Liberal åskådning

Frihet, öppenhet, solidaritet

Det mänskliga samhällets övergripande uppgift

De existentiella frågorna om meningen med livet och hur vi bör leva det kan ställas både för den enskilda människan och för mänskligheten som helhet, och kanske också för enskilda nationer. De anses vanligen höra till religionens och till grubbleriets domäner. Med den här artikeln vill jag försöka visa att man också kan nalkas dem från en sekulär utgångspunkt, och med betoning på den övergripande uppgiften för det mänskliga samhället.

Jag vill betona att det som sägs här inte ska ses som ett färdigt förslag till ett sådant förhållningssätt, utan enbart som ett exempel för att visa att frågorna kan besvaras också i icke-religiösa termer. Jag tycker detta är en intressant fråga när man ska formulera förhållningssätt för ett samhälle med religiös mångfald, där det ju kan behövas ett svar på de existentiella frågorna som tillfredsställer både de ingående religionerna och de icke-religiösa medborgarna. Inte minst är det relevant för vår diskussion och våra förslag om principer och samhällsgrundande värderingar i ett samhälle med stor mångfald.

Sekulära grundprinciper

Jag ska först ange några grundprinciper och kort diskutera hur de kan tillämpas. Nästa avsnitt kommer att behandla hur de kan relateras till några förekommande religiösa föreställningar.

Grundprincip 1: Den övergripande uppgiften för mänskligheten är att vårda livet på planeten Jorden, inklusive inte bara människorna själva utan också dess växter och djur. Att "vårda" innebär att tillse att jorden fortsätter att vara beboelig och gynnsam för allt liv. Denna uppgift gäller inte bara kortsiktiga förhållanden, utan i princip i all möjlig fortvarighet.

Grundprincip 2: Inom ramen för den första grundprincipen har mänskligheten och de mänskliga samhällena uppgiften att skapa bästa möjliga levnadsförhållanden för de enskilda människorna, både för nu levande människor och för framtida generationer.

Grundprincip 3: För att realisera uppgifterna enligt de föregående grundprinciperna organiseras mänskligheten i form av nationer, stater, och dessas territorier. Staterna ska komma överens om en gemensam världsordning som befordrar de ovan angivna uppgifterna, och inom ramen för denna världsordning ska varje stat söka lösa dessa uppgifter på bästa sätt inom sitt eget territorium och för sin egen befolkning.

Tillämpningen av dessa grundprinciper kräver uppenbarligen ett stort antal avvägningar. Hur ska man till exempel avväga nu levande generationers behov mot framtida generationers? Hur långt ska staternas suveränitet sträcka sig, och i vilken utsträckning kan man acceptera skillnader i levnadsstandard mellan olika stater? Det finns alltså ett rikt fält för diskussioner om hur målen ska uppfyllas. Detta är bakgrunden till den sista principen:

Grundprincip 4: Varje enskild människa bör bidra till ovannämnda uppgifter, både genom sitt konkreta handlande, och genom att delta i de samråd på lokal eller nationell nivå där arbetet på uppgifterna planeras och utförs, policies utformas, och de objektiva förutsättningarna för arbetet klarläggs.

Dessa grundprinciper utgår från en mycket konkret syn på meningen med livet, både för den enskilda individen, för samhällen, och för mänskligheten som helhet: vår uppgift är att utöva ett förvaltarskap där vi på bästa sätt förvaltar planeten Jorden och det liv som här finns.

Grundprincip 1 är ett svar på frågan om "meningen med livet" vilket anger en uppgift som ska utföras, och de följande grundprinciperna gör en första uppdelning på deluppgifter. Grundprinciperna 3 och 4 uttrycker explicit att i uppgiften ingår också ett krav på samråd på både lägre och högre nivå, ett samråd där man identifierar deluppgifter och tar ställning till hur de ska utföras. Detta står i tydlig kontrast till bokstavstrogna religioner, eller tolkningar av religioner, där man anser att en helig skrift kan fastställa förhållningssätt och beteenderegler som ska gälla till tidens ände.

Det som sägs om 'samråd' i Grundprincip 4 avser både arbete i samrådsgrupper och deltagande i offentlig debatt.

