Informationsteknologi och media

sedda ur ett paraliberalt perspektiv

TV-mediets förmåga att vinkla ett budskap

I diskussionen om Ami Horowitz tv-inslag "Stockholm syndrome" har de intervjuade poliserna hävdat att deras svar har tagits ur sitt sammanhang vilket lett till att reportaget är missvisande. Ami Horowitz har tillbakavisat detta, men de närvarande svenska filmarna har bekräftat polisernas bild. Marczak (en av filmarna) har berättat för DN att Horowitz "gång på gång försökte få poliserna att hålla med honom".

Det är svårt för en utomstående att bedöma vem som har rätt eller fel i en sådan situation. Jag måste dock säga att jag är inte alls förvånad om en TV-reporter försöker få den intervjuade att yttra sig på ett visst sätt, eftersom jag har varit med om samma sak. Men då var det Sveriges Television som försökte intervjua mig.

Det hela hände för länge sedan, omkring år 1970 när jag var ordförande i linjenämnden för datatekniklinjen på Tekniska högskolan i Linköping. Linjenämnden bestod av några lärare, några studenter, fackliga företrädare för LO och SAF, och en företrädare för näringslivet i form av SAAB. Den beslutade om kursplaner och andra övergripande frågor om utbildningen på datatekniklinjen.

När det behav sig hade vi problem med en kurs som hette "Datorn och samhället" som teknologerna (alltså studenterna) var mycket missnöjda med. Läraren agerade provocerande och osakligt, sade de, och bland annat hade han skällt ut dem för att de valt en utbildning "där man lär sig att göra folk arbetslösa". Linjenämnden beslutade därför att lägga ner kursen, vilket ledde till protester från kursledaren och hans meningsfränder. Då kom TV och ville intervjua mig om saken.

Det blev en konstig intervju för intervjuaren trodde inte på vad jag sade. En av hans frågor var till exempel "vem bestämmer mest i linjenämnden, arbetsgivarnas företrädare eller fackets?" Jag svarade som det var att jag kunde inte minnas någon situation där dessa hade haft olika åsikt. Det trodde han inte på, för de har ju olika intressen, menade han. Jag svarade att de hade ju ibland samma intressen, till exempel av att utbildningen skulle hålla hög kvalitet.

Då ville intervjuaren att vi skulle ta om frågan. Det upprepades ett antal gånger, för ibland var mitt svar för långt, och ibland var det för kort. Eller också var det något annat som inte var bra. Efter ett tag förstod jag förstås vart han ville komma, men jag hade min åsikt klar och stod för den.

Inslaget sändes i Östnytt följande dag. Intervjun med mig fanns inte med, men däremot ingick en intervju med LO:s företrädare. Han hade svarat på det sätt som intervjuaren verkade vilja ha. Jag pratade med honom om saken några dagar efteråt för att höra hur han uppfattade arbetet i linjenämnden. Jag tyckte nämligen inte att det han sagt i TV motsvarade min bild av hur vi arbetade. Hans svar var i princip "det blev inte så bra det där", och jag hade en känsla av att han kände sig manipulerad.

Allt detta kan förstås vara föremål för olika tolkningar, och jag säger inte att min tolkning nödvändigtvis var mest sann. Men däremot är det intressant att jag litet senare hade tillfälle att diskutera det här scenariot med en person som arbetat som nyhetsankare. Han bekräftade att min bild av förloppet var helt möjlig, och gav också en förklaring till varför det kan bli på det sättet. På TV liksom på andra ställen gäller det att vara produktiv, sade han, och det finns framförallt en sak som kan minska ens produktivitet, nämligen om man måste göra en massa redigering. När man går och ska göra en intervju är det därför bäst att veta i förväg vilka frågor man ska ställa, och vilka svar man ska få. Då blir redigeringen enkel och går fort.

Allt detta hände för länge sedan, men jag har ingen anledning att tro att villkoren har förändrats. När jag ser intervjuer i TV tycker jag ibland att samtalet inte känns naturligt, till exempel för att det saknas förbindelse från ett svar till nästa intervjufråga. Och för min del drog jag slutsatsen redan när detta hände att TV-reportage inte är något bra medium för att behandla sådana frågor som är politiskt eller ideologiskt laddade. Det mediet kräver alltför många steg från källa till färdigt reportage.