Liberal åskådning

Frihet, öppenhet, solidaritet

Vårt behov av riktiga ideologier

Flera skribenter har på senare tid hävdat att vi behöver ge ökad uppmärksamhet och ökad vikt åt ideologier, alltså systematiskt uppbyggda samlingar av idéer. Till exempel skriver Leif Lewin i pan-3811 beträffande Moderaternas kris:

Det jag tycker saknas i dagens debatt är ett intresse för politikens ideologiska innehåll

och litet längre fram i artikeln, efter att ha kommenterat intresset för taktiska bedömningar av hur ens eget parti ska positionera sig i förhållande till de andra partierna:

I dag skulle jag snarare vilja betona nödvändigheten av ett program. Hur skickligt man än pejlar vartåt det blåser, blir det inte någon seglats av om man inte riggat sitt segel.

Och Lydia Wålsten skriver under rubriken "Så kan Moderaterna stoppa blödningen":

Moderaterna behöver backa tre steg till en ideologiskt grundad uppfattning om Sverige som kärnväljare känner igen sig i. Man behöver en analys som inte väjer för det som ser ut att vara politiskt omöjligt.

Detta med en ideologiskt grundad uppfattning låter väl bra, men varför ska man bara ha något som "kärnväljare känner igen sig i"? Vore det inte mer angeläget med en ideologiskt grundad uppfattning som ger väljare (inte bara deras traditionella kärnväljare) en aha-upplevelse, en upplevelse av något som ger nya perspektiv inför framtiden? Och den synpunkten gäller förstås inte bara Moderaterna, utan det borde vara en fråga för alla våra politiska partier.

Detta illustrerar vad jag ser som ett mer allmänt problem, nämligen att själva ideologibegreppet tycks bli allt mer uttunnat. I den här artikeln vill jag diskutera det fenomenet och dess konsekvenser. Jag väljer då att ta som utgångspunkt den serie av artiklar som Mattias Hagberg publicerade i DN i december 2016, där han kritiserar linjeförändringarna på några ledarsidor, särskilt i Göteborgs-Posten och Expressen. I sina artiklar ställer han dessa tidningars traditionella liberalism mot en nyorientering som han karakteriserar som "konservatism eller populism".

Ord som liberalism och konservatism anses ju normalt beteckna ideologier, men Mattias Hagberg använder inte i första hand det ordet. Hans uttalade avsikt med artiklarna är istället att "undersöka ett värderingsskifte", varvid han karakteriserar den nya inriktningen på de studerade ledarsidorna medelst några korta citat. Det därför naturligt att först jämföra hur hans begrepp "värdering" förhåller sig till vad vi normalt kallar "ideologi".

Återblick på Mattias Hagbergs artiklar

I den andra artikeln i Mattias Hagbergs serie företräds Expressens ledarsida av två citat. Ett är från en ledare den 18 september iår:

På område efter område ser vi hur liberalism i debatten har blivit liktydigt med gränslöshet, kravlöshet och en försvagad stat. Men låt-gå-samhället är inte liberalismens högsta stadium, utan en avart.

Det andra citatet är från den 3 april:

Det finns ingen frihet utan säkerhet. Och liberalismen är inte möjlig utan nationalstaten. Det är denna övertygelse som ligger bakom många av de viktigaste ställningstagandena på denna ledarsida. Det är därför vi kräver en hållbar migrationspolitik, en upprustad polis, ett försvar värt namnet, fler övervakningskameror, en mer effektiv terrorbekämpning och så vidare.

Mattias Hagbergs kommentar till dessa två citat är:
Jag vet inte om jag ska kalla denna hållning konservativ eller populistisk. Men särskilt liberal eller uppkäftig är den inte.

Det som framförallt är märkligt med denna passus och det sammanhang där den ingår är att Mattias Hagberg inte gör något som helst försök att motivera varför han inte betraktar hållningen i fråga som liberal. Eftersom bägge citaten hävdar något om liberalismens natur borde man ju förvänta sig att Mattias Hagberg skulle utgå från (sin syn på) de grundläggande principerna inom liberalismen, och vilka varianter av liberalism som finns. Mot en sådan bakgrund borde han kunna motivera varför Expressens förhållningssätt, särskilt så som det avspeglas i de av honom utvalda citaten, inte är att betrakta som liberalism i någon av dess varianter.

Mattias Hagberg gör inte något av detta. Det han säger om liberalismen är:

Liberalismen, särskilt dess socialliberala variant, har alltid ... stått i opposition till storvulna idéer om nationen och territoriet och försökt se den enskilda människan bortom kategorierna.

Men på vad sätt är detta oförenligt med citaten? Menar han att citaten uttrycker en "storvulen" attityd, och kan han verkligen mena att allt hävdande av nationalstaten är oförenligt med liberalism? Sätter han liberalism lika med extrem kosmopolitanism, där nationalstaternas betydelse bagatelliseras och de helst borde försvinna? Och hur tänker han sig då att man ska kunna realisera socialliberalismen utan en nationell välfärdsstat?

Ideologi = några personer som tycker precis likadant ?

För att försöka förstå Mattias Hagbergs säregna synsätt kan det vara hjälpsamt att gå tillbaka till definitionen av "ideologi", och speciellt till den som ges av Wikipedias svenska version. Där definieras ordet på följande sätt:

Ideologier är idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras ..., hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor ska samarbeta med varandra i vardagen.

Därefter ges ett stort antal exempel på ideologier vilka i de flesta fall presenteras som rörelser vilka för fram sina idéer, till exempel:

Libertarianism är en politisk ideologi som förespråkar frihet från tvång och strävar efter att minimera staten och dess inflytande över människors liv. Libertarianer vill tillåta maximal självständighet och valfrihet, med betoning på politisk frihet, frivilliga sammanslutningar samt det individuella omdömet.

Detta illustrerar hur ordet ideologi används både för en genomtänkt samling av åsikter och idéer, och för en rörelse eller en idétradition. Den första betydelsen borde vara den primära, kan man tycka, men i den svenska debatten förefaller ofta den senare betydelsen vara dominerande.

Av citaten att döma företräder Mattias Hagberg främst det senare synsättet, som när han skriver "liberalismen ... har alltid ... försökt se den enskilda människan bortom kategorierna." Samma förhållningssätt återkommer när han kommenterar Expressens synpunkt att man har ändrat vad för frågor man behandlar på ledarsidan därför att situationen i landet har förändrats. Mattias Hagbergs kommentar till detta är:

Bilden som framträder är tydlig. Den så kallade pragmatiska realismen framstår mer som ett ideologiskt skifte än som en tillnyktring inför samtidens stora utmaningar.

Detta säger han utan någon motivering eller analys. Men om han vill hävda att ledarsidornas förändring är ideologiskt motiverad, i motsats till vad dess företrädare själva säger, så borde han ha gett en ordentlig och genomtänkt motivering för detta.

Den enda rimliga förklaring som jag kan finna till Mattias Hagbergs säregna tankegång är att för honom är en ideologi helt enkelt en beteckning på en grupp av personer som har samma åsikt i ett antal viktiga frågor. Det behöver då inte nödvändigtvis vara fråga om åsikter i grundläggande frågor, som till exempel förhållandet mellan individens rättigheter och statens befogenheter, utan det kan väl räcka med en samling åsikter i konkreta dagsfrågor.

Denna tolkning skulle nämligen kunna förklara hans påstående att förändringen på Expressens ledarsida är ett byte av ideologi. Varje förändring av prioriteringar för att möta en ny situation, även om det sker inom ramen för samma grundläggande värderingar, kommer ju då att vara ett byte av ideologi, utom förstås om de andra medlemmarna i ens egen grupp gör samma byte samtidigt.

Detta sätt att se på en ideologi skulle vidare kunna bidra till att förstå Kristina Lindquists artikel med titeln Även "realister" måste ta ett moraliskt ansvar i debatten om Mattias Hagbergs undersökning. Hon hävdar att de före detta liberalerna på Expressen och GP har agerat som själva ideologibegreppets dödgrävare. Detta dramatiska uttalande motiverar hon med att ... det är ju vad som anförs här: Det finns inga politiska värderingar, det finns bara verklighet och anpassning.

Javisst, om man sätter likhetstecken mellan "ideologi" och "ställningstagande i ett antal konkreta dagsfrågor", då blir varje ändring av ett ställningstagande på grund av nya sakförhållanden omedelbart ett byte av ideologi. Och omvänt så anses man behålla sin ideologi om man vägrar att ändra konkreta åsikter även när verkligheten har förändrats.

Om man å andra sidan använder ordet "ideologi" för grundläggande "idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras ..., hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor ska samarbeta med varandra i vardagen," då är det helt naturligt att man fortlöpande tillämpar sin ideologi och sina värderingar på en föränderlig verklighet, och att slutsatserna ibland måste omprövas när verkligheten förändras.

Ideologi = ramverk för lagom stora åsiktsskillnader

Även om man primärt ser en ideologi som en strukturerad samling av idéer så är även den andra betydelsen relevant, den som fokuserar på idébyggnadens skara av anhängare. Det är då viktigt att säga att en ideologi lever om det finns en levande debatt mellan anhängarna, vilket förutsätter att det finns lagom stora åsiktsskillnader i den skaran. Om alla tycker lika blir det ingen debatt, och om det finns för stora skillnader i referensram och grundläggande värderingar kommer debatten aldrig någon vart.

Den ideologiska debatten är viktig eftersom verkligheten förändras, vilket leder till att de ställningstaganden som ideologin leder till behöver omprövas då och då. Det leder också till att även generella principer inom ideologin kan behöva modifieras eller ändras, om än i långsam takt.

En ideologi vars anhängare inte tolererar någon omprövning blir dogmatisk, doktrinär och förstelnad. En ideologi vars anhängare anser att varje praktisk konsekvens av ideologins principer också ingår i ideologin, och därför inte får omprövas, den ideologin förlorar kontakten med verkligheten och blir ett egenändamål. Det är därför det är så tragiskt att se debattörer som Mattias Hagberg eller Kristina Lindquist vilka reagerar så negativt och oförsonligt så snart någon för fram en annan ståndpunkt än den som de själva tycker är självklar och oförvitlig

Följande är några artiklar om frågor som kan resas i ett sådant sammanhang:

2007-08-14: pan-3499    Kymlicka: Multicultural citizenship -- book review.
i Wikisummary.

2016-04-06: pan-3372    Vill vi vara kosmopoliter eller medborgare? De politiska grundfrågornas återkomst.
Björn Östbring i Kvartal.

2017-01-23: pan-3764    Vilken berättelse ska hålla samman Sverige?.
Jan Kallberg i SvD.

Hur ska en riktig ideologi vara ?

Jag har en egen vision av hur en riktig ideologi bör uttryckas och beskrivas. Den ska bestå av tre delar. Den första delen består av ett antal teser och utgör kärnan i ideologin. Varje tes är en koncis formulering av en värdering, en regel som man anser bör gälla, eller något annat som man anser är väsentligt och som inte är självklart. En åsikt om hur världen är beskaffad i ett visst avseende kan också ingå som en tes, till exempel "alla människor vill innerst inne väl".

Den andra delen av ideologin består av förklaringar och kommentarer till teserna. Gränsen mellan del ett och två är inte alltid självklar. Om det i den första delen förekommer tesen "man får inte döda en annan människa" så vill nog många lägga till undantag från det generella förbudet. Viktiga och tydliga undantag bör ingå i del ett; andra kan hellre föras till del två.

Ideologin tredje del består av tillämpningar, där teserna i del ett med förklaring i del två tillämpas på konkreta frågor, inte minst på dagsaktuella sådana.

Mitt ideal är också att olika ideologier kan få beskrivningar som är uppställda på ett enhetligt sätt, så att man lätt kan se vilka teser i en ideologi som helt eller delvis överensstämmer med teser i de andra ideologierna. Likaså vill man kunna identifiera situationer där olika ideologier innehåller teser som är oförenliga med varandra.

En trolig invändning mot den här visionen är att den här sortens uppställningar inte alls är "riktiga" ideologier, utan bara ett slags tankekonstruktioner. Riktiga ideologier måste ses i sitt sociala, politiska och historiska sammanhang, kan någon invända. Jag har två svar på det. För det första att om man väl har formulerat en ideologi i min bemärkelse så är ett naturligt nästa steg att undersöka hur den förhåller sig till faktiskt förekommande yttringar av ideologier, till exempel som de beskrivs i den vetenskapliga litteraturen, eller hur de realiseras i programmen för politiska partier. Men fördelen är att man då har åtminstone en konkret och tydlig formulering som man kan relatera andra formuleringar till, formuleringar som kanske är mer ordrika och svårgripbara och därför är svårare att jämföra direkt med varandra.

Mitt andra svar är att även om de första versionerna av ideologier i min bemärkelse inte är tillräckligt lika faktiskt förekommande ideologier, så bör ett resultat av jämförelserna (enligt föregående stycke) kunna resultera i att man modifierar dem för att uppnå större likhet.

Vad är då fördelen med min version av ideologier? Helt enkelt att en punktvis uppställning i form av tydliga teser borde göra det lättare att se hur de kan tillämpas i olika praktiska situationer. De skulle bli tydligare helt enkelt, och det borde underlätta diskussioner där man tycker att ideologiska synpunkter bör komma till tals.

Ett pågående projekt

I ett pågående projekt med titeln 'Mångfalden, staten och nationen' försöker vi tillämpa dessa tankar och formulera några alternativa ideologier för de frågor som har att göra med etnisk, religiös och annan kulturell mångfald. Mer information om detta finns på en webbsida för artiklar inom projektet . Denna sida innehåller både artiklar som ger en bakgrund till projektet, och en artikel som beskriver projektets ansats och en del hittillsvarande resultat.

Referenser

Följande artiklar har refererats i artikeltexten:

pan-3811    Inget intresse för politikens innehåll i dagens debatt.
Leif Lewin i DN, 2017-01-28.