De angivna grundprinciperna borde rimligen kunna vara tillämpliga under lång tid, såvitt vi nu kan bedöma, men även de kan kanske behöva omprövas, till exempel om kolonisation av andra planeter blir möjlig, eller om en världsregering inrättas. Det är också intressant att notera att Grundprincip 1 knappast kunde ha aktualiserats under tidigare århundraden, eftersom man då inte hade konfronterats med hur människans egna åtgärder kan förändra förutsättningarna för livet på jorden.

Detta är för övrigt också en naturlig invändning mot bokstavstrogna religioner: om en allvetande Gud har föreskrivit vad som ska gälla för evigt så borde hen också ha givit anvisningar om hur de globala miljöfrågorna skulle hanteras när det problemet nu kommer upp. Detta borde ha varit mer angeläget än att ge detaljföreskrifter om diet, klädsel och sätt att hälsa, till exempel.

Vad är nyttan med grundprinciper som dessa?

De ovan framförda grundprinciperna är inte avsedda att säga något nytt, utan att sammanfatta vad som redan gäller. De aktiviteter som beskrivs där pågår ju redan och tas för givna.

Det finns framförallt två konkreta skäl för att formulera och diskutera dem. Ett skäl har redan antytts, nämligen för att visa att man kan ge meningsfulla och religionsoberoende svar på de existentiella frågorna. Detta kan vara av värde när man ska formulera ett gemensamt förhållningssätt och värdegrund i ett samhälle med stor mångfald. Det tjänar också till att tillbakavisa argument som hävdar att det bara är religionen som kan ge svar på de existentiella frågorna.

Det andra skälet är att grundprinciper som dessa skulle kunna komma in på ett naturligt sätt som det första steget i en samhällsmodell där de följande stegen utgörs av våra principdokument för mångfaldsliberalism.

Jämförelse med motsvarande religiösa föreställningar

Anvisningar om meningen med det mänskliga livet och om hur vi bör leva det kan lättast hittas hos islamistiska författare. Ett framträdande exempel är Abu al-A'la Mawdudi som var en av aktörerna när Indien delades upp och Pakistan bildades, även om detta kom att ske på ett sätt som han inte önskade. L. Carl Brown sammanfattar Mawdudis ideologi i sju punkter varav en lyder:

Islam is comprehensive, embracing both public and private life. The idea that there could be religiously neutral social and political institutions is ruled out.

L. Carl Brown betonar också att Mawdudis tankar och skrifter har haft stort inflytande, bland annat på Sayyid Qutb, en av Muslimska Brödraskapets pionjärer. Hans förhållningssätt innebär ett mycket detaljerat svar på frågan om hur vi ska leva vårt liv. Även på frågan om livets mening ger islam ett svar, här enligt webbplatsen Islam-guide:

Allah states in the Quran that He created man to be His Khalefah, His trustee on earth (Quran 2:30). Mankind's basic trust, our responsibility, is to believe in and worship Allah: "And I did not create the Jinn and mankind except to worship Me..." (Quran, 51:56-58)

Begreppet "to worship" ges en allomfattande betydelse, till exempel på webbplatsen Islamtomorrow som skriver:

To a Muslim the whole purpose of life is "ibadah" or worship to the One True Almighty God on Terms and under His Conditions. The term "worship" to a Muslim includes any and all acts of obedience to Almighty Allah.

Dessa förhållningssätt är knappast förenliga med ett sekulärt synsätt av den typ som beskrevs genom ovanstående Grundprinciper. De är emellertid inte det enda möjliga inom islam. En mycket lösare koppling mellan härskaren och de religiösa ledarna (ulama) har varit det normala under tidigare århundraden. Skulle det under sådana förhållanden vara möjligt att härskaren valde den sekulära synen på tillvaron som då kunde vara gemensam med icke-muslimska nationer?

Till stöd för ett sådant synsätt kunde man anföra att sådana teser som de angivna principerna om att vårda livet på jorden borde vara väl förenliga med islams grundsatser, även om de inte är hämtade därifrån. Problemet ligger dock i Grundprincip 1 som säger vad som är "den övergripande uppgiften för mänskligheten", vilket uppenbarligen inte är förenligt med de nämnda citaten från Koranen. Därför skulle en 'härskare' eller statsledning lätt kunna framstå som illegitim om den antog denna grundprincip.

