Granskningar av Argument och Fakta

i samband med ideologier och religioner

Granskning av tankesmedjan Oikos'
uttalanden och artiklar

Tankesmedjan Oikos inrättades tidigare under 2020 med uppdrag att "främja svensk konservatism". Dess initiativtagare, Mattias Karlsson, får i en intervju i SvD [pan-16072]: frågan om vad som är hans vision för Sverige tio år framåt. Hans svar fokuserar på "identiteten":

Metapolitiken, som han själv har kallat det. Det vill säga försöken att förändra människors normer och värderingar för att på så sätt förskjuta vad som är politiskt möjligt att genomföra. Han säger: "Jag arbetar för att uppvärdera den västerländska civilisationen och identiteten".

Frågorna om normer och värderingar är centrala för värdeliberalismen. Mattias Karlssons avsiktsformulering gör det intressant att studera Oikos inriktning i jämförelse med värdeliberalismen, och även i jämförelse med konservatismen i allmänhet. Detta är ämnet för den här artikeln.

Inriktningen av Oikos' webbplats och artiklar

På Oikos' webbplats framförs att gruppen "tror på en starkare nationell sammanhållning, samhörighet och identitet" och ser som sin uppgift att

både presentera och påminna om den mångfacetterade konservativa idétraditionen och att utgöra en kraft för dynamiskt nytänkande inom den konservativa rörelsen.

Flertalet av de artiklar som ligger uppe på Oikos' webbplats för närvarande, vid slutet av september 2020, har kommit upp under denna månad. Endast ett fåtal av artiklarna har datum tidigare under 2020. Vid en genomgång av artiklarna framstår de som samlade under följande teman:

Reaktion mot oikofobi, genom att kritisera det man uppfattar som yttringar därav och genom att föra fram en positiv bild av svensk historia och kultur.

Avståndstagande från "den globalistiska, postnationella världsordningen" och dess företrädare.

Framhävande av nationen som något som svarar mot människors behov av en mångsidig gemenskap.

Avståndstagande från rationalism och idealism, och betoning av praktiska och historiska erfarenheter.

Fäljande är några citat från artiklarna som ger exempel på dessa teman.

Bemötande av oikofobi

[pan-16073]: [I dagens Sverige saknar Mattias Karlsson] framför allt kunskap, respekt och kärlek. Vi har en nationell identitet som har försvagats väldigt mycket det senaste halva århundradet [genom] att man i allt högre grad ifrågasätter, skrattar åt och förlöjligar eller direkt attackerar olika delar av vår historia och vårt kulturarv,

Alternativ verklighetsbild utan oikofobi

[pan-16080]: I en serie essäer för Oikos skildrar Dan Korn den numera så ofta omdebatterade historien om Sveriges roll när det gäller rasism, kolonisation och slaveri. Det blir en historieskrivning ur konservativ synpunkt, som inte väjer för det skamliga i vår historia, men som också -- till skillnad från så mycket tendensiös historieskrivning nu -- också berättar de ljusa sidorna.

Avståndstagande från "den globalistiska, postnationella världsordningen" och dess företrädare

[pan-16060]: Herder intresserade sig för det som gör olika kulturer distinkta ifrån varandra. Delvis därför att han betraktade människan som ett flockdjur, där stammen utgör det ramverk som individen behöver för att uppnå sin potential i en aristotelisk mening. Han bröt därmed med franska filosofer såsom Racine och Corneille, som deklarerade sn samhörighet med alla och envar baserat på en föreställd gemensam identitetsuppfattning.

[pan-16075]: En konservativ tankesmedja skulle på sitt sätt kunna bana vägen för ett svenskt/västerländskt samhälle som förstår att hantera globaliseringen utan utopism. Förmå opinionen att återknyta till de kloka traditioner och erfarenheter som skapade Sveriges unika trygghet, välstånd och fred.

[pan-16076]: Den pågående coronapandemin har blixtbelyst hur den globalistiska, postnationella världsordningen är en koloss på lerfötter, eftersom den inte bygger på en äkta känd gemenskap och solidaritet.

Framhävande av nationen som forum för mänsklig gemenskap

[pan-16060]: Kultur binder oss till dem som gått före oss, till våra nära och kära och till kommande generationer. Betydelsen av de små skillnaderna är att dessa fragment inte bara är fragment.

[pan-16074]: Det är viktigt att trycka på republikanska kärnämnen. Patriotism och lag och ordning är betydligt mer tilltalande för mig än den vänsterradikala identitetspolitik som Demokraterna har anammat.

[pan-16077]: I kristider definieras nationen, menar Karlsson, som spår ökade konflikter kring medborgarskap och rättigheter/skyldigheter. Han ser redan tecken på att kultur- och identitetsfrågorna är på väg att åter dominera politiken. Inte minst i sommarens Black Lives Matter-protester.

[pan-16060]: Dagens anti-nationalister glömmer lätt att de lever i en värld som skapats av nationalism och att nationalismen i slutänden givit oss mer än den tagit.

