Debattinlägg och meningsutbyte

med ett paraliberalt synsätt

Brev från Fritjof Gustelin till
deltagarna i Miljöpartiets årsmöte

Vid Miljöpartiets årsmöte nyligen fanns flera motkandidater till Gustav Fridolin på posten som manligt språkrör för partiet. Ingen av motkandidaterna fick något märkbart stöd, men vi på Argument och fakta vill ändå uppmärksamma en av dem, nämligen Gustav Fridolins avlägsna släkting Fritjof Gustelin. Gustelin har hittills haft svårt att göra sig gällande i partiet på grund av sina annorlunda åsikter och sin vilja att ta strid för dem, men med det läge som partiet nu befinner sig är det möjligt att han kan få bättre genklang.

Som ett exempel på Fritjof Gustelins positionering publicerar vi nu det brev som han sände till årsmötesdeltagarna häromdagen.

Bästa årsmötesdeltagare!

Sedan det blivit känt att jag kandiderade till posten som språkrör blev jag ofta tillfrågad om hur jag ser på olika frågor, till exempel min inställning till det som hände med Yasri Kahn och hans annorlunda sätt att hälsa på kvinnor. Eftersom så många har frågat om det har jag valt att skriva ner min syn på det genom detta brev.

Vad gäller själva sättet att hälsa tycker jag två saker är helt självklara. För det första, att sättet att hälsa varierar mellan olika regioner, kulturer och sammanhang, och att det därför är viktigt med flexibilitet. Det gäller både den som hälsar och den som hälsas på. Man bör kunna acceptera om människor som kommer till Sverige hälsar på ett annat sätt än vi är vana vid, och även den som kommer hit bör kunna hälsa på det sätt som är normalt i Sverige om situationen så kräver.

Jag skriver 'bör' och inte 'måste' eftersom det nog alltid kommer att finnas personer som inte är flexibla i det här avseendet, och då blir det deras omgivning som får anpassa sig istället. Det hela är ju inte någon stor fråga, och man ska bara inte göra det till en principsak.

Yasri Khan är tydligen en sådan person för vilken det här har fått en särskilt stor betydelse. Jag skulle uppmana honom att försöka bli mer flexibel i det här avseendet, för sin egen skull, men vi bör också respektera att det kan ta litet tid. Det är ju allmänt omvittnat att han är en utmärkt person som har gjort stora insatser i sin lokala miljö, och det bör vara det som räknas.

Därför tycker jag det var fel att han fick så mycket kritik på frågan om hälsningen, och det var synd att han drog tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen. Men framförallt tycker jag det var fel av partiledningen att man inte stödde honom fullt ut.

I klartext: Gustav Fridolin gick ut och sade att han inte hade förstått hur viktig den här frågan var, och han kröp till korset fr detta "misstag". Jag tycker det hade varit bättre om han hade försvarat Yasri Kahns agerande och förklarat att sättet att hälsa är en bisak ur vår synpunkt. Han kunde också ha klargjort sitt stöd genom att offentligt uppmana Yasri Kahn att stå kvar vid sin kandidatur.

Man kan tänka sig två invändningar mot sett sådant agerande. En invändning kan vara att det skulle leda till att vårt parti förlorade röster. Jag tror att det möjligen kan ha blivit så på kort sikt, men jag tror att på längre sikt vinner vi (och också vårt språkrör) respekt om vi vågar gå mot strömmen och hävda vårt eget synsätt med användande av goda argument.

Den andra invändningen kan vara att Yasris sätt att hälsa uppfattas som kränkande av många kvinnor, och särskilt av kvinnor som kommer från traditionella värderingar t.ex. från Mellanöstern. Därför skulle det inte vara acceptabelt, särskilt inte i ett feministiskt parti. Men isåfall hade det varit bättre att försöka reducera den symboliska laddningen i gesten. Det kunde göras på flera sätt, men en möjlig metod vore att göra på samma sätt som vid debatten om hijab för några år sedan. Även beträffande hijab finns ju många kvinnor som anser det vara deras rätt att bära den, och många andra som ser den som ett verktyg och en symbol för förtryck av kvinnor. Då gjordes ett upprop i Aftonbladet där man uppmanade alla "medsystrar i Sverige – religiösa som icke-religiösa – att under i morgon den 19 augusti beslöja sig i syfte att visa solidaritet med alla muslimska kvinnor som alltför ofta får utstå trakasserier och våld." Uppmaningen efterkoms av bland annat Mona Sahlin och Veronica Palm.

Den situationen var helt analog med den aktuella frågan om hälsning, så vi skulle kunna använda samma metod nu för att avdramatisera det symbolvärde som en del människor lägger i gesten ifråga. I likhet med vad som gjordes för hijab kunde vi alltså uppmana ett antal 'infödda' män att använda hälsning med handen på hjärtat när de hälsar på kvinnor, och att göra det i offentliga och väl synliga sammanhang. För att det ska ha avsedd effekt måste det förstås göras av män som garanterat är feminister, och när de hälsar av kvinnor som också är det.

Även vår koalitionspartner och andra vänligt sinnade politiker borde kunna engageras i en sådan uppvisning. Man kunde till exempel få en god pedagogisk effekt om Staffan Löfven ville hälsa på Mona Sahlin genom att lägga handen på hjärtat istället för att ta i hand, eller om Jonas Sjöberg ville hälsa på Annie Lööf på det sättet.

Sammanfattningsvis: Med den öppenhet som kan och bör karakterisera vårt parti hade det varit bättre, både ideologiskt och politiskt, att uppmana Yasri Kahn att stå fast vid sin kandidatur till partistyrelsen, samtidigt som vi borde ha tagit debatten för att försvara öppenhet i denna fråga.

Så långt Fritjof Gustelin brev. Redaktionen för Argument och fakta anser att det är intressant och väl värt att överväga.