Jag ska inte ge mig in på någon diskussion om hur denna motsättning eventuellt kan lösas, utan går över till den kanske något mindre svåra frågan om kristendomens relation till ett sekulärt synsätt på de existentiella frågorna. I brevet från biskopsmötet 1993 [pan-7357]: sägs det:

Det skapelsen frambringar är en gåva att ta emot, bruka, bevara och lämna vidare till kommande generation.

I samma brev står det också:

Människans uppgift är att inrätta goda ordningar som återspeglar Guds ursprungliga syfte och yttersta avsikt.

En uppgift om Guds syfte och yttersta avsikt ges av Första Moseboken 1:28, där det sägs beträffande Adam och Eva:

Och Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.

Dessa besked är väl i linje med Grundprincipernas syn att mänsklighetens huvuduppgift är att utöva ett förvaltarskap på planeten Jorden. Man måste dock notera att här inte uttrycks någon uttrycklig insikt om att jordens resurser är begränsade.

Andra åsikter om Guds syfte med oss förekommer också. En återkommande formulering, till exempel vad gäller meningen med livet, är att vi ska leva "i gemenskap med Gud". Vad jag kan förstå innebär detta inte någon konflikt med de ovan beskrivna Grundprinciperna, eftersom det inte binder oss till något världsligt uppdrag.

Jag måste därför tro att det förhållningssätt som de fyra tänkta grundprinciperna ger exempel på borde vara helt förenligt med kristendomen i dess moderna tolkning i Sverige.

Ett försök till granskning av samma fråga över en större mängd kristna samfund ger en mer splittrad bild. Man kan dock notera att den lutheranska kyrkan i USA gjorde ett uttalande år 1993, alltså samma år som det svenska biskopsmötets uttalande enligt ovan, och med ett liknande innehåll [pan-7371]. Se vidare under 'Referenser' vid slutet av denna artikel.

Moralen på individens nivå

Slutligen några ord om en näraliggande fråga. Det gäller den moraliska aspekten av frågan "hur bör vi leva vårt liv?", vilken ju är central ur religiös synpunkt. Den berörs i ovanstående citat gällande Mawdudi, och den återkommer ofta i dagens diskurs på nätet. Ett exempel finns i en artikel [pan-7223] av signaturen jacobw på webbplatsen Modern Dross med titeln "Towards an Islamic West". Författaren beskriver först det han ser som det moraliska förfallet i västvärlden, och hävdar därefter följande tes:

The only thing that can ground a stable moral order is religion, and the only plausible (and uncompromised) religion is Islam.

Ett skäl för förfallet är enligt honom följande:

Most crucially of all, secular man makes up his morality as he goes along. Without God there is no reason whatsoever to be a liberal rather than a Nazi.

Om detta vore sant så skulle det naturligtvis vara ett grundskott mot det sekulära förhållningssättet som helhet. Lyckligtvis talar verkligheten ett annat språk, och vad man än kan kritisera dagens svenska verklighet för så inte är det en avsaknad av moralisk diskurs eller något moraliskt sammanbrott.

I strävan efter en "stable order" ser vi motsättningen mellan det doktrinära synsättet där regler är fastställda från början och inte får ändras, och det dynamiska synsättet där man ser det som naturligt att värderingar ändras över tiden när tillräckligt starka skäl föreligger. Det är detta dynamiska synsätt som vi försöker fånga med begreppet 'värdegemenskap' inom vår mångfaldsliberalism.

Men hur man än ställer sig till detta så är förstås "moral" i bemärkelsen "gemensamma värderingar" en oundgänglig företeelse i samhället. Därför kan det vara intressant att överväga om det är möjligt att utgå från övergripande sekulära målsättningar, såsom i ovannämnda grundprinciper, och att därifrån härleda en morallära. Man skulle då lämpligen börja med något som liknar FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, och att se dem som en mer detaljerad utveckling av Grundprincip 2. Därtill skulle mer detaljerade moralregler för ett nationellt sammanhang kunna ses som en vidareutveckling av Grundprincip 3. Vidare resonemang om detta får dock anstå till ett annat tillfälle.

Referenser

En samling referenser till olika bidrag inom den här artikelns område finns i inventering 74 i vår klippsamling.