Debattinlägg och meningsutbyte

med ett paraliberalt synsätt

Lösningen på problemen ligger hos er själva

Einar Asplund

Denna artikel ingår i en debatt på webbplatsen Argument och Fakta över ämnet Konflikter om religiöst motiverade yttre handlingar.

Hej muslimska kvinnor och kvinnoföreningar,

Jag förstår att det är tråkigt med de problem som ni beskriver, men det finns faktiskt de som har det mycket värre. Jag tror att en insikt om detta kan bidra till att hitta lösningar på just era problem.

Jag tänker till exempel på den nyvalda iranska parlamentsledamoten Minoo Khaleghi som det stod om i The Guardian den 15 april i år. Enligt artikeln (se länk pan-2456 sist i det här inlägget) har hon blivit fråntagen sin rätt att delta i parlamentet eftersom hon har tagit en mansperson i hand under en utlandsresa. Ni skriver att ni hindras från att utöva era demokratiska rättigheter därför att ni "måste" ta i hand, men tänk då på henne. Det enda konkreta i ert fall är att en muslim inte har kunnat ingå i Miljöpartiets styrelse på grund av den här frågan, men Minoo Khaleghis fall är väl mycket värre vad gäller demokratiska rättigheter.

Det fallet är också ett av många exempel på väldigt doktrinära regler som verkar finnas i länder som styrs enligt sharia mer eller mindre, alltså länder som Iran och Saudiarabien. Vi läser regelbundet om människor som avrättas för att de frånsäger sig islam och tar en annan religion, vilket man ju faktiskt har rätt att göra enligt grundläggande mänskliga rättigheter. Vi läser också om kvinnor som stenas för (påstådd) otrohet, eller som nu senast om kvinnor som våldtagits och sedan dragits inför domstol för äktenskapsbrott därför att de inte har kunnat bevisa att det var en våldtäkt.

Av sådana exempel kan man dra slutsatsen att de problem som praktiserande muslimska kvinnor möter i Sverige är rätt obetydliga jämfört med de problem som muslimska regeringar i en del andra länder ställer kvinnor inför. Man kan också jämföra med de problem som sekulära kvinnor från muslimska länder möter i Sverige, och som har behandlats i pressen särskilt under sommaren 2015. Och man kan jämföra med de problem som exmuslimer möter i Sverige, alltså människor som vill lämna islam och därför utsätts för hot och trakasserier (se pan-2464).

Allt det där är beklagligt, kanske ni säger, men den ena sortens missförhållanden kan inte ursäkta den andra sorten. Må så vara, men de här förhållandena är inte oberoende av varandra. Ni skriver om "islamofobi" men det är en marginell företeelse. En fobi är, enligt Wikipedia, en stark upplevelse av rädsla, starkt obehag eller stark äckelkänsla som, oftast utan saklig grund, återkommande infinner sig då en person ställs inför ... en viss situation ... För att betraktas som en fobi måste den negativa känslan ... vara orimlig eller överdriven i intensitet. En fobi mot islam i den bemärkelsen måste vara rätt sällsynt. Däremot finns det vad jag förstår många fler som är kritiska mot islam på grund av de yttringar av islam som är oförenliga med västerländska värderingar och som jag gav exempel på ovan. De problem som ni möter måste vara resultat av den ganska spridda kritiska inställningen, som ändå är helt rimlig och saklig. Och det är den kritiken som ni behöver hitta sätt att hantera.

Men de som tänker så blandar ihop minoriteters extrema tolkningar av islam med en helt ofarlig vardagsislam som omfattas av de flesta svenska muslimer, kanske ni säger. Det är ju möjligt. Men för att komma till rätta med det så behövs det nog att ni själva företar en del åtgärder, och inte bara ropar på att statsministern ska ingripa.

Det som jag tror är allra viktigast är isåfall att ni klargör både för er själva och för oss andra vad som är viktigast i er tolkning av islam. Är det viktigaste att man ska följa ett stort antal uppföranderegler till punkt och pricka, alltså vad som gäller hur man ska hälsa, hur man ska klä sig, vad man ska äta, och så vidare? Eller är det viktigaste enligt islam hur vi behandlar varandra och hur vi behandlar allt det som Gud har skapat?

