Biskop välkomnar begränsade SD-framgångar

Retur till ämnessida eller kommentarslista

I en artikel som publicerats i ett flertal tidningar, inklusive AB, intervjuas biskop Ragnar Persenius om kyrkovalet, och han säger där beträffande Sverigedemokraternas agerande:

Sedan handlar det om att göra svenska kyrkan till en "svensk kyrka". Någon sådan har aldrig funnits utan kyrkan är till sitt väsen en världsvid kyrka som även finns i vårt land.

Det finns två invändningar mot detta uttalande, och jag säger det inte för att stödja Sverigedemokraterna, utan därför att jag tycker det ska vara någon ordning på argumentationen. Den första invändningen är att det sagda inte stämmer med SD:s kyrkovalsmanifest. Vad som står i detta och som kan ha någon anknytning till betreppet "svensk kyrka" är

Kyrkan är en naturlig del av den svenska folksjälen

vilket är deras verklighetsbeskrivning och inte något uttalande om vad de vill göra. Vidare följande formulering i ett stycke som börjar med "Vår vision är..." varpå det följer ett antal punkter, bland annat

En kyrka där kärleken till det egna landet har en naturlig plats vid sidan av den allmänna människokärleken

vilket knappast står i motsats till att betrakta kyrkan som världsvid. Om Ragnar Persenius anser att SD därtill har någon dold agenda så borde han förklara detta.

Men därtill vill jag ifrågasätta Ragnar Persenius' uttalande att det aldrig har funnits någon "svensk kyrka". Redan under katolsk tid var kyrkan i Sverige underordnad kungen i många avseenden, och den principen genomfördes helt genom reformationen och genom Uppsala mötes beslut. Ståndsriksdagen innebar att prästerskapet och därmed kyrkan tog en stor och aktiv del av landets styrelse. Det gällde förstås särskilt fram till mitten av 1700-talet, medan den lutherska ortodoxin hade sitt starkaste inflytande. Men även därefter sågs kyrkan som en viktig del av den nationella identiteten. Man kan citera upplysningsmannen Carl Gustaf af Leopold, som publicerade artikeln "Om Religions-Friheten". Samme Leopold läste i december 1796 upp en dikt i Svenska akademien där han hyllade religionen som en lojalitetsskapande och samhällsbevarande makt:

    Vem starkare än du kan knyta dessa band
    som fästa borgars tro vid lag och fosterland?

Tanken att vi har att göra med "en världsvid kyrka som finns även i vårt land" var och är viktig för katolicismen, men den tog vi farväl av för 500 år sedan. Samma tanke kom sedan fram i en mer abstrakt form genom den ekumeniska rörelsen i början av 1900-talet. Idealister må hävda att kyrkan "till sitt väsen" är världsvid, men den konkreta innebörden av detta är rätt begränsad, och i den mån det finns någon sådan så är det i varje fall inte något som "alltid" har varit fallet. Inte under de stora religionskrigens tid och inte därefter heller.

Tyvärr är det väl så att när det gäller att bekämpa Sverigedemokraterna så kan man ta vilka argument som helst och ändå bli trodd. Detta är inte något långsiktigt hållbart förhållningssätt. Det finns starka och goda argument mot viktiga delar av Sverigedemokraternas världsbild och deras visioner för Sverige. Det är sådana argument som man bör hålla sig till, inte sådana ihåliga argument som Ragnar Persenius förde fram.