kommentarer och inlägg som skulle kunna tas till vara bättre med det föreslagna systemet.

Sedan återstår en central fråga: hur når man läsare och skribenter för detta slags diskussioner? Detta kräver en central tjänst som registrerar diskussionsämnen, och som eventuellt också får ge utrymme för inläggen. Det första steget i en diskussion blir alltså att den som skrivit och publicerat ett bemötande av någon annans artikel registrerar webbadresserna för både artikeln och bemötandet i den centrala tjänsten. Den sätter då upp denna kombination som ett ämne på sin webbplats, och samtidigt sänds ett meddelande till artikelförfattaren om att diskussionen har inrättats. Man kan anta att denne gärna vill göra ett inlägg som svar på bemötandet.

Det är lätt att se några ytterligare egenskaper som kommer att behövas i en sådan tjänst, till exempel att den bör hantera en lista av läsare och att varje sådan bör kunna markera sig som "följare" av vissa skribenter, dvs. få meddelanden om diskussioner där den följde har bidragit med artikel, bemötande eller inlägg.

Möjliga problem och lämpliga åtgärder

Det finns flera saker som man behöver tänka på för att den här modellen ska kunna fungera. Man bör börja med ett pilotprojekt av begränsad omfattning, särskilt genom att begränsa till diskussion inom ett lagom stort område. Man behöver någon eller några redaktörer som håller ordning på den centrala tjänsten, till exempel genom att ta bort bidrag som är uppenbart olämpliga, och genom att upprätthålla skillnaden mellan seriösa och sociala inlägg. För att redaktörens syssla inte ska bli för betungande bör det krävas en registrering för att kunna lämna bidrag (även inlägg). Detta kan hålla nere förekomsten av icke-seriösa bidrag, till exempel sådana som bara tuggar om kända fördomar eller förenklingar.

Samtidigt är det viktigt att få igång aktiv diskussion så snart ett ämne kommer upp, dvs. när någon har skrivit ett bemötande av någon annans artikel. Det är naturligt att inbjuda den som skrivit artikeln att ge ett svar på bemötandet. Men för att denne ska vilja komma med ett svar krävs det att hela tjänsten är känd och respekterad, och då ingår det också att alla bidrag måste hålla en god ton där man respekterar sin motpart fullt ut. Det blir en viktig uppgift för redaktören att se till detta, och alldeles särskilt när tjänsten är ny eftersom det som då skrivs och tas in kommer att bli stilbildande.

Slutligen finns förstås den viktiga uppgiften att sprida kännedom och intresse för detta upplägg. Det naturliga första steget är då att försöka engagera personer som idag egenpublicerar sig på personliga webbplatser, bloggar, eller webbplatser i civilsamhället dvs. i ideella sammanslutningar av olika slag. Dessa blir de naturliga första bidragsgivarna i de förutsedda och förväntade diskussionerna.