Då kanske ni säger att det finns ingen motsättning, utan detta är delar av samma helhet. Men jag tror faktiskt att det finns en motsättning och behov av ett val, eftersom alla dessa regler stöter bort folk. Dels för att reglerna verkar väldigt opraktiska (heltäckande klädsel för kvinnor i varmt väder, till exempel), men ändå mer på grund av de motiveringar som ges, och för att de upplevs som kvinnofientliga. Jag har till exempel läst webbsidan från Just Ask Islam (se länk pan-2453 sist i det här inlägget) som förklarar varför en kvinna inte får ta en man i hand ens med handskar på. De enda skäl som ges hänvisar till vad några personer har sagt för över 1000 år sedan. Ni måste förstå att moderna västerlänningar har svårt att ta den sortens argument på allvar. Och att man undrar om det verkligen är sådant som är det viktiga i en religion.

Eller ta det som står på webbplatsen "fråga imamen" (länk pan-2454) som behandlar regler för hur långt en kvinna ska få resa själv, utan en manlig följeslagare från den egna familjen (mahram). Imamen i fråga säger att en sådan resa är maximerad till tre dygn, motiverat med återberättelser av vad profeten Muhammed har sagt muntligt. Men han anger också en gräns för resans längd, till 77 km. Det motiveras av att kvinnan ska bara få resa så långt som man på profeten Muhammeds tid kunde resa på tre dygn, med den tidens färdmedel, dvs. genom att rida. Moderna transportmedel räknas inte. Även här har moderna västerlänningar svårt att ta det hela på allvar, och de argument som imamen framför varför man inte ska ta hänsyn till moderna transportmedel är inte övertygande.

Den där sortens läsning och tolkning av vad någon sagt flera hundra år tidigare har förekommit Europa också, men den blev gradvis mindre viktig från 1500-talet och har varit skäligen obetydlig sedan 1700-talet.

Nu kanske någon säger att man inte ska ifrågasätta Guds bud. OK, tycker någon det så tycker han det, eller hon. Men då ska han eller hon inte bli förvånad över de reaktioner som kommer, för för en utomstående är det svårt att förstå att Gud skulle ägna sig åt sådan detaljreglering, eller att den isåfall skulle ha meddelats på detta omständliga och oklara sätt.

Det är också svårt att försvara det med hänvisning till religionsfriheten, för religionsfrihet kan ju inte omfatta allting som någon eller några anser ingår i deras religion. Ytterst måste det vara staten som anger religionens och religionsfrihetens gränser.

Det är många som säger att de här rigorösa tolkningarna av islam bara företräds av ett fåtal, och att de inte har stöd bland flertalet muslimer i Sverige. Av formuleringarna i ert brev drar jag slutsatsen att det också är er mening. Jag har ingen anledning att misstro det, men tyvärr är det bara den doktrinära inställningen som syns och hörs. Till exempel finns det många webbplatser som predikar doktrinär islam, men om man söker på "sekulär islam" till exempel på Wikipedia så hittar man bara några enstaka inlägg på bloggar. Jag hittar till exempel ett debattinlägg (länk pan-2460) som argumenterar för att man ska "ge" sekulära muslimer mer utrymme i media. Men finns det några som försöker skapa media och utrymme för att presentera sin sekulära tolkning av islam till skillnad från den vanliga?

Jag har själv ingen teori om varför det inte verkar finnas några organisationer eller informationskällor som företräder sekulär och fritänkande islam, men jag tror att avsaknaden av sådana är en av anledningarna till den utbredda skepticismen mot muslimsk trosuppfattning i allmänhet.

Självklart måste var och en ta ställning själv till vad han eller hon kan tro på, och jag skulle aldrig ge mig in på några resonemang om vad som kan gälla inom islam. Det enda jag vill säga är något om den stora vikt som ni verkar lägga vid dessa "yttre troshandlingar" inom islam. För det första att det hårda fasthållandet vid de reglerna blir väldigt dominerande i det intryck som andra får av islam. Det bekräftar uttrycket att "islam" betyder "underkastelse". Om det finns annat som ni egentligen tycker är viktigare så kanske det vore klokt att fundera på hur det budskapet ska kunna nå ut.

Och för det andra att när ni (företrädare för islam) insisterar på dessa regler så utövar ni faktiskt ett tvång på andra. Därför tycker jag ni borde fundera en gång till på det där med hur man hälsar. Det finns ju många exempel på att organisationer och rörelser med hård disciplin manifesterar det med en egen hälsning. Fascisterna och nazisterna gjorde det under andra världskriget och IS gör det idag. Eftersom doktrinära muslimska regimer som till exempel i Iran är så strikta i frågan om hälsning mellan man och kvinna så har faktiskt den regeln kommit att förknippas med doktrinär islam. Så om ni reagerar på att ni får problem när ni hälsar på det sättet så är det beklagligt, men det kan vara en konskvens av att den hälsningen uppfattas som att man stöder islamism. Och dessutom förstås att man markerar sitt självvalda utanförskap från det vanliga svenska samhället.

Därför undrar jag om det inte skulle vara möjligt för er att bli mer flexibla i den frågan? Jag tror ni skulle tjäna på det själva.

En annan sak som ni skulle tjäna på själva vore att delta mer i den allmänna debatten. Jag läste i er rapport om diskriminering från 2013 att ni talar om "racist agitation ... which seeks legitimacy by masquerading as criticism of Islam". Under förutsättning att det gäller en sakligt framförd kritik av islam så är detta inte någon konstruktiv attityd. Om någon framför sakligt formulerad kritik så är det enda rimliga att besvara kritiken med sakliga motargument. Om ni tror att den som kritiserar er ståndpunkt egentligen drivs av rasism, islamofobi eller något liknande så är det ändå bäst att strunta i det och att framförallt besvara sakargumenten. Man kan aldrig veta vad någons "verkliga" drivkrafter är, och att bara avstå från att diskutera för att man tycker illa om den andra parten ger inga poäng. Det ger heller inga poäng att bara besvara kritik genom att klaga över att man känner sig illa behandlad.

Jag tror alltså att ni skulle kunna förbättra er situation genom att delta aktivt i saklig debatt, både med extremisterna inom er egen religion, och med era kritiker i samhället i övrigt.

För att sammanfatta: de som syns och hörs i rollen av företrädare för islam, de för fram en bild av er religion som de flesta icke-muslimer har mycket svårt att acceptera. Det beror på att den lägger så stor tonvikt vid beteenderegler som framstår som omotiverade och kvävande. Därtill kommer att islam verkar ha inbyggda mekanismer för att sprida dessa tvångsregler till allt större grupper av människor, inte minst till ungdomar. Det leder till naturliga reaktioner från dem som absolut inte vill att samhället ska utvecklas i den riktningen. Det är de reaktionerna som ni möter, och som ni beskriver i ert brev till statsministern. Istället för att kräva ingripande från honom vore det mer konstruktivt om ni omprövade er egen inställning och approach. Då menar jag både er tolkning av de religiösa doktrinerna, och er synbarliga acceptans av de extremister som orsakar en stor del av de problem som ni tydligen möter.

Det vore intressant att veta hur ni ser på detta, och till exempel om det är tillåtet enligt er religiösa uppfattning att ompröva sin inställning på det här sättet?

Einar Asplund

Refererade länkar

pan-2456    Iran bars female MP for 'shaking hands with unrelated man'.
Saeed Kamali Dehghan i TheGuardian, 2016-04-15.

pan-2464    Centralrådet för exmuslimer i Skandinavien.
i (website), .

pan-2453    --* Just Ask Islam - Shaking Hands With Women.
Sheikh Yusuf Estes i Just ask islam (website).

pan-2454    Hur långt får en kvinna resa utan en mahram.
Mufti Muhammad ibn Adam i Fråga imamen (webbplats), 2013-01-31.

pan-2460    Ge sekulära muslimer mer utrymme i media.
Kemal Qoseri i VLT, 2015-01-21.