Debattinlägg och meningsutbyte

med ett paraliberalt synsätt

Replik till Aya Fawaz om motståndet mot slöja

Detta är en reviderad version av ett inlägg som gjordes i tidningens kommentarfält för Aya Fawaz debattinlägg 2019-01-31 (pan-10367).

Hej Aya Fawaz,

Jag har läst ditt inlägg i DN Debatt häromdagen, och jag undrar: Har du någon gång funderat på varför många blir upprörda när de ser dig i slöja?

Som jag ser det finns det åtminstone två möjligheter: antingen att de ogillar slöjan i sig och vill att du ska ta av dig den, eller att de ogillar det som slöjan står för och vill tala om det för dig. Enligt ditt inlägg tycks du tolka det på det första sättet, eftersom du skriver "vem har egentligen gett folk rätt att tala om för människor hur de bör klä sig?" Men jag tror att i många fall är det den senare tolkningen som är den rätta.

De flesta människor förknippar ju slöjan med islam och antar att den som bär slöja själv är muslim. För många människor i Sverige (inte alla, men rätt många) står islam för kvinnoförtryck och för mycket annat som strider mot våra värderingar. Om du nu klär dig i slöja så uppfattas det som att du identifierar dig med islam och att du tar ställning för dessa saker. Då är det inget försvar att just du faktiskt har tagit på dig slöjan av egen fri vilja - snarare tvärtom, eftersom du då frivilligt har tagit ställning för dessa missförhållanden.

Nu kan du förstås säga att de har fel, eftersom islam inte alls är det de tror, och dessutom att du själv inte tar ställning för kvinnoförtryck, eller för att förfölja kristna och judar, eller för att mörda den som talar illa om profeten Mohammed. Vad gäller islams karaktär är det förstås något som diskuteras och kommer att fortsätta att diskuteras. Men ditt eget ställningstagande till de här frågorna spelar ingen roll: genom ditt val av klädsel kommer andra omkring dig att kunna dra slutsatsen att du står för det som islam står för.

Detta är varken konstigt eller unikt. Genom val av kläder och andra yttre attribut signalerar vi vem vi är, eller vem vi avser att vara, och därigenom möts vi av reaktioner som är riktade mot hela den grupp som man visar tillhörighet med, eller mot dess talespersoner. Om någon går omkring med ett hakkors så blir han bemött därefter. Det är inte många som frågar honom varför han bär hakkorseet, så han får aldrig möjlighet att förklara att han gör det bara för att han beundrar den gamla iranska kulturen där hakkorset också användes (om det nu är det som är skälet).

Det jag nu har sagt är inte på något sätt ett försvar för de trakasserier som du råkar ut för, självklart inte, utan min avsikt är att jag vill nyansera din bild av varför detta händer. Om man har fel bild av varför något sker så kan man inte påverka det.

Det här motståndet mot islam verkar ha blivit starkare på senare år, mycket på grund av hur negativa föreställningar om islam har fått mer och mer spridning. Det gäller både föreställningar om islams grundprinciper (mot demokrati, till exempel) och föreställningar om islam i praktiken. Det är angeläget att ändra på de föreställningarna, men jag tror inte att det kan göras enbart genom att försöka informera om "hur det verkligen förhåller sig". De negativa föreställningarna är så väl rotade, och på sitt sätt så väl underbyggda, att försök till motinformation har svårt att få trovärdighet.

Inte heller har det någon större effekt om muslimska företrädare kommer ut efter varje islamistiskt attentat eller annan incident för att två sina händer och säga det här har inte med islam att göra. Det enda som skulle kunna vända den negativa opinionen, som jag ser det, är om och när några muslimer i Sverige går ut och tar öppen strid med de ortodoxa och reaktionära krafterna, förklarar att de har fel, och varför. Jag inser att det antagligen är långt dit, men innan det har skett är jag rädd att du får fortsätta att stå ut både med hatfulla blickar och kritik på sociala medier.

Det här är inget upplyftande budskap, men ibland är det bäst med klarspråk.