Debattinlägg och meningsutbyte

med ett paraliberalt synsätt

Ytterligare några infallsvinklar

Gunnar Carlsson

Jag har i debattartikeln "Ett försök att förstå" framfört en lite mer profan, relationspsykologiskt grundad förklaringsmodell till den muslimska hälsningstraditionen. Möjligtvis kan någon hävda att alla sådana (världsliga) former av motivbildningar är överflödiga, eftersom den muslimska hälsningen är föreskriven av religiösa skäl och därför, menar man kanske, bör omfattas av religionsfriheten och därmed vara skyddad med stöd av diskrimineringslagen.

Okej, låt oss då titta lite närmare på religionsbegreppet. Vanliga kännetecken på en religion, eller en trosuppfattning, är just detta att man tror på nånting, och detta nånting behöver inte ha (och har sällan heller) något stöd i naturvetenskaperna. Man kan tro på en gud som har skapat världsalltet och som utövar någon form av magisk tillsyn över skeendena på jordklotet, och som genom särskilt utvalda budbärare låtit formulera regler för människornas leverne. Religionen kan sedan utövas på en mängd olika sätt; ceremonier, ritualer, heliga handlingar osv.

Den fundamentala frågan beträffande oviljan att ta i hand är huruvida denna kan ses som ett uttryck för individens religiösa tro. Personligen har jag svårt att se på vilket sätt ett uteblivet handslag kan härledas ur tron på en gud, skapelsen eller nåt annat påhitt. Vad jag förstår har kloka jurister kommit fram till samma ståndpunkt. Självklart har varje religion sina sedvänjor, men jag har svårt att se något esoteriskt, djupt religiöst eller på annat sätt viktigt eller existentiellt obegripligt som skulle manifesteras just genom oviljan till beröring i samband med en hälsningsritual.

Implicit i ett eventuellt avvisande av t ex psykologiska förklaringar till förmån för de renodlat religiösa, ligger också ett accepterande av auktoritära maktstrukturer. Sådana finns lite varstans i samhället; i arbetslivet, skolan, samhällets myndighetsövning, militärmakten för att bara nämna några exempel. Många människor trivs med att utföra tarvliga handlingar med hänvisning till att "Vi har våra regler", om nu någon drabbad skulle anföra att hen blivit orättmätigt behandlad av auktoriteterna. Personligen tycker jag att man ska vara på sin vakt mot auktoritära system. Jag sätter regelmässigt civilkurage högre än blind lydnad. Tyvärr uppfattar jag många religioner som hårt auktoritetsstyrda. Ni får själva avgöra hur ni uppfattar er religion i det avseendet. Men om det skulle vara så att kravet på att undvika kroppskontakt mellan två främmande personer av olika kön handlar om underkastelse inför ett auktoritärt system, ja då får ni väl titta på den aspekten.

Milgrams lydnadsexperiment känner väl alla till. Ett skäl till att lydnadsreflexen sitter så djupt är att förmågan att känna skuld kan utvecklas till intensiva nivåer under ett barns uppväxttid. Vem har inte hört en förälder besvara barnets fråga om "Varför...?" med orden "Därför att pappa säger det!" uttalat med tydlig auktoritet. Jämför gärna med religionerna: "Därför att Gud, eller Profeten, eller vemsomhelst, sagt det".

Låt mig bara helt kort återvända till den psykologiska förklaringsmodellen (pan-xx). Om det nu finns ett korn av sanning i den, såtillvida att det kan ha varit rädslan för otrohet som åtminstone delvis varit bakgrund, så är det intressant att konstatera att motsvarande tankegång tycks finnas även i kristendomen (Matt. 5:28). Där framgår att den man som med åtrå ser på en gift kvinna "har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap". Alltså samma idéinnehåll som det jag beskriver som hypotes för den muslimska oviljan till kroppskontakt, men inom den kristna läran har man i det avseendet faktiskt gått ett steg längre - där får man inte ens kasta en blick, låt vara av åtrå, på en annan mans kvinna. Dock får man ta i hand. Till och med kindpuss verkar vara okej, inom kristendomen.

Ni skriver i brevet till Statsministern att ni vill värna om "rätten till er kropp". Den inställningen är ju faktiskt inte helt olik sådant som feminister, och allra främst extremfeministerna, brukar hävda; att kvinnan i alla avseenden och omständigheter vill förbehålla sig rätten att bestämma över sin kropp; dvs hur den "utnyttjas" av män, hur den "exploateras" i media etc. Men inte ens de mest radikala feministerna i Sverige vägrar handslag med män.

Apropå män, är det inte så att islam är ett synnerligen patriarkaliskt uppbyggt system? Kan det t o m vara så att den kroppskontaktbefriade hälsningsritualen är ett påfund just av männen, för att dessa ska slippa bli svartsjuka på att en annan man berör deras kvinna? I så fall borde ni kunna få hjälp av de västerländska feministerna att befria er från detta förtryck.

Ja, kanske handlar hela frågan om makt. Primärt och historiskt om den muslimske mannens makt över sin kvinna. Men nu, när ni muslimska kvinnor kräver att slippa ta oss jämställda västerländska män i hand, så kan ju även detta uppfattas som ett utövande av makt, mot oss.

Gunnar Carlsson