Avståndstagande från rationalism och idealism

Istället betonas vikten av att lita sig på praktiska och historiska erfarenheter.

[pan-16079]: Om kunskap inte bara är sådant som står i böcker, utan också är saker som vi dels fått med oss från födelsen, dels är saker som vi kan ta till oss genom att vi följer de normer, värderingar och traditioner som redan prövats ut av våra förfäder, ja då besitter också den som aldrig studerat en stor kunskap.

[pan-16061]: Konservativa slår också vakt om mänskliga rättigheter och demokrati, men ägnar mer tid åt att försöka förstå hur vi bevarar dem. Om man som alltför många liberaler gör utgår från att vi automatiskt hyser tillit till varandra, handlar ärligt, känner förpliktelser till det allmänna och är villiga att dela med oss, är det lätt hänt att vi skapar ett naivt samhälle som inte klarar att bevara tilliten.

[pan-16078]: Människor har behov som går djupare än individuell autonomi och materiell standard. Det är en läxa som konservatismen sedan länge har förstått, men som nyliberalismen aldrig tycks lära,

Oikos' relation till konservatism i allmänhet

I en tidigare artikel [red-210] har jag jämfört (värde-)liberalism och konservatism, baserat på en beskrivning av den senare i Stanford Encyclopedia of Philosophy. Enligt denna karakteriseras konservatismen allmänt på följande sätt:

Conservatives criticise [liberalism and socialism] for making a utopian exaggeration of the power of theoretical reason, and of human perfectibility. Conservative prescriptions are based on what they regard as experience rather than reason; for them, the ideal and the practical are inseparable.

Den urskiljer därefter några olika varianter av konservatism som ideologi, framförallt de följande.

Pragmatic conservatism: a standpoint that is sceptical of abstract reasoning in politics, and that appeals instead to living tradition, allowing for the possibility of limited political reform.

Rational conservatism, that is not sceptical of reason, and that regards a community with a hierarchy of authority as most conducive to human well-being.

Neo-conservatism, the right-wing radicalism [of] Margaret Thatcher or [some] contemporary American conservatives.

Därtill kommer sådan konservatism som är en attityd snarare än en ideologi, nämligen att man vill undvika att ändra på befintliga strukturer. Till den pragmatiska konservatismen bör man väl även räkna avståndstagande från visioner om stora förändringar.

Enligt denna beskrivning får Oikos' hittillsvarande artiklar ses som exempel på pragmatisk konservatism eller på konservativ attityd, ibland kanske kombinerat i samma artikel. Både betoningen av nationen och avståndstagandet från "den globalistiska, postnationella världsordningen" passar bra in i detta mönster. De två andra grenarna av konservativ ideologi finns inte representerade.

Hur kommer Oikos gå vidare?

Som tidigare nämndes är en av Oikos målsättningar att "presentera och påminna om den mångfacetterade konservativa idétraditionen". Man kan fundera på vad som kan tänkas komma i det avseendet. De andra två konservativa inriktningarna som Stanford-encyklopedin nämner är knappast gångbara, alltså rationell (auktoritär) konservatism eller Thatcheriansk neokonservatism. Återstår alltså att fortsätta med temat pragmatisk konservatism med dess betoning på nationalism och antiglobalism. Andra exempel på "levande tradition" inom politiken kan vara svåra att hitta.

Asle Tojes artikel [pan-16080] är då intressant som en artikel som kan tänkas följas av fler, nämligen om han eller andra skulle gå vidare och diskutera synen på nationen och nationalismen inom andra ideologier -- inte bara liberalismen, utan också inom socialismens och kommunismens olika varianter, och varför inte inom religiöst baserade ideologier, såsom islamismen och flera syd- eller östasiatiska religioner.

Likaså kan Dan Korns artikel [pan-16080] förebåda fler artiklar som ska motverka oikofobi genom att "uppvärdera" olika avsnitt av svensk, nordisk och europeisk historia. Detta skulle kunna bli intressant, särskilt om det förde fram nya perspektiv på historien, till exempel en balanserad och saklig syn på 1400 år av både konflikt och samröre mellan kristenheten och islam. Eller, varför inte, en populär översikt över skandinavisk historia som behandlar de olika ländernas agerande på ett allsidigt sätt. Risken är förstås att sådana ämnen vinklas för att passa en viss agenda.

Dessa funderingar ska inte ses som förslag, utan bara som antydningar om att det skulle kunna komma en hel del intressant ur det upplägg som tankesmedjan Oikos har valt. En mer pessimistisk hypotes är däremot att den pragmatiska konservatismen och den konservativa attityden så småningom börjar gå på tomgång på grund av sin inneboende pessimism och brist på visioner. Det ska bli spännande att se hur Oikos utvecklar sig.

Citerade artiklar

red-210   Värdeliberalism, kommunitarism och konservatism.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2020-10-02