Debattinlägg och meningsutbyte

med ett paraliberalt synsätt

Om inte Gustav Fridolin hade fegat ur

Denna artikel ingår i en debatt på webbplatsen Argument och Fakta över ämnet Konflikter om religiöst motiverade yttre handlingar.

Jag har några allmänna funderingar om detta med hur man hälsar, och om Miljöpartiets och andras ställningstaganden i den frågan. På ett tidigt stadium i debatten om Yasri Khans vägran att ta kvinnor i hand deklarerade Gustav Fridolin att han inte förstått hur kränkande det kan vara för kvinnor när en man vägrar hälsa med att skaka hand. I samma intervju (i Dagens Nyheter, artikel pan-2212) sade han också beträffande Yasri Khans ställningstagande, och efter att ha pressats av reportern: Men gör man det så är det uppenbart att det påverkar ens förtroende. Och den diskussion som uppstod i går visar att när förtroende skadas på det sättet då får man heller inte en plats i Milöpartiets styrelse.

Det måste tolkas som att det inte enbart var Yasri Khans beslut när han inte kom att ingå i Miljöpartiets styrelse. Fundera då på vad som skulle ha hänt om Gustav Fridolin istället hade stött sin partimedlem Yasri Khan. Antag att han hade ansett, tänkt och tyckt att man bör kunna hälsa på olika sätt, och att de som uppfattar någon annans sätt att hälsa som kränkande borde ompröva sitt synsätt. Antag också att han hade förstärkt detta genom att påpeka att det faktiskt finns en del sociala konventioner även i vårt land som tilldelar olika men ytliga roller till män och kvinnor. Det brukar finnas en och annan som finner de konventionerna irriterande, men sällan kränkande.

Och antag framförallt att han hade sagt att Miljöpartiet skulle gå ut och argumentera för att Sverige måste vara öppet för olika sätt att vara när det gäller så ytliga frågor som hur man hälsar. Att om det fanns någon risk för skadat förtroende så skulle den risken mötas genom att partiet gick ut och förklarade vad som ligger i dess principer om öppenhet, istället för att bara anpassa sig till en för ögonblicket gällande opinionsstorm.

Vad skulle resultatet ha blivit? Någon kanske invänder att även om Gustav Fridolin och Miljöpartiets övriga ledning hade haft en sådan åsikt så skulle det ha varit oklokt i det aktuella läget att gå ut på det sättet. Man kunde nämligen ha tappat stöd i opinionen. Men å andra sidan har Miljöpartiet tappat rätt mycket även med den linje de följde. Och framförallt: Om de hade gjort som jag beskriver så skulle de ha framstått som ett rakryggat parti som följer sin egen linje, istället för att som nu framstå som ett som följer opinionens skiftningar och som gör en pudel så snart det blåser litet.

Jag tror med andra ord att Miljöpartiet skulle ha stått mycket starkare idag om de hade stött Yasri Khan helt och fullt, och om han hade blivit invald i deras partistyrelse. Detta gör mig optimistisk om att andra politiska partier eller andra liknande organisationer kommer att vara mer vidsynta framöver än vad Miljöpartiet var vid det här tillfället. Och det vore isåfall bra för oss alla.

Självklart skulle jag aldrig rekommendera någon, vare sig en politiker eller någon annan, att följa en principiell linje som han inte tror på själv. Men vad gäller opportunism måste jag göra reflektionen att om Gustav Fridolins och Miljöpartiets agerande var baserat på att man avläste opinionen, så slog det grundligt fel.

Refererade artiklar

pan-2212    Fridolin: Förstod inte att handskaksvägran var kränkande.
Ossi Carp, Lina Lund i DN, 2016-